Olle Stenholm: : ”Hon ville själv” – vad ville Aftonbladet?
I nyheternas värld är minnet kort. Ändå torde en och annan läsare erinra sig att måndagen den 29 maj ägnade Aftonbladet sidorna 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13 åt brottet och tragedin i Tungelsta på Södertörn.Det handlade om en 26-årig våldsbenägen missbrukare av anabola steroider som knivmördat en 12-årig flicka, dotter till hans sambo, samt våldtagit och närapå mördat hennes 13-åriga bästis.
I nyheternas värld är minnet kort. Ändå torde en och annan läsare erinra sig att måndagen den 29 maj ägnade Aftonbladet sidorna 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13 åt brottet och tragedin i Tungelsta på Södertörn.
Det handlade om en 26-årig våldsbenägen missbrukare av anabola steroider som knivmördat en 12-årig flicka, dotter till hans sambo, samt våldtagit och närapå mördat hennes 13-åriga bästis.
13-åringen fördes till sjukhus dit hennes föräldrar kallades klockan fyra på morgonen. Efter behandling av knivskadan på halsen ville hon genast åka hem. Där mötte hon Aftonbladet. Hon ”har precis kommit hem… Hon har fortfarande blod på händerna” stod det på sidan 6 i AB. Hennes detaljerade berättelse illustrerades på förstasidan liksom på hela sidan 7 av en bild på flickan, tittande in i kameran med en blick som tycks uttrycka sorg, skräck och utmattning. I famnen har hon en nallebjörn och om halsen ett vitt bandage.
Publiceringen beledsagades av en ruta där familjen förklarade att den ville berätta vad som hänt så att allt blev rätt och det inte skulle bli spekulationer. Enligt mamman var det framför allt dotterns önskan.
rad
Vi som inte var med kan bara göra oss mer eller mindre realistiska föreställningar om i vilket psykiskt tillstånd inte bara brottsoffret utan också hennes föräldrar befann sig när AB intervjuade och tog bilder. Hur samlad, känslomässigt och intellektuellt, skulle jag ha varit om det var jag som just kommit hem från sjukhuset efter att tolv timmar tidigare med knapp nöd ha undgått att bli knivmördad eller om jag var far till ett barn som just våldtagits och utsatts för mordförsök? Huruvida AB ställde sig de frågorna vet vi inte.
Vad vi däremot vet är hur tidningen bemötte den upprörda opinion som ansåg att detta var ett av de värsta exemplen på hänsynslös journalistik som förekommit i svensk press. Tidningen underströk gång på gång att publiceringen skett i fullt samråd med den trettonåriga flickan och hennes föräldrar. De ville uttryckligen att AB skulle publicera.
rad
Även om det är orättvist mot Aftonbladet så är det ofrånkomligt att en särskild association infinner sig. ”Ville själv” är dessvärre ett argument som då och då mumlas eller muttras från den anklagades bänk i vissa rättegångar. Ett försök av förövaren att vältra över skulden på offret. Jag betecknar inte Aftonbladet som förövare. Men inte bara den trettonåriga flickan utan också hennes föräldrar är tvivelsutan offer. Tidningen har medvetet utnyttjat det.
Aftonbladet har genom sin argumentering i praktiken försökt tunna ut sitt utgivaransvar och i stället placerat delar av det på den våldtagna och så när knivmördade trettonåriga flickan samt på hennes mamma och pappa. De ville ju själva.
rad
Men det är bara tidningen som har ansvar för vad som står i tidningen. Att intervjuade personer frivilligt ställer sig till förfogande för intervju och fotografering minskar inte på något sätt tidningens eget rättsliga och pressetiska ansvar för vad den publicerar. Redaktionen är förpliktigad att göra en egen självständig bedömning. Det gäller även när intervjuade personer inte alls lider av chock och fysiska och psykiska trauman.
Det är orimligt att begära att det trettonåriga brottsoffret och hennes familj ska kunna överblicka och värdera de möjliga konsekvenserna av exponeringen i AB. Tidningen har däremot en skyldighet att bedöma den saken och ska vara expert på det. Det ingår i det professionella publicistiska uppdraget.
rad
Det är oacceptabelt att tidningen skjuter ifrån sig delar av ansvaret med argumentet att de berörda själva ville framträda. En ansvarig hållning till den publicistiska uppgiften innebär inte sällan att uppmärksamhetsvärdet och förväntade kommersiella fördelar måste stå tillbaka för hänsyn exempelvis till utsatta och medieovana människor.
Det skulle undergräva den självständiga svenska utgivartraditionen om det blev vanligt att tidningar i praktiken försökte skjuta över publiceringsansvaret på intervjupersoner. Tryckfriheten tillåter inte att ensamansvaret urholkas vare sig när publiceringsbesluten fattas eller när de väl är verkställda.
Om en tidning motiverar en publicering med att de medverkande önskade framträda så måste i logikens namn även det omvända förhållandet gälla: om berörda personer inte önskar en publicering så ska tidningen avstå. En sådan redaktionell linje leder till att man i vissa fall blåser på när man borde vara försiktig och i andra fall är alltför återhållsam. Att tillämpa en ville-själv-policy respektive en ville-inte-policy vore att med mejsel och slägga ge sig på det fundament i svensk journalistik som det ansvariga utgivarskapet utgör.
Allmänhetens Pressombudsman