Rino Rotevatn: När VD blev teknikfrälst
Sveriges Televisions VD Christina Jutterström reagerar som om hon stått inför ett Guds under när hon för första gången på allvar möter den nya digitala TV-tekniken:– Jag har talat om detta hela hösten utan att ha sett det. Nu har jag sett det. Reglar som rör sig själva. Nu förstår jag att detta är den nya tekniken och vad den kan.
Sveriges Televisions VD Christina Jutterström reagerar som om hon stått inför ett Guds under när hon för första gången på allvar möter den nya digitala TV-tekniken:
– Jag har talat om detta hela hösten utan att ha sett det. Nu har jag sett det. Reglar som rör sig själva. Nu förstår jag att detta är den nya tekniken och vad den kan.
Citatet är hämtat ur Sveriges Televisions så kallade insida, det digitala intranät som fungerar som företagets interninformationskanal. Christina Jutterström uttalar sig i samband med att hon förevisats ett enmansbetjänat kontrollrum i TV-huset i Norrköping. Hon har mycket riktigt sett reglar som rör sig själva. Men hennes reaktion på det hon just har sett är avslöjande på ett minst sagt skrämmande sätt eftersom det visar på en djup okunskap om det företag hon är satt att leda.
I mötet med den nya tekniken visar Christina Jutterström samma oförställda fascination och förundran som ett litet barn i sitt första möte med ett självspelande piano. Hennes logik är solklar, har man självspelande pianon behövs inga pianister. Och hon reflekterar inte för ett ögonblick över den komplicerade process som föregår det ögonblick då reglarna rör sig själva över kontrollbordet. Inte med ett ord nämns den programmering som föregår varje sändning, alla de led i produktionen som måste klaffa till 100 procent för att reglarna ska röra sig på rätt sätt. Ingenting om den serviceorganisation som måste till för att upprätthålla komplicerade digitala sändningssystem. För att inte nämna de krav på nya arbetsuppgifter som kommer att läggas på redan tungt belastade journalister.
Tekniskt arbete
De senaste åren har reporterjobbet på en helt vanlig nyhetsredaktion inom SVT gått från att vara ett klassiskt journalistiskt arbete till ett i stora delar tekniskt arbete. I princip har ingen kompetensutveckling utöver den som syftat till ökat tekniskt kunnande skett. Reportrar som tidigare i huvudsak ägnade sig åt journalistik i meningen research, intervjuande och manusskrivande lägger i dag mycket tid på att själva redigera sitt material, publicera det på webben och i många fall dessutom filma på egen hand. Man behöver inte vara något ljushuvud för att förstå att detta får konsekvenser avseende den journalistiska kvaliteten.
Multikompetens är honnörsordet framför andra inom SVT i dag. Innehållsdiskussionen är i det närmaste död. Och hur skulle den kunna vara annat när de medarbetare som borde ha till uppgift att värna den journalistiska kvaliteten och public serviceidealen sliter sitt hår i förtvivlan över buggar i redigeringsdatorer, tuggar fradga i frustration över den senaste versionen av webbpubliceringsverktyget och med vilt irrande blick försöker hitta rätt instruktion i kamerans användarhandbok.
Den digitala tekniken är fantastisk i mångt och mycket, men den kräver också hög kompetens, kompetens som ständigt måste uppgraderas eftersom den digitala tekniken är så flyktig i sin ständiga förändring. Det är svårt nog för IT-proffsen att hänga med. Hur svårt är det då inte för journalister som utöver detta har en föränderlig omvärld att förhålla sig till?
Tyvärr är SVT-ledningens respekt för de olika kompetenser som olika yrkesgrupper besitter i dag lika med noll. Vid ett möte med personalen på SVT i Karlstad i fjol belyste Christina Jutterström detta med all önskvärd tydlighet när hon berättade att hon nu minsann själv skulle kunna redigera inslag eftersom hon hade ett redigeringsprogram i sin hemdator.
Fel väg
Det kanske hon kan. Men att ta det som intäkt för att vem som helst som på ett eller annat sätt jobbar journalistiskt inom SVT skulle kunna redigera inslag i TV är lika befängt som att påstå att alla som har ett ordbehandlingsprogram i sin dator skulle kunna bli författare. Man borde kunna förvänta sig mer av en människa som håller i en mångmiljardbudget och är satt att leda tusentals medarbetare.
Frågan är om Christina Jutterström verkligen är så naiv som hon framstår i mötet med den nya tekniken och i mötena med sin personal eller om hon helt enkelt är förd bakom ljuset. I vilket fall bör Christina Jutterström med utgångspunkt i det ovan sagda ta sig en allvarlig funderare över vilka det är som ska gå när den stora kompetensmassakern drar i gång i vår. De som arbetar i produktionen i företaget vet i varje fall att de behövs. De vet också att Sveriges Television har slagit in på fel väg, av fel skäl och mot fel mål. De misstroendeförklaringar som har riktats mot den verkställande ledningen talar sitt tydliga språk. Än är det inte för sent att vända om.
reporter, SVT i Karlstad
och ledamot i förbundsstyrelsen
