Rickard Jakbo: : Finjournalister vågar inte se våldsökning
I vilket land ökar aldrig våldet? Svaret är Sverige. I alla fall för en rad åsiktsjournalister. Sverige är och förblir ett bra och tryggt land, precis som vi lärt oss i skolan. Här i Journalisten har ett par skribenter avfärdat den rapporterade våldsökningen som ett resultat av antingen moralpanik eller ren dumhet hos journalisterna.
I vilket land ökar aldrig våldet? Svaret är Sverige. I alla fall för en rad åsiktsjournalister. Sverige är och förblir ett bra och tryggt land, precis som vi lärt oss i skolan. Här i Journalisten har ett par skribenter avfärdat den rapporterade våldsökningen som ett resultat av antingen moralpanik eller ren dumhet hos journalisterna.
Nu senast hävdar Karin Rebas på DNs ledarsida (24/7) att de ständigt ökande anmälningarna om våldsbrott är en chimär. Hon refererar till SCB-siffror där människor svarar på om de utsatts för våld eller hot om våld. ”Sett över längre tid planar kurvorna nästan ut till streck”, skriver hon. Därmed skriver hon in sig i något som liknar en modern tradition. Efter en våg av artiklar om ökat antal våldsdåd kommer en sorts överprövande artikel eller krönika som sågar nyhetsjournalisternas rapportering. Okej, Karin Rebas har rätt om hon med ”längre tid” menar fem eller tio år. Men med en kortare statistikserie kan man påstå lite vad som helst. Och det är tröttsamt med alla dessa krönikor och ledare som inte ger hela bilden.
bryt
En sannare bild är den som jag och Eko-redaktionen sammanställde 2002. Vi gick igenom samtliga av dessa SCB-undersökningar sedan 1980, där folk hade svarat på om de blivit utsatta för någon typ av våld de senaste tolv månaderna. Vi fann en betydande ökning av utsattheten för våld i början av 90-talet, en ökning som planade ut på den höga nivå vi haft de senaste tio åren. Detta skutt uppåt bekräftades av SCBs statistiker och BRÅ, Brottsförebyggande rådet. Jämfört med 80-talet har utsattheten för våld ökat med omkring 80 procent för kvinnor. (Under 80-talet svarade i genomsnitt omkring 1,7 procent av kvinnorna att de blivit slagna. De senaste åren är det aldrig under 3 procent. Männens utsatthet ökade dock marginellt. Siffrorna finns på SCBs hemsida). Observera att detta är samma SCB-material som Rebas hänvisar till.
bryt
Egentligen är det inte så långsökt. Vi vet alla att 90-talet inleddes med en kris: att supandet, klyftorna och oron i samhället ökade, och att sysselsättningen är långt ifrån vad den än gång var. BRÅ har under de senaste åren kommenterat siffrorna med att det är en faktisk ökning, även om också anmälningsbenägenheten har ökat. Så varför denna ängslighet? Vi måste våga diskutera det ökande våldet. Sverige kan inte bli tryggare om de intellektuella inte vågar ta signalerna om ökad våldsbrottslighet på allvar. Glädjande nog ligger våldsnivån så gott som stilla de senaste fem åren, enligt SCBs hemsida. Men genom en intelligent diskussion kan vi kanske tillsammans närma oss 80-talets nivåer.
frilansjournalist
