Replik: ”Frågan är större än journalisters och kommunikatörers intressen”
DEBATT Ett problem är att det nästan uteslutande är kommunikatörer och journalister som bryr sig om organisationstidningens roll. Men jag anser att frågan är mycket större än så, skriver Morten Postrup i en replik till Friluftsfrämjandet.
Replik till ”Inte medlemstidningens roll att granska”:
Hej styrelsen i Friluftsfrämjandet!
Jag skulle svara er kommunikationschef i en replikväxling om självständig journalistik. Men det blir ju bara för konstigt. För en kommunikationschef är allting kommunikation, och därför är det ju logiskt att man även ser tidningen som en kanal för kommunikation. ”Vi ska tala med en röst” säger man. Och så blir kommunikationschefen ansvarig utgivare och tidningen blir ett led i varumärkesbyggandet.
Men måste det vara så? Jag vill vrida på hela perspektivet. Tänk om man ser på innehållet på ett helt annat sätt. Om tidningen inte är en kanal. Om tidningen snarare är en journalistisk verksamhet med ett eget uppdrag och syfte.
Journalistiken ska vara ute och leta efter relevanta och intressanta saker att skriva om. Den ska vända och vrida och presentera för läsarna på ett både läsvärt och utmanande sätt. Journalistiken ska kunna ställa de svåra frågorna, vända på alla stenar. En självständig redaktion kan ställa både nyfikna och utmanande frågor till aktörer inom friluftslivet som Friluftsfrämjandet kanske behöver ha ett mer friserat förhållningssätt till.
Makt och missförhållanden inom friluftslivet ska kunna kartläggas och belysas. Om det är nödvändigt ska redaktionen även kunna skriva om ägarorganisationen, dess ledning och dess företrädare. Varför skulle den inte kunna det?
Var finns den journalistiska bevakningen om frågor som rör friluftslivet? Tyvärr får svaret bli att i takt med att journalistiken och medier som helhet står för stora utmaningar blir det i högre grad i Friluftsfrämjandets tidning man får leta. På samma sätt som man hittar en stor del av den bevakning som görs av bostadspolitiska frågor i Hem & Hyra som är Hyresgästföreningens tidning. Så här skriver Helena Färnsten: ”Målet med tidningen är, precis som tidigare, att inspirera såväl erfarna friluftsutövare som nya friluftsentusiaster till friluftsliv”. Är inte det en oerhört fattig ansats för en tidning?
Detta handlar inte om vem som är bäst på att göra inspirerande innehåll. Många byråer som levererar content marketing gör ett utmärkt, läsvärt och inspirerande innehåll. Det är inte säkert att det blir en bättre tidning bara för att den är självständig. Kärnfrågan är att styra över vilken roll man vill att redaktion, tidningen och journalistiken ska ha.
Ett problem är att det nästan uteslutande är kommunikatörer och journalister som bryr sig om den här frågan. Man kan hävda att det är journalister som talar i egen sak. Och i så fall är jag också en journalist som talar i egen sak. Men jag anser att frågan är mycket större än så. Fler borde bry sig och bli ambassadörer för den självständiga journalistiken.
Morten Postrup
journalist och mediekonsult
