Replik: ”Mattsson förstår inte vad mediemångfald är”

Det är med tilltagande förvåning som jag tar del av Thomas Mattssons svar på min kritik av hans uttalanden i Journalisten om dels mediestödets utformning, dels Magasinet Konkret. Som Jur. Dr. får jag dock tacka för att Mattsson valde att föra över diskussionen på den juridiska planhalvan, ty dels förväxlar han mångfald med enfald, dels skriver han missvisande om utformningen av det nya mediestödet, varför han verkar tro att främst medier som Expressen som bör gynnas.

Härvidlag uppkommer frågan om vad som rent juridiskt definieras och därmed binder Mediestödsnämndens bedömning, där Mattsson verkar tro att mångfald har med antalet miljoner läsare eller antalet utdelade priset för Årets Journalist att göra.

Vidare spekulerar Mattsson att då Svenska Dagbladet tidigare beviljats stöd, så bör även Expressen komma i fråga, trots att det stöd som traditionellt utgått till Svenska Dagbladet, bl a. som andratidning på orten, nu reformeras i grunden och har enligt utredning, förarbete och lagtext helt annan karaktär och målsättning.

Annons

Dessa mål är som bekant ökad fokus på lokal och regional journalistik, men också, och av vikt i sammanhanget, allmänna nyhetsmedier av hög kvalitet av vikt för mediemångfalden, vilket framgår av 2 § andra meningen lagen (2023:664) om mediestöd.

Det får dock initialt anföras att den som är intresserad av den rättshistoriska bakgrunden till det svenska presstödssystemet, (dvs ratio legis eller lagstiftarens intention), har en diger lista av utredningar, förarbeten, lagförslag, betänkanden och remissvar samt även inpass från Europeiska Kommissionen att botanisera bland.

För att utröna lagstiftarens intention, så kan vi av utrymmesskäl och med hänsyn till den förevarande kontexten begränsa oss till det förarbete som föregått den numera gällande lagen (2023:664) om mediestöd för att utröna vad som menas med ”allmänna nyhetsmedier”, ”mångfald” samt ”hög kvalitet”.

Vägledning får inhämtas av lagens förarbete, som Mediestödsutredningen (Ett hållbart mediestöd för hela landet, Ds 2022:14), (prop. 2022/23:133), konstitutionsutskottets betänkande (2023/24:KU3) samt Mediestödsförordningen (2018:2053).

Syftet med mediestödet enligt 2 § Lagen (2023:664) om mediestöd lyder:

”Mediestödets syfte är att stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling av hög kvalitet. Syftet ska uppnås huvudsakligen genom att mediestödet främjar tillgången till lokal och regional nyhetsförmedling i hela landet, men även genom att stödet bidrar till en mångfald av allmänna nyhetsmedier av hög kvalitet.”

Allmänna nyhetsmedier definieras i 3 § som:

” 1.  har till sin primära uppgift att fortlöpande bedriva relevant nyhetsförmedling,

och

2.  har ett redaktionellt innehåll av sådan omfattning att det har betydelse för bevakningsområdet och som består av allsidig nyhetsförmedling med ett brett utbud av ämnen och perspektiv samt granskning av för demokratin grundläggande skeenden.”

Ser vi till lagens förarbete, så definieras allmänna nyhetsmedier mer precist som medier där redaktionella innehållet ”ska bestå av en nyhetsförmedling med en bredd av olika ämnen, till exempel politik, civilsamhället, näringsliv och kulturliv. Det redaktionella innehållet ska även belysa olika perspektiv och synvinklar. Det finns inget hinder mot att ett medium även har innehåll som utgör opinionsmaterial”, vilket framgår av (prop. 2022/23:133, s. 68).

Vad som snarare utesluts är medier inriktade på specialintressen, som primärt är inriktade på frågor om näringsliv, affärsverksamhet, konsumentpolitik, miljö, idrott, friluftsliv, kyrkoliv eller religion, vilket framgår av samma propostion citerad ovan.

Att Mattsson överhuvudtaget inte känner till Magasinet Konkrets publicistik är därför tämligen uppenbart när han verkade tro att hiphopmagasinet Gaffa eller evenemangsbloggen Stockholm4you är några jämbördiga referenspunkter. Vilket föranledde mitt initiala ”mustiga angrepp” för att lägga Mattssons känslor till grund.

Det är därför på sin plats att upplysa Mattsson om vad Magasinet Konkret är, då med hänvisning till paragrafer i den förevarande lagen (2023:664) om Mediestöd, då han även i sitt senaste svar verkar spekulera mer fritt än att faktiskt ta del av innehållet, trots vårt erbjudande om en prenumeration.

Då hade han nämligen kunnat ta del av Prof. Em. Ester Pollacks text om högerpopulismen som kraftigt påverkat kriminaljournalistiken, Prof. Jonas Otterbecks text om vilka frågor som medier skall jobbiga och relevanta följdfrågor till Jimmie Åkesson, Prof. Anna Lundbergs kritik av att regeringen riskerar urholka lagens sammanhållande kraft, Prof. Lars Sylls redogörelse av ihåligheterna i den moderna nationalekonomin, Prof. Åsa Arpings kritik av klåfingriga politiker som hotar den akademiska friheten. Därtill hundratals andra högkvalitativa texter och egna nyheter och avslöjanden efter ett knappt år.

Magasinet Konkret får vidare nog anses vara landets (faktiskt och beklagligen) enda renodlade mediekritiska samt källkritiska magasin med inriktning på allmän nyhetsbevakning av hög kvalitet, med fokus på en bred bevakning från olika perspektiv som annars riskerar att utebli, till men för just den demokratiska mångfald som är huvudsyftet för mediestödet.

