”Off the record” bör diskuteras men inte kodifieras

Den oerfarne som ska intervjuas får alltid rådet att ”off the record” inte finns. Men det gör det naturligtvis. Journalistiken och därmed publiken skulle förlora mycket om inga bakgrundssamtal kunde föras mellan makthavare och journalister. Om varje ord måste vägas på guldvåg för att inte bli en dålig rubrik skulle inte mycket bli sagt. Rätt använt är ”off the record” ett verktyg för redaktionell media att med insikt och ansvar förklara förlopp, beslut och dilemman. Och en chans att tydligt skilja sitt innehåll från mycket av det som sprids i sociala kanaler.

Men off the record är för de vana – de som ”kan hantera media” och vet var gränserna går.

För det första skulle graderade, kodifierade ”off the record”-begrepp vara svåra att implementera. För vana intervjuobjekt skulle det inte bli någon skillnad. Men i dagens medielandskap kan många hamna i en intervjusituation. Med kodifierade begrepp skulle de minst medievana förmodligen hamna i underläge, alternativt invaggas i en falsk trygghet, eftersom de inte var införstådda med begreppens innebörd.

Annons

För det andra är ”off the record”-begreppets status mer komplicerad än vad Youcefi beskriver. Journalister tar de facto emot information med olika förbehåll, och det fyller en funktion. Men det förändrade medielandskapet har på andra sätt dragit i motsatt riktning. Idag kan en plump chefskommentar från ett internmöte ligga på nätet inom några minuter. Ett ogenomtänkt beslut, kanske okänsligt kommunicerat, kan också hamna där. I sociala medier finns inte off the record.

För det tredje – och kanske viktigast – måste det alltid vara upp till journalisten eller publicisten vad som i slutändan publiceras. Det vore förödande för demokratin om makthavare och journalister hade någon slags avtalskultur kring publiceringar.

Desto viktigare är att medielandskapets parter diskuterar och reflekterar över dessa begrepp. Svenska journalister måste bli bättre på att hantera olika informationslager. Känslan för detta skulle kunna vara lika naturlig som den är för källskyddet. Bakgrundssamtal används ofta för att förklara sammanhang för journalisten så att komplicerade förlopp bättre kan förstås också av mediepubliken. Genom våra olika yrkesroller vet vi att man ibland avstår sådana samtal för att inte riskera att lösryckt information skapar en skev bild. Det är synd.

Intervjuobjekten kan säkert också bli öppnare. Ibland skyddas information som skulle kunna delas. Om journalisterna blir tydligare med vad som gäller kommer intervjuobjekt med tiden att känna mer förtroende. Här kan också professionella kommunikatörer och ledare i politik och näringsliv gå före.

Kommunikationsrådgivare och medietränare ska skapa trygghet i intervjusituationen och ge förståelse för de journalistiska avvägningarna. Det är så förutsättningar för ”off the record” uppstår.

Ytterst handlar det om att kommunikatör och journalist måste förstå och respektera varandras roller. Ofta har de sammanfallande intressen – något ska berättas på ett relevant och intressant sätt. Ibland krockar det helt naturligt. Det förekommer säkert att information undanhålls för att någon vill dölja något, men oftast har det andra orsaker. Det kan handla om att skydda medarbetares integritet, att inte ge konkurrenterna hela bilden eller helt enkelt för att undvika att sprida spekulationer och osäker information. Vi törs påstå att det idag knappt förekommer att kommunikatörer ljuger för journalister. Det skulle betraktas som synnerligen oprofessionellt.

Alla parter måste alltså bli bättre på att diskutera, värna, vårda och förklara begreppet. Men kodifiering leder inte dit.

Anna Helsén
konsult JKL, tidigare journalist på bl a TT, presschef hos statsminister Göran Persson och presschef i SEB

Erik Zsiga 
konsult JKL, tidigare pressekreterare hos utrikesminister Carl Bildt och presschef i Electrolux