Replik: ”Vår maktkritiska publicistik är konsekvent och vi gör inga undantag för branschkollegor”
DEBATT Mediekritik är en huvudfåra för oss och vårt tilltal är konkret och sakligt, utan hänsyn till samtidens krumbukter och moralpanik åt ena eller andra hållet, skriver Magasinet Konkrets chefredaktör och ansvarige utgivare Stefan Bergmark och vd och senior publisher Behrang Kianzad.
Replik till: ”Karaktärsmord på en enskild reporter, av Annika Hamrud:
Det är med tilltagande förvåning som vi tagit del av Annika Hamruds fria fantasier om ”karaktärsmord” av en ”nätkrigare” i form av en ”serie tweets” som är del av en ”hetsjakt”… Tja, man kan nog säga att vi på Magasinet Konkret har en lite annan syn än Annika Hamrud på den text vi låtit publicera.
”Fallet Inas Hamdan är inte intressant på grund av journalisten själv, utan för vad det avslöjar om de strukturer och normer som styr vilka röster och perspektiv som ges företräde i dagspressen” skrev Victor Pressfeldt, frilansjournalist och doktor i historia vid Lunds universitet, i den krönika Annika Hamrud nu rasar över, En text där hon gör sig skyldig till exakt vad hon anklagar oss för, nämligen karaktärsmord på en skribent genom att kalla honom för just ”nätkrigare” i brist på en enda saklig kritik av texten hon ska kritisera.
I den 14 000 tecken långa granskande texten i Magasinet Konkret ger Pressfeldt otaliga exempel, både vad gäller tweets och i journalistisk form, på varför landets kanske mest profilerade reporter vad gäller granskningar av den svenska Palestinarörelsen är proisraelisk.
Vår nyhetsredaktör Jonas Gruvö går i en uppföljande krönika delvis i försvar för reportrars allmänna rätt att vara partiska då han menar att krav på journalisters opartiskhet är en chimär. Dock inget som till exempel stoppat SR från att blockera alla som uttryckte stöd för Black Lives Matter från att bevaka inrikesfrågor om rasism och integration, eller att Sydsvenskan själv stängt av en reporter från att på redaktionsplats skriva om cannabis och legalisering då han kunde uppfattas partisk i frågan med tanke på hans uttalanden i frågan på sociala medier.
Pressfeldt menar dock att det är särskilt problematiskt i detta fall då ”journalister som anses ha tagit otillbörlig ställning för Palestina och mot israeliska krigsbrott har fått sitt arbete begränsat.”
Att Inas Hamdan utsatts för hot och hat är självfallet beklagligt, men det berör inte alls vår mediekritik som är högst underbyggd och saklig. Hamrud bemöter i sin debattartikel inte ett enda av Pressfeldts exempel, länkar inte ens till hans text, och därför faller kritiken mot såväl krönikan som vår publicering av den samma helt platt.
På samma undvikande sätt agerade till en början Sydsvenskans ansvariga utgivare Jonas Kanje, Inas Hamdans chef. I stället för att ge sig in i debatten och försvara sin publicistik hotade han i ett mejl till undertecknad med anmälan till Allmänhetens Medieombudsman. Något som roat oss på redaktionen, där 40 år av redaktionell kompetens blandas med juridisk kompetens på forskarnivå. Vi ser jättegärna fram emot en anmälan till Medieombudsmannen!
Som bevekelsegrund för att Kanje hotar med Medieombudsmannen anger han de etiska riktlinjernas passage om att man ska sträva ”efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt.”
Publicitetsreglerna är ett allmänt hållet ramverk och ”samtidigt” är inte direkt ett exakt angivet klockslag, något en publicist nog borde känna till. Men hellre förr än senare så vi välkomnar ett bemötande från Kanje, vilket i skrivande stund också utlovats. Hamdan är själv också varmt välkommen att ge sin syn, och självfallet kommer vi bereda plats för den, precis som det ska vara.
