Inför EU-valet: “Här kan medierna bidra till en förändring”
DEBATT Om kommuner ökar tillgängligheten i vallokalerna och journalister speglar frågor som berör demokratisk delaktighet och personer med funktionsnedsättningar blir demokratin inte bara ett löfte, utan en verklighet för fler, skriver Malin Ekman Aldén, generaldirektör Myndigheten för delaktighet, inför EU-valet
Vi börjar närma oss EU-valet. Att rösta i allmänna val är en viktig hörnsten i demokratin. Personer med funktionsnedsättning deltar i lägre utsträckning i de allmänna valen visar statistik från Statistiska centralbyrån. Detta trots att personer med funktionsnedsättning i regel påverkas mer av politiska beslut än andra. Tilltron till det demokratiska systemet är också lägre visar en studie från SOM-institutet vid Göteborgs universitet.
I mars i år blev Sveriges regering förhörd av FN:s funktionsrättskommitté i Geneve om hur Sverige lever upp till rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Kommittén framhöll bland annat att den är oroad över lågt deltagande hos personer med funktionsnedsättning i det offentliga och politiska livet.
Här kan medierna bidra till en förändring. Personer med funktionsnedsättning syns och hörs sällan i medierna och den politiska debatten och rapporteringen. Fler behöver kunna känna igen sig i det som skildras i media, inte minst nu inför EU-valet och kommande valdebatter. Syns man inte så finns man inte. EU har en betydande inverkan på Sverige och svenskarna genom beslut som tas inom olika samhällsområden, till exempel handel, miljö, arbetsrätt, arbetsmiljö och asylpolitiken.
Media kan bidra med att belysa frågor som rör hela befolkningen och särskilt frågor som berör personer med funktionsnedsättning. Detta kan i sin tur bidra till politisk synlighet och diskussion för att säkerställa att alla röster hörs i en demokrati där alla kan delta.
FN:s funktionsrättskommitté lyfte i förhöret också fram bristande tillgänglighet i röstningsförfaranden. Genom att uppmärksamma tillgänglighet som avgörande för valdeltagandet kan det bidra till förändring och utveckling. I den senaste panelundersökning från Myndigheten för delaktighet, där 2000 personer med olika funktionsnedsättningar svarade på frågor om valet 2022, angav var sjunde som röstade att de upplevde tillgängligheten som ganska eller mycket dålig i vallokalerna. Brister som lyftes fram var exempelvis att borden bakom valskärmarna var för höga, att texten på valsedlarna var för liten, att det var svårt att höra vad röstmottagarna sa, att det saknades teckenspråkstolkning och att det inte fanns möjlighet att sätta sig ned.
Samtidigt finns det många som inte röstar alls. I ett pågående forskningsprojekt på Uppsala universitet uttrycker många röstberättigade med en intellektuell funktionsnedsättning att de inte vet att de har rätt att rösta eller hur man gör, och därför aldrig har röstat.
Om kommuner ökar tillgängligheten i vallokalerna och journalister speglar frågor som berör demokratisk delaktighet och personer med funktionsnedsättningar blir demokratin inte bara ett löfte, utan en verklighet för fler. Personer med funktionsnedsättning utgör en betydande del av befolkningen och deras röster och erfarenheter är lika viktiga som alla andra medborgares.
Malin Ekman Aldén
generaldirektör Myndigheten för delaktighet
För att stärka det insändaren säger vill jag poängtera att mediasverige verkligen lyste med sin frånvaro när det gällde rapporteringen om det förhör som omnämns i texten. Statens delegation blev fullkomligt grillade i direktsändning för den negativa utveckling som gjort att Sverige gått från att vara ett föregångsland till ett skräckexempel gällande rättigheter för personer med funktionsnedsättning – och knappt en enda redaktion plockade upp det.
Låt mig göra en kort lista på rubriker som inte skrevs:
– Sverige mottar skarp kritik från FNs funktionsrättskommitté i första förhöret på ett decennium
– Socialtjänstministern prioriterar flagghissning i Skövde framför FN-förhör
– Chefsjuristen på Civil Rights Defenders: ”Jag har aldrig tidigare sett Sverige stå så handfallna i ett förhör”
– Månader efter sågningen i FN: staten har fortfarande inte uttalat sig
– Sveriges brott mot mänskliga rättigheter förblir obevakade av media
Reflektion kring debatt om funktionshinder
Medias rapportering är en sak att debattera. Medias _rekrytering_ skulle dock vara mer intressant att diskutera.
Kraven till lediga tjänster inom media (och arbetsmarknaden i stort) brukar vara; social, framåt, trivas i högt tempo med många bollar i luften, orädd, snabb, lättlärd osv.
Den grupp man vill rekrytera kan ha svårt att relatera till och öht förstå svårigheter och funktionshinder.
Det finns många som skulle göra ett mkt bra jobb, inom media så väl som inom andra branscher. Men som har en helt annan”kravprofil” och därmed också skulle kunna komplettera med helt andra perspektiv inom journalistiken och inom andra yrken.
Hur många verksamma journalister finns det med rörelsehinder? Kroniska smärttillstånd? Npf-diagnoser? Eller andra funktionshinder?
Detta är många gånger kreativa och analyserande människor. Dessutom många gånger väldigt måna om rättvisa vilket bäddar för objektivitet.