Nils Funcke: Sekretess som regel
Dags igen.Inom någon eller några veckor kommer regeringen att föreslå ytterligare skärpningar av sekretessen. Förslaget ska när det passerat lagrådet bli proposition till riksdagen någon gång under mars.
Dags igen.
Inom någon eller några veckor kommer regeringen att föreslå ytterligare skärpningar av sekretessen. Förslaget ska när det passerat lagrådet bli proposition till riksdagen någon gång under mars.
I dag är offentlighet huvudregeln för uppgifter i pass- och körkortsregistren. Uppgifterna har betraktats som harmlösa och ska lämnas ut om det inte kan antas att ett utlämnande vid den aktuella tidpunkten kan leda till skada eller men för den enskilde. Här inkluderas givetvis de som av olika anledningar beviljats spärrmarkering i folkbokföringen och lever med skyddad adress. I dessa fall gäller sekretess med omvänt skaderekvisit, det vill säga uppgifterna kan bara lämnas ut om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.
I slutet av 2001 beställde dåvarande demokratiminister Britta Lejon en utredning med det uttryckliga uppdraget att skärpa sekretessen. Huvudregeln skulle i fortsättningen vara sekretess, inte offentlighet, eftersom offentligheten enligt ministern kan ”utnyttjas i brottsligt syfte”. Hon syftade bland annat på att högerextrema grupper upprättar register över meningsmotståndare.
Uppdraget att utreda ändringen gick till dåvarande regeringsrådet Mats Melin. I sin promemoria (DS 2002:48) föreslår Melin inte bara att sekretessprövning ska göras i varje enskilt fall utan han väljer också en låg nivå för när sekretess ska kunna inträda. Redan när någon finner det obehagligt eller hotfullt ska sekretess kunna gälla och underlaget i registren endast lämnas ut ”om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men”.
Melin har fått uppbackning under remissrundan. Riksarkivet som ligger på tusentals passhandlingar från tiden 1940-1989 menar att offentlighetsintresset inte träds förnär av ökad sekretess utan till och med kan innebära att den fria debatten stärks om enskilda kan uttala sig utan risk att deras porträtt publiceras i sammanhang som de upplever som obehagliga.
Så fortsätter det i remissvar efter remissvar.
Sända bulvan
Riksåklagaren med flera vill utan att precisera hur gå ännu längre. Enligt RÅ skulle det bli alltför enkelt för den som vill ha ut en bild att kringgå sekretessen genom att sända en bulvan eller ljuga om sina avsikter. Hur detta kryphål ska kunna tätas vill RÅ att regeringen utreder och arbetar in i förslaget till riksdagen.
Grunden för förslaget om ökad sekretess är att främst högerextrema grupper lägger upp register över meningsmotståndare. Där registreras deras politiska hemvist, ibland sexuella läggning och andra personuppgifter. Så gott som uteslutande uppgifter om personer som valt att träda ut i offentligheten och säga sin mening i olika samhällsfrågor. Uppgifterna i registren är för det mesta hämtade ur offentliga publikationer.
Trots flera grundliga undersökningar som bland annat lett till åtal för brott mot personuppgiftslagen (PUL) finns inte ett entydigt exempel på att utdrag ur pass- och körkortsregistren eller för den delen värnpliktsregistret varit avgörande för att någon utsatts för trakasserier eller hot. Det medger också Melin som skriver att ”det inte i mer än möjligen några enstaka fall kan beläggas att privat registrering eller publicering av fotografier ur de offentliga registren har medverkat till att enskilda utsatts för brottsliga angrepp”. Han konstaterar också att ”det är mera osäkert om de brott som begås som en följd av bildpublicering kan förhindras med hjälp av förstärkt sekretess”. Men trots det ska sekretessen skärpas eftersom det försvårar för de som är ute i ”illegitima” syften att få del av underlaget i registren.
Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Pressombudsmannen och ytterligare en handfull remissinstanser avstyrker Melins förslag. De framhåller bland annat att en skärpt sekretess skulle försvåra mediernas arbete.
Detta medger även Melin. När ett fotografi är avsett att publiceras i ett sammanhang som framstår som negativt för den enskilde, när denne utpekas som ”klandervärd i något avseende”, kan medierna vägras tillgång till bilden även om publiceringen ”motiveras av ett starkt allmänt intresse”.
Myndighet avgör
Det innebär i klartext att det blir myndigheterna, läs vägverket, polisen respektive värnpliktsverket, som ska göra antaganden och försöka förutse om en tänkt bildpublicering kan tänkas bli klandervärd och uppfattas som kränkande av den som är berörd.
Vi leds ut på ett gungfly. Det är allt annat än långsökt att anta att myndigheterna hellre kommer att sekretesstämpla än lämna ut. Finns det ett halmstrå i form av en paragraf så griper myndigheterna efter den.
Genom utökad sekretess för registren sluts samhället än mer. Vad blir nästa steg? Principen om öppenhet blir till sist så urholkad att den förvandlats till sin motsats.
Bevarandet av öppenheten hindrar givetvis inte att de som verkligen behöver ett skydd också ska ges det. Men det ska ske efter prövning i varje enskilt fall inte genom generellt verkande sekretess.
Visst kan ”offentligheten utnyttjas i brottsligt syfte”. Men då ska de brottsliga gärningarna bekämpas – inte offentligheten.
journalist och kanslichef vid Grävande Journalister
