Parisa Liljestrand: ”Inga journalister ska straffas”

REPLIK på Patrik Oksanen, Jan Scherman med fleras debattartikel ”Angreppen på public service har gjort det i princip omöjligt att kritisera Sverigedemokraternas politik”.

Låt mig börja med att konstatera att det är utmärkt att frågan om redaktioners och enskilda journalisters möjligheter att utföra sina jobb blir belyst. Jag välkomnar också en konstruktiv och öppen debatt om public service. Vi behöver fler, inte färre, krafter som – precis som regeringen – står upp för det fria ordet, ett oberoende public service och ett starkt skydd för journalister som utför sina uppdrag i demokratins tjänst.

Som kulturminister kommer jag så klart inte att kommentera de påståenden som debattörerna för fram rörande public service-redaktionernas publicistiska vägval, men jag känner ett stort behov av att rätta deras förflugna påstående om att det i direktiven till den pågående public service-utredningen öppnas för möjligheter att ”straffa” journalister.

Annons

Det är tyvärr inte första gången detta falska påstående slängs runt i medier, men jag hoppas verkligen att det blir sista gången. Debatten tjänar ingenting på att föras på felaktiga premisser.

Debattörerna ändrade förvisso originalversionen av sin debattartikel här på Journalistens sajt*, men i deras nya version har påståendet om att direktiven till public service-utredningen öppnar upp för att journalister ska kunna straffas bytts ut till en minst sagt försåtlig formulering om att utredningen ska ”ta fram förslag så att granskningsnämnden ges ökade sanktionsmöjligheter. Även om syftningen till del handlar om teknikneutralitet så väcker formuleringen farhågor om hårdare straff, vilket SD krävt för journalister som fälls för reglerna om opartiskhet och saklighet”.

”Till del”?

”Farhågor”?

Den här typen av argumentation byggd på antydningar och spekulationer leder verkligen ingen vart.

Direktiven till public service-utredningen är tydliga: Det finns ingen önskan om nya ”straff” eller sanktioner, och det finns ingen möjlighet för den parlamentariska kommittén att föreslå det heller, då inga grundlagsförändringar ska läggas fram. De ramar som yttrandefrihetsgrundlagen ställer upp är orubbliga, vilket innebär att exklusivitetsprincipen och principen om ensamansvar gäller.

Det är korrekt att regeringen bett utredningen att lämna förslag på ökade möjligheter för granskningsnämnden att granska hela public service-verksamheten, men detta handlar om att det uppdrag och de sanktionsmöjligheter som granskningsnämnden har i dag även ska gälla för internet. Att hela public service-verksamheten ska kunna granskas, så att även granskningen blir teknikneutral – precis som hela det nya sändningstillståndet – är både rimligt, eftersträvansvärt och efterfrågat.

Men låt oss ta det igen:

Inga grundlagsförändringar ska föreslås.

Inga nya former av sanktioner ska hittas på.

Inga journalister ska straffas.

Att den typen av felaktigheter får status som sanningar bidrar inte till ett konstruktivt samtal om hur vi på bästa sätt stöttar och skyddar den demokratiska infrastrukturen som våra medier är en del av.

Parisa Liljestrand (M)
Kulturminister

* En mening i debattartikeln ändrades den 16 maj av redaktionen, efter önskemål från debattörerna, som menade att den hade misstolkats.