Stefan Bergmark och Annika Hamrud talades vid under Bokmässan i höstas så vi känner till hur engagerad hon är i Inas Hamdan både som journalist och person. Fojo, som Hamrud representerar i denna debatt, ska visst i dagarna också dela ut ett pris till Hamdan för hennes journalistiska gärning vilket förstås spelar in här, när vi publicerar en sylvass granskning av någon som av tämligen oklara anledningar blivit något slags symbol för ”yttrandefrihet”.
Som vi i Magasinet Konkret berättade vid lanseringen i bland annat denna tidning så är mediekritik en huvudfåra för oss och vårt tilltal just konkret och sakligt, utan hänsyn till samtidens krumbukter och moralpanik åt ena eller andra hållet.
Pressfeldts krönika är ett utmärkt exempel på vad vi gör och kommer fortsätta göra tämligen systematiskt. Vår maktkritiska publicistik är konsekvent och vi gör inga undantag för branschkollegor.
Stefan Bergmark,
chefredaktör och ansvarig utgivare
Behrang Kianzad,
vd och senior publisher
SVAR DIREKT FRÅN ANNIKA HAMRUD:
Magasinet Konkret vill vara tuffa och publicera texter som går emot strömmen. Det är viktigt med den typen av journalistik.
Men när man gör detta måste man samtidigt hålla flera bollar i luften. Det har man alltid behövt göra, men nu har vi också den digitala världen att förhålla oss till. Och ett fruktansvärt krig.
Magasinet Konkret har valt att hänga ut en enskild nyhetsreporter med en obehaglig illustration i topp, som sprids på nätet. Det är att inbjuda till hat. Det har också lett till hat.
Men inte bara mot Inas Hamdan. Skribenten har idag visat upp de hotmejl han har fått efter att hans ”twitterartikel” fått en slags kvalitetsstämpel av en tidskrift med ansvarig utgivare. Det är grova hot.
Tyvärr är redaktörerna på Konkret inga jonglörer.
Den artikel som publicerades i Magasinet håller inte ens nivå med en enda boll i luften. Det går inte att bemöta argument på nivån att Inas Hamdan skrev en tweet 2019 och var med i en podcast 2017.
Artikeln som bygger på tidigare tweets berättar ingenting mer om Inas Hamdan. Vad hon har för åsikter nu vet vi inte för hon har inte tillfrågats. I stället bygger artikeln på att skribenten ”grävt” fram tweets från gymnasietiden.
Det är mycket möjligt att kritisera Sydsvenskan hårt, att debattera om det är ok att reportrar har starka åsikter. Det är också ofta ok att skriva hårt om debattörer och opinionsbildare som har valt att ställa sig mitt i blåsten. Men ta då reda på vad reportern tycker – nu. Inte vad hon eventuellt tyckte innan hon tog en fil kand på universitetet och anställdes av Sydsvenskan.
Stefan Bergmark och Behrang Kianzad hävdar nu att artikeln handlar om strukturer och normer, men varför handlar den då enbart om en enda reporter och inte om dem hon skriver artiklarna tillsammans med?
Ja, jag träffade Stefan Bergmark på Bokmässan och eftersom jag hade hört ryktas att Magasinet Konkret skulle publicera denna artikel sa jag till honom att det var en dålig idé.
Jag hade ju läst tweetsen och jag hade talat med Inas om dem. Jag hade också fact checkat tweetsen så jag visste hur dålig artikeln skulle bli och jag ville stoppa den så att Inas inte skulle behöva utsättas för den.
Stefan Bergmark erbjöd mig replik i hans tidning. Jag svarade att om han publicerar kommer jag inte replikera i hans tidning.
Att Ina Hamdans avslöjanden om Al Jazeera och den turkiska nyhetsbyrån skulle nomineras till Fojos pris Gyllene Bjällran visste jag inte då. Bland dem som sedan nominerades var det helt omöjligt för oss att hitta någon som kunde matcha de avslöjande som hon gjorde med hjälp av chat gtp 4 (och alltså inte en tidig modell av gtp som är ett av alla de fel som finns i Konkret-artikeln).
Annika Hamrud
