Ska våldsvänstern ”godkänna” journalister?
Malmö 9 april 2014: 40-50 upphetsade ungdomar står utanför brandstationen med banderoller mot Jimmie Åkesson som väntas hit. De kan knappt tåla sig tills de får spy ut sitt hat mot SDs partiledare. Plötsligt vänds deras fokus mot ett reportageteam som de ogillar. Medan glåporden och hatet haglar över oss från Dispatch International står resten av kollegerna passiva och låtsas att de inget hör. Vad är det med er, ryggradslösa kolleger?
Den svenska journalistkåren och journalistiken är definitivt inte densamma som när jag gick ut Journalisthögskolan 1981. Det jag och vi andra på Dispatch International upplever varenda gång vi bevakar en så kallad motdemonstration i Malmö med omnejd, är oroväckande på flera olika sätt och jag har begärt ett möte med Malmös polismästare Ulf Sempert för att diskutera vad som kan göras. Att Malmöpolisen fick skarp JO-kritik 2010 för att vara alltför passiv mot våldsamma motdemonstranter, har uppenbarligen inte haft någon effekt alls.
http://www.sydsvenskan.se/malmo/malmopolisen-alltfor-passiv-mot-valdsamma-motdemonstranter/
Läget är mycket illa, på flera olika sätt. Det första är att våldsvänstern numera har sådan makt att de tillåts bära sig åt hur som helst inför passiva polisers ögon. De så kallade dialogpoliserna har fullt upp med att gulla med de våldsamma demonstranterna och bryr sig inte ett dugg om att dessa hotar representanter från tredje statsmakten.
Det andra är att journalisterna på plats struntar i att rapportera om det som pågår. Tvärtom ger de sina läsare, lyssnare, tittare bilden av att motdemonstrationen är fredlig och endast motiverad av hjärtevarm ”antirasism”.
Som om inte detta var illa nog låtsas kollegerna på plats att det inte rör dem att vi blir attackerade av vänstermobben. Hatiska budskap som ”Ingrid är äcklig”, ”Ingrid är nazist”, ”Carlqvist och Sahlström över Bron” skriks ut medan reportrar och fotografer låtsas att de inget hör. För säkerhets skull låtsas de också att de inte ser mig, som i många fall varit deras kollega i 20-30 år. Ironin i att Sveriges mest Israelvänliga tidning kallas nazistisk, gör det hela smått overkligt.
http://www.d-intl.com/2014/04/09/kronika-stick-harifran-din-javla-nazist/
Och som lök på laxen kommer Twitterpaniken. När Journalistens reporter Johannes Nesser måndagen 14 april skriver en artikel
http://www.journalisten.se/nyheter/attackerad-av-vansterextremister-fyra-ganger
om det som hände mig och fotografen Roger Sahlström i Malmö förra veckan, brinner hela Twitter. Fy, fy, fy på Journalisten för att de skriver om hot mot oss. Namnkunniga reportrar på Aftonbladet ”vet” att det hela är – lögn! Enligt kolumnisten Oisin Cantwell är det ett ”publicistiskt haveri” att låta Sahlström berätta vad han tvingas uppleva och han tycker att det är ”djupt beklagligt att mitt fackorgan publicerar en intervju med en sådan person”.
Samma tidnings ledarskribent Anders Lindberg är så chockad att han twittrar ”men herregud”. Hans kollega Daniel Swedin finner det på sin plats att twittra om att Roger