Nils Funcke: : Meddelarfriheten blir en chimär

Vi ligger pyrt till. När alliansen och regeringen låter räknedosorna gå varma och vi absorberas av sifferexercisen kring det sociala nätverket hamnar paragraferna i skymundan.

Steg för steg har riksdagen utvidgat polisens möjligheter att använda tvångsmedel som teleavlyssning, teleövervakning och kamerabevakning.

– Polisens verktyg stärks. Buggning möjliggörs. DNA-registret utvidgas, förklarade statsminister Göran Persson i sin tionde regeringsförklaring.

Annons

Polisen har sedan slutet av 1970-talet trummat på för att få använda ”okonventionella metoder”. Med viss eftersläpning och rensning av de mer vildsinta idéerna har riksdagen effektuerat önskemålen.

I maj presenterades ”Tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarlig brottslighet” (Ds 2005:21).

Den är inte så kul.

bryt

Enligt regeringens utredare, före detta biträdande riksåklagare Solveig Riberdahl, bör säkerhetspolisen och även den öppna polisen få möjlighet att utöver dagens teleavlyssning, teleövervakning och kameraövervakning också vidta husrannsakan, granska föremål, mixtra med datorer, öppna brev, utan att den berörde i vissa fall inte ens i efterhand ska få veta något. Åtgärderna ska få sättas in i preventivt syfte innan något brott begåtts ”om det kan antas att någon person, organisation eller grupp som personen tillhör eller verkar för” kommer att begå ett brott som hotar viktiga samhällsvärden. Som exempel nämner utredningen otillbörlig påtryckning på en myndighetsperson eller en journalist.

bryt

Avlyssningen av samtal, e-post, fax eller andra meddelanden kan sättas in mot en telelinje som den misstänkte innehar, innehaft, kan tänkas ha använt eller kommer att använda, har kontaktat eller kan tänkas komma att kontakta. Riberdahl helgarderar och den misstänkte behöver inte ens vara identifierad för att åtgärden ska få vidtas.

Visserligen omgärdas förslaget av restriktioner. Bland annat heter det att åtgärderna bara ska få vidtas om det är av ”synnerlig vikt” för utredningen, beslut ska fattas av domstol i närvaro av offentliga ombud och tillstånd ska bara ges för en månad i taget.

Därtill kommer enligt förslaget att en avlyssning omedelbart ska avbrytas om den misstänktes advokat i ett annat mål kommer in på linjen. Något sådant undantag när det gäller brev till/från försvarare finns inte och vart tog journalisterna och prästerna vägen?

br

Motsvarande undantag som Riberdahl föreslår för advokater finns inte när det gäller kontakter mellan en ”misstänkt” och en redaktion där avsikten är att lämna meddelanden. Eller för den som kontaktar sin präst för att telefonledes tala ut om sina försyndelser.

Visserligen heter det i rättegångsbalken att beslag av skriftlig handling inte får göras om innehållet är sådant att journalisten inte får höras som vittne. Men beslag kan ske om det handlar om spioneri, grov olovlig befattning med hemlig handling, uppror och ytterligare några fall. Vid misstanke om sådana brott kan journalister tvingas inställa sig för att vittna. Tystnadsplikten som ska säkra meddelarfriheten bryts vilket kan vara rimligt i undantagsfall.

En präst eller motsvarande inom en församling som bedriver enskild själavård kan däremot aldrig tvingas att vittna. Inte ens om det handlar om spioneri. Därmed får heller inte beslag göras av bikt som skett skriftligen eller dokumenterats på annat sätt.

bryt

Visserligen kan en journalist även fortsättningsvis endast kallas att vittna under vissa förutsättningar och biktfadern aldrig. Men skrifter, brev och andra föremål som påträffas under en hemlig husrannsakan ska kunna läsas och undersökas utan att det upprättas något beslagsprotokoll och utan att den misstänkte behöver få reda på vad som skett. Polisen kan lägga vantarna på dokument utan att formellt beslagta dem.

Sim-sala-bim så har rättegångsbalkens förbud mot beslag noll och inget värde.

Eftersom det inte görs några undantag för redaktionspersonal som tar emot uppgifter blir meddelarfriheten i vissa fall en chimär när det gäller e-post, telefonsamtal och faxmeddelanden. I kombination med buggning kan det bli vanskligt att ens muntligen tala med källor ute på stan om Säkerhetspolisen ”antar” att de kanske kan komma att begå brott.

Förslaget som varit ute på remiss ligger nu hos justitieminister Thomas Bodström. Allt som kan göras återstår att göra för att vi i kommande regeringsförklaringar ska slippa läsa att ”polisens verktygslåda ska kompletteras. Preventiv husrannsakan, brevöppning, teleavlyssning ska möjliggöras.”

Nils Funcke

kanslichef, Föreningen Grävande Journalister