Det kan då upplysas att magasinet utkommer med sex nummer per vecka och är rikstäckande och bevakar regelbundet allmänna nyhetshändelser genom såväl egna redaktionella krafter som externa medverkande. Därutöver och av juridisk relevans, så är Magasinet Konkret:

• Ett nyetablerat medium sedan april 2023 (7 §),
• har en publicistisk verksamhet som inte väsentligt verkar mot grunderna för det demokratiska styrelseskicket eller väsentligt är i konflikt med respekten för alla människors lika värde och den enskilda människans frihet, värdighet och personliga integritet (6 § 1 p.),
• har ett redaktionellt innehåll som utgör en väsentlig del av mediets hela innehåll (6 § 2 p.),
• har ett exklusivt, egenproducerat redaktionellt innehåll som till övervägande del består av nyhetsförmedling och granskning och som utgör en väsentlig del av mediets hela redaktionella innehåll (6 § 3 p.),
• är allmänt tillgängligt (6 § 4 p.),
• har en egen titel med självständiga redaktionella resurser (6 § 5 p.),
• har en ansvarig utgivare (6 § 6 p.),
• främjar tillgängliggörande av sitt redaktionella innehåll till personer med funktionsnedsättning (6 § 7 p.),
• är riktade till en svensk målgrupp (6 § 8 p.),
• publiceras eller sänds med hög regelbundenhet (6 § 9 p.) samt
• har en god användarförankring (6 § 10 p.)

Ser vi till den ekonomiska dimensionen, så var de större medieaktörernas roffande av mediestödet huvudanledningen till varför det helt saknades medel för att betala ut redaktionsstöd och innovationsstöd under 2023, då pengarna helt enkelt var slut. Just på grund av den hundrafalt större omsättningen och olika stöds proportionella utdelning.

Således är det inte min formulering eller subjektiva analys att stora mediehus försökt och försöker ”girigt roffa åt sig från skattebetalarnas medel” som Mattsson uttrycker det, utan en juridisk-ekonomisk verklighet som delvis låg till grund för det ändrade medie- och presstödet.

Det är också vad i sin tur citeras av Mediestödsutredningen som ett av huvudskälen bakom omgörningen av mediestödet, så att inte bara Stockholmsbaserade medier, utan även lokala och regionala medier med inriktning på allmän och även rikstäckande nyhetsförmedling av hög kvalitet och med hög användarförankring kunde ta del av statens, därmed skattebetalarnas, mål med mediestödet, som är mediemångfald.

Den mångfalden definieras inte av antalet miljoner läsare för ett fåtal kapitalstarka Bonnier och Schibsteds-ägda medier, baserade i Stockholm utan någon lokal förankring.

Det får snarare ses som den juridiska definitionen på medieenfald, sett till förevarande förarbete.

Intressant nog menar Mattsson att hans uttalande inte berörde Magasinet Konkret specifikt, utan snarare handlade om slutsatsen ”att…anslagna medel om 1 017 119 000 kronor i mediestöd under 2024 faktiskt blir för lite”, varför han inte i en, utan i två texter, tydligt propagerar för att ett mediehus som Expressen ska just roffa åt sig de medel som är avsatta.

Betänk då att ”ett långsiktigt hållbart mediestöd bör också ge utrymme för mindre medieföretag med seriösa journalistiska ambitioner att verka”(s. 17, Prop 2022/23:133), varför det blir än mer svårförståeligt varför Mattsson å ena sidan beklagar sig över att det fattas medel, men samtidigt verkar i råd och dåd förfäkta att mångfalden ska begränsas till ett fåtal mediebolag med miljardomsättning.

Därtill kan vi lägga vad som verkar en besvärande bakgrund rörande kopplingen mellan Thomas Mattsson med utredaren Mats Svegfors, som tackade Mattsson med förnamn, förtäljd av Jan Scherman som konstaterar att ” i det fördolda förekommit intensiva lobbyingaktiviteter som fortsatt innebär att de stora vinnarna är de stora mediekoncernerna med Bonnier i spetsen.”

När Mattsson skriver att ”Med 3,48 miljoner respektive 2,45 miljoner läsare per dag jämfört med Svenska Dagbladets 753 000, så uppfyller förstås Aftonbladet och Expressen mångfaldskravet bäst av alla” så framgår det tydligt för alla och envar att han just inte förstår vad mediemångfald är överhuvudtaget.

Avslutningsvis får nämnas att en mera solid och för mångfalden vederhäftig position vore att Expressen och Aftonbladet bör ses som direkt diskvalificerade från stödet, helt enkelt då dessa medier med miljonvinster inte kan anses vara i behov av stödet, och enligt utredningen ”då statens resurser är begränsade bör statliga bidrag som princip endast lämnas till företag som bedriver verksamhet av allmänt intresse men inte klarar av att finansiera den på kommersiella grunder” (Mediestödsutredningen, Ds 2022:14, s. 170).

Dit hör just mindre medier som verkar på den nationella arenan av vikt för mediemångfalden som just bedriver allmän nyhetsbevakning och producerar journalistik av hög kvalitet, vilket är det andra citerade målet med det nya mediestödet jämte stöd till loka och regional journalistik. Dit hör just inte Expressen eller Aftonbladet av ovannämnda skäl, ty de kan bedriva sin verksamhet vidare på kommersiell grund utan behov av statens och allmänhetens medel.

Om Expressen och Aftonbladet beviljas proportionerligt stöd sett till redaktionella kostnader så behövs ingen professor i medieekonomi för att förstå att det inte blir något över till ”mindre medieföretag med seriösa ambitioner”, varför dessa kommer att gå under, till förmån för just medieenfald, med huvudsakligen ett fåtal stora aktörer som Bonnier och Schibsted.

Behrang Kianzad
Jur. Dr., journalist
vd & senior publisher Magasinet Konkret