Replik: Var är alarmismen?
DEBATT Till skillnad från Bolling och Karlsson tycker vi att det är viktigt att människor får veta hur allvarlig situationen faktiskt är enligt en samlad forskarkår och att mediehusen inte återgår till att praktisera falsk balans.
Journalisterna Anders Bolling och Svenolof Karlsson driver i sin debattartikel tesen att klimatjournalistiken är alarmistisk, väntad och ointressant.
Vi i det ideella initiativet Nyhetsrapporteringen om klimatkrisen delar inte den bilden. Vi granskar rapporteringen om klimat, miljö och biologisk mångfald. I två och ett halvt år har vi klockat rapporteringen om ovan nämnda ämnen från TV4 Nyheterna 19:00, Ekot 17:45 och Rapport 19:30 och kategoriserat dem som tydlig, mindre tydlig och övrig rapportering. Tydlig rapportering ska bland annat signalera det akuta läget för klimatet, den biologiska mångfalden eller andra miljökriser. Vi hävdar att dessa tydliga nyheter aldrig är alarmistiska och de utgör en minimal del av tre av Sveriges största nyhetssändningar.
Från vecka 5 2022 till vecka 23 2024 har TV4 Nyheterna 19:00 rapporterat 329 minuter av sammanlagt 14760 minuter (2,23 procent), Rapport 19:30 590 minuter av sammanlagt 20185 minuter (2,92 procent) och Ekot 17:45 209 minuter av sammanlagt 15960 minuter (1,31 procent) tydlig rapportering om, vad en logisk funtad person borde anse vara mänsklighetens absoluta största nyhet som handlar om vår fortsatta existens på denna planet. Var är alarmismen? Underrapporterat skulle vi säga.
För att komma med ytterligare ett tydligt exempel på att Bolling och Karlsson brister i sitt resonemang kring att journalister sysslar med obefogad alarmism, så kan vi ta upp när FN:s miljöprogram, United Nations Environment Programme publicerade UNEPs Emission gap report den 20/11-23 som pekar på en uppvärmning på 2,9 grader till slutet av detta århundrande (alltså om cirka 70 år), förutsatt att alla åtaganden implementeras. Enligt Naturskyddsföreningen så skulle ”tre till fyra graders uppvärmning innebära en värld så förändrad från dagens verklighet att det skulle vara förödande för merparten av jordens ekosystem och kanske slutet för den mänskliga civilisationen”. Denna rapport från FN:s miljöprogram fick ”alarmerande” 45 sekunder på Rapport 19:30, 2 min och 20 sekunder på Ekot 17:45 och 0 minuter och 0 sekunder på TV4 Nyheterna 19:00 för att sedan dess aldrig nämnas. Hur många i den svenska befolkningen lyckades pricka in dessa sändningar och besitter denna kunskap? Ifrågasätter även Bolling och Karlsson FN:s ledande instans för miljöfrågor och menar att de är alarmistiska?
Bolling och Karlsson skriver också att klimatjournalistiken är väntad och ointressant och därmed inte en nyhet. Vi håller med om att en del nyhetsrapportering om klimatkrisen kan göras mer intressant genom att skeenden förklaras på ett sätt som gör att vi förstår varför det är relevant för oss. Men vad som är oväntat och intressant är subjektivt. Vid det här laget vet vi om gängbrottsligheten i Sverige, vi vet att börsen liksom bensinpriserna går upp och ned och att det finns krig. Vad är i så fall det oväntade, överraskande och intressanta i dessa nyheter?
I sin debattartikel gör Bolling och Karlsson reklam för sin bok som nu givits ut av Näringslivets medieinstitut (NMI). Det är ett företag som ägnar sig åt granskning och analys av medier, vilket vi också gör. Skillnaden är att NMI fokuserar på att hissa kärnkraft och dissa vindkraft och public service. De hänger också ut journalister som bevakar klimat och miljö, som Lisa Röstlund, och tonar ned klimathotet. Företaget har under olika perioder varit en del av både Stiftelsen Fritt Näringsliv och Timbro, men ägs och drivs sedan sedan 2021 av Mats Olin som tidigare varit chef för Timbros medieinstitut. Boken presenterades på releasedagen inför publik i Timbros lokaler det vill säga hos den tankesmedja som avslöjats för samarbete med oljelobbyister, nu senast av Supermiljöbloggen och ETC. Deras debattartikel är helt i linje med fossillobbyns strategi att tona ned klimatkrisen och misstänkliggöra miljörörelsen.
Till skillnad från Bolling och Karlsson tycker vi att det är viktigt att människor får veta hur allvarlig situationen faktiskt är enligt en samlad forskarkår och att mediehusen inte återgår till att praktisera falsk balans.
Vi är i stället övertygade om att medier skulle behöva förmedla klarspråk om kriserna. Vi undanber oss förvillare och fördröjare i klimatfrågan och hoppas i stället att journalistkåren lägger in några växlar till för att hjälpa allmänheten att greppa dessa sammanlänkade ödesfrågor och vilka lösningar som finns.
Nyhetsrapporteringen om klimatkrisen
Carl Öhlén
Åsa Sohlgren
Patrizia Svedberg
