”Regeringens handläggning av nya mediestödet är ett haveri”

Om fyra månader ersätts dagens presstöd med ett mediestöd som ska underlätta för de stora koncernernas lokala tidningar på bekostnad av de små aktörerna. Allt från kristna Dagen, liberala Nu och frihetligt gröna Syre till feministiska Fempers, socialdemokratiska Aktuellt i Politiken och syndikalistiska Arbetaren kommer att drabbas. Enligt medieutredningens egna prognoser hotas 83 procent av de rikstäckande så kallade nischtidningarna när det framöver krävs att rikstäckande tidningar är av ”särskild vikt” för mediemångfalden för att kunna få stöd. Observera särskild. Det räcker alltså inte att bidra till mediemångfalden eller ens vara av vikt för den, utan det krävs att tidningen är av särskild vikt. Vad som krävs för att vara det sägs dock ingenstans men utredaren Mats Svegfors har beskrivit det som att det är en rännil som ska gå till den typen av tidningar.

Om det kan man tycka olika. Man kan till exempel, som Thomas Mattsson från Bonnier, tycka att mediemångfalden är säkrad eftersom Bonnier och Schibsted har tidningar med olika politiska färger på ledarsidan. Det uttryckte han på ett seminarium som ordnades i riksdagen i våras av Liberalerna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Där berättade också Tidningsutgivarna att förslaget uppfyllde alla önskemål som de hade lagt fram inför utredningen, förutom momsfrågan. De stora aktörerna var, till skillnad mot de små, mer än nöjda.

Man kan också, som utredaren Mats Svegfors, på ett seminarium i Almedalen engagerat tacka för att Bonnier finns och därmed tycka att det är rätt att det nya stödet nu riktas till koncernens tidningar. Alla som tycker att mediemångfald kräver mer än olika politiska färger på ett fåtal helt dominerande mediekoncerners ledarsidor bör dock vara djupt oroliga över det som nu händer.

Annons

Men oavsett var man står i den frågan bör alla aktörer kunna vara överens om att kvalitetsjournalistik kräver långsiktighet och förutsägbarhet. Därför är det ett totalt haveri att vi fyra månader innan det nya stödet ersätter det nuvarande fortfarande inte vet vad som kommer att gälla. Propositionen har inte utskottsbehandlats och förordningen har vi inte ens sett utkast på. Enligt uppgift ska regeringen inte ens ha börjat förhandla med riksdagspartierna, och tidigast i oktober, mindre än tre månader innan den nya lagen ska börja gälla, kommer troligen förordningarna finnas.

Det vi däremot kan se i utkastet till utskrifter är att vilka som blir aktuella för stöd avgörs av vilka som följde reglerna första halvåret i år. Alltså långt innan det ens hade presenterats några utkast till regler. Under den perioden kan ett par för många publicerade opinionsartiklar göra att tidningen blir utan såväl det nya allmänna redaktionsstödet som övergångsstödet. Opinionsartiklar som i dagens presstöd likställs med nyheter, men som enligt utkastet till nya regler inte får bli för många om tidningen vill ha stöd. Likaså kan rabatter till några prenumeranter bli det som gör att en tidning blir helt utan stöd.

Precis som man kan tycka olika om mediemångfaldens vikt kan man förstås tycka olika om ifall det är rimligt att opinionsartiklar ska kunna stå i vägen för stöd. Eller om det är rimligt att de som registrerat sig gratis för att ta del av en tidning får räknas som användare, men inte de som fått ett rabatterat pris. Men oavsett det borde alla kunna vara överens om att retroaktiv lagstiftning inte hör hemma i Sverige. Det är inte rimligt att komma i efterhand och säga att detta gäller för en redan passerad period.

I fredags var sista dagen att lämna remissvar på myndighetens utkast till riktlinjer för nya mediestödet. Problemet är bara att eftersom lagen inte är antagen och det inte ens finns ett publicerat utkast på förordningen så är i stort inget klart i föreskrifterna. Alla väsentliga delar beror på vad riksdagen och regeringen beslutar. Så ska det förstås vara och därför publicerar normalt myndigheter föreskrifter först när förordningen finns. Men eftersom regeringen i detta fall är så orimligt sent ute har myndigheten känt sig tvungen att föregå lagstiftningen och förordningen och gissat var det hela kommer att landa. Bara det visar vilket haveri processen runt det nya mediestödet är.

I förslaget till nytt mediestöd är användarförankringen helt central för att ett medium ens ska komma ifråga för stöd. Trots det vet i dag ingen varken vilket antal användare som kommer krävas och än mindre hur de kommer att mätas. En tidigare metod som används för ett annat stöd och som utkastet till föreskrifterna hänvisar till innebar i praktiken att ungefär bara var 10:e besökare på en mediesajt räknades eftersom övriga inte beter sig på ett godkänt sätt. Vid frågor runt det ges bara beskedet att det kommer att ses över när lagen och förordning är beslutad. Fyra månader innan lagen börjar gälla, åtta månader efter att mätperioden började och två månader efter att den slutade vet vi alltså fortfarande inte vad som kommer att mätas och hur.

När det orimliga i allt detta förs på tal så försvaras det med att ett generöst övergångsstöd kommer göra att tidningar får tid på sig att anpassa sig. Men inte ens runt det finns några tydliga besked om vad som gäller. Myndigheten, vars nämnd slutligen kommer att bestämma vilka som får stöd, hänvisar till skrivningen “Det är dock rimligt att de allmänna förutsättningarna för mediestöd enligt denna lag ska gälla även för sådant övergångsstöd” i propositionen och hävdar att de höga trösklarna för att kunna få nya stödet även gäller för övergångsstödet. Medan kulturdepartementet hävdar motsatsen och hänvisar till en annan mening i propositionen där det står att ”Lägre krav bör även ställas på s.k. fådagarstidningar, när det gäller möjligheten till en ordnad övergång från det nuvarande stödsystemet”.

Detta är också ett genomgående problem med den proposition som ligger; den är full med otydligheter och motsägelser vilket gör att det går att göra motsatta tolkningar av den. Därför hade vi hoppats och trott att det utkast till föreskrifter som myndigheten presenterat skulle bygga på vad regeringen tänkt om förordningen och göra tydligt vad som gäller framåt. Men med fyra månader kvar vet vi fortfarande inte om våra tidningar har en chans att få något stöd alls, varken det nya allmänna redaktionsstödet eller det lägre övergångsstödet. Ovissheten har gjort att en tredjedel av de anställda hos oss redan har sagts upp. Nu får vi, för att säkra att vi klarar lönerna efter nyår, påbörja en lika stor neddragning till. Det är neddragningar som oavsett hur reglerna framåt blir redan minskat mängden kvalitetsjournalistik från bland annat Sveriges enda gröna respektive Sveriges enda feministiska nyhetstidning. Regeringens hantering riskerar alltså inte bara 83 procent av Sveriges nischtidningar framåt, deras segdragna handläggning har redan gjort stor skada. Ska den skadan inte bli större behöver det snarast komma tydliga besked, rimliga övergångsregler samt att ordentligt med medel reserveras för “rännilen”.
 

Lennart Fernström
chefredaktör och utgivare, Syre
vd, Grön Press
(som även ger ut Fempers, Tidningen Global och Landets Fria Tidning)