”Politikernas förkärlek för ’gummiparagrafer’ får ödesdigra konsekvenser för journalister”

Forskning från bland annat V-dem institutet visar att autokratierna breder ut sig i världen. Autokratier kan, till skillnad från diktaturer, ha ledare valda av folket. Det betyder dock inte att landet är demokratiskt. Det finns många exempel. Alexander Lukashenko är på pappret vald till president i Belarus, men han har under lång tid monterat ner demokratin. Rättsstaten, mediernas frihet och civilsamhället har länge varit under attack. Vi som har följt våra journalistkollegors kamp mot Lukashenkos tyranni vet att journalisternas förutsättningar och de fackliga strukturerna inte raseras över en natt. Bit för bit monteras de ner.

Symptomatiskt för autokratierna är också att de använder demokratisk retorik för att legitimera angreppen på oliktänkande. Vårt belarusiska systerförbund, BAJ, stämplades till exempel tidigare i år som en ”extremistgrupp”. Våra journalistkollegor döms för brott som ”uppvigling” och ”förräderi”. Den demokratiska retoriken och lagstiftningen som vi använder för att skydda demokratin används av Lukashenko för att tysta oliktänkande. Mönstret går igenom i autokratier runt om i världen, i vårt närområde finns det exempel som Ungern och Turkiet.

Det finns ett motgift mot den här typen av missbruk och det motgiftet stavas rättssäkerhet och betyder skydd för godtyckliga ingrepp från samhället självt. Vi på Journalistförbundet är allvarligt oroande över att rättssäkerheten i Sverige inte tas på tillräckligt stort allvar när nya lagar utformas. Vi ser hur ”gummiparagrafer” blir allt vanligare när ny lagstiftning införs. Lagrådet varnade till exempel utan framgång för att det var oklart vilka som skulle kunna omfattas av de nya bestämmelserna om deltagande i terroristorganisation. Lagrådet skrev i sitt yttrande ”olika slag av stöd till befrielse-, motstånds- eller demokratirörelser kan komma att betraktas som deltagande i en terroristorganisation”.

Annons

När Journalistförbundet varnade för att även journalister riskerar att straffas enligt bestämmelserna om utlandsspioneri försökte regeringen lugna oss med att de infört ett ”försvarlighetsrekvisit”. Vad som ska anses vara försvarligt är dock ytterst oklart. Ett annat exempel är begreppet ”Sveriges säkerhet”. Förra året kom en utredning som föreslog att sändningstillstånd för radio- och tv skulle kunna dras tillbaka om sändningarna orsakade skada för Sveriges säkerhet. Och regeringen tillsatte nyligen en utredning för att se över möjligheterna att neka demonstrationstillstånd med hänvisning till Sveriges säkerhet. Men vad är ett hot mot Sveriges säkerhet? Det är självklart att vi ska värna landets säkerhet men problemet är att begreppet är så vagt att yttrandefriheten riskerar att strypas på ett sätt som vi inte kan förutse.

Ett annat område som påverkar rättssäkerheten är den snabba utbyggnaden av polisens möjligheter att använda hemliga tvångsmedel. Hemliga tvångsmedel, som rumsavlyssning och telefonavlyssning, har funnit länge. De senaste åren i takt med att nya kommunikationstekniker kommit har vi fått se nya tvångsmedel, som signalspaning och hemlig dataavläsning. I viss mån är det naturligt att rättstillämpningen hänger med i teknikutvecklingen. Från Journalistförbundets sida bevakar vi i första hand att källskyddet värnas när nya hemliga tvångsmedel tas fram.

En viktig princip har varit att det ska krävas att en konkret misstanke om brott för att polisen ska få avlyssna din telefon eller gå in i din dator. Den principen har regeringen nu frångått. Regeringen har också sagt sig vilja genomföra förslaget om anonyma vittnen. Det behöver knappast påtalas, men att få veta vem som anklagar dig för något under en rättegång för att kunna försvara dig är en viktig rättssäkerhetsfråga.

Nästa stora slag handlar om våra mobiltelefoner och i vilken mån vi ska få fortsätta kommunicera krypterat eller inte. Inom EU debatteras ett förslag om att bekämpa barnpornografiskt material genom att alla app-företag ska skanna meddelanden. Förslaget som av kritikerna kallas ”Chatcontrol” innebär i praktiken slutet för appar av typen Signal som erbjuder end-to-end-kryptering, vilket är viktigt för journalister som vill kommunicera i hemlighet med källor.

Ett annat förslag som inte fått lika mycket uppmärksamhet handlar om datalagring. I Sverige är mobiloperatörer skyldiga att lagra vissa uppgifter om alla användare. Polisen kan sedan, under vissa omständigheter, begära ut uppgifterna. Det nya förslaget är så komplicerat att det blir omöjligt för gemene man att veta huruvida ens datatrafik lagras eller inte. Det föreslås också att nya uppgifter, lokaliseringsuppgifter, som visar var du varit även om du inte ringt eller sms:at, ska lagras. Dessutom föreslår utredningen att appar av typen Signal ska tvingas datalagra. Blir de här förslagen verklighet blir det betydligt enklare att övervaka journalister och deras källor.

Det är inte så att vi i Journalistförbundet inte tror på när regeringar, röda som blå, bedyrar att de inte vill bura in journalister, men det går inte att bortse från frågan: vad händer när en annan regering kommer till makten och får del av detta smörgåsbord av gummiparagrafer och övervakningsteknik? Vi vet att journalister, forskare och fackliga företrädare kommer att stå först på tur när kritiska röster ska tystas och det är uppenbart att det inte finns rättssäkerhetsgarantier på plats för att skydda oss.

Ulrika Hyllert
ordförande Journalistförbundet