Replik från Mats Olin: ”Det är kanske dags att titta sig i spegeln”

En TV4-journalist granskades närgånget i Sveriges Radios Medierna i P1. Han anklagades för att ha utelämnat väsentliga fakta om missförhållanden i en gruva i Kongo. Han är alltså inte chef för Kalla Fakta, utan en vanlig undersökande journalist.

Är det legitimt att på det här sättet ställa kritiska frågor till en enskild journalist, som ju inte har fattat publiceringsbeslutet? Frågan föranleds av tidningen Journalistens artiklar där sådan mediegranskning ifrågasätts, nu senast av chefredaktören Axel Andén. För mig är svaret självklart ja, eftersom journalister är makthavare, vilket jag fått möjlighet att motivera utförligt i tidningen Journalisten. NMI granskar även ansvariga utgivare, senast för två veckor sedan.

Men Andén blandar ihop ensamansvaret med journalistens ansvar och makt. Ensamansvaret siktar mot att yttrandefrihetens och medieetikens gränser och vem som ska hållas ansvarig när gränsen överskrids. Det handlar om skydd av specifika intressen, exempelvis den enskildes integritet. Modellen fungerar i huvudsak bra, och bidrar till vidsträckt yttrandefrihet.

Annons

Den ensamansvarige kan som väl är inte fällas för att rapporteringen varit över tid ensidig eller saknat viktiga perspektiv. Därav behovet av ytterligare granskning, bland annat av de journalister som på publikens uppdrag väljer ut och tolkar vad som är viktigt och vad som inte är det. Det är maktutövning som också måste kunna granskas. Frågan är jag ställer mig är på vilket sätt Axel Andén anser att journalister är makthavare och hur den makten ska granskas och hur allmänheten ska få insyn i maktutövningen?

Tidningen Journalistens huvudman Journalistförbundet ansvarar för ”Yrkesetiska nämnden” som ska titta på journalisters arbetsmetoder, en annan del av maktutövningen. Verksamheten är minst sagt anonym, och det senaste publicerade beslutet är från 2021. Besluten har begränsat värde eftersom allmänheten inte får kännedom om vilken journalist och vilken eventuell publicering det handlar om. Det är hemligt. Har tidningen Journalisten någonsin granskat Yrkesetiska nämnden?

Journalistiken avslöjar ibland makthavare som inte vill ta ansvar, men det är kanske dags att titta sig i spegeln. Om det nu skulle vara så att de enskilda journalisterna egentligen inte tillför något som är värt att utvärdera, så borde väl Stora journalistpriset döpas om till Stora ansvarige utgivarepriset.

Mats Olin
Näringslivets Medieinstitut