Robert Laul ger själv svaret
I sitt inlägg i Journalisten (12/08) om att allsvenska klubbar stänger ute sportjournalister börjar Robert Laul med att påpeka att Allsvenskan enligt Uefa är rankad som nummer 28 i Europa. Rätt siffra är visserligen 23, men det är betydligt mer intressant att titta på publikligan för att få en bild av intresset. Här ligger Allsvenskan på plats 10 i Europa. Intresset är alltså enormt, oavsett kvalitet.
Laul konstaterar sedan, helt riktigt, att ”Publiksiffrorna ökar, TV sänder fler matcher, sporttidningarna blir tjockare och på nätet debatterar supportrarna”. Han kunde även ha lagt till att antalet gratistidningar, internettidningar, sajter, bloggar och så vidare har ökat lavinartat sedan bara ett par år. På så sätt har han redan svarat på sina egna frågor.
Medietrycket på klubbar och spelare har ökat otroligt, hur skulle då klubbarna kunna låta bli att anpassa sig efter situationen?
Jag har svårt att tro att många företag inom affärsvärden lämnar ut uppgifter om ledningens mobilnummer i tryckta häften för masspridning. Men att vi i stället lämnar ut uppgifter mer kontrollerat till dem som efterfrågar det, som exempelvis Robert Laul, är tydligen inte okej.
Inte heller tror jag att särskilt många verkställande direktörer i större företag glatt svarar på ett par standardfrågor mitt i lördagsfilmen lite då och då. Men fotbollsspelare förväntas sitta vid sina telefoner dygnet runt ifall någon skulle vilja veta hur det kändes att missa den där straffen. Inte då och då, utan jämt. Detta trots möjligheten att göra intervjuer vid ett antal matcher och träningar varje vecka, kryddat med pressträffar inför större matcher.
Håll dessutom i minnet att vi kanske pratar om en nittonåring som nyligen har flyttat till Stockolm från en anonym tillvaro i föräldrahemmet i Enköping. Eller en tjugoåring som har utsatts för hot för sitt klubbyte. En ung kille som ska maxprestera ett antal gånger i veckan inom sin huvudsysselsättning, fotbollen.
Följden av för stort tryck från medier på enskilda spelare är att spelaren, alltså inte klubben, väljer att byta telefonnummer och att det inte ska lämnas ut. Vi ser detta som en självklarhet, vi vill ju ha en fokuserad och välmående fotbollspelare, men kräver då att spelaren ska finnas tillgänglig för medier runt matcher och träningar.
I min roll strävar jag självklart efter att Djurgården Fotboll ska synas. Men det måste ske balanserat, det får inte gå ut över människor eller fotbollen. Jag ser inte något kontroversiellt i det.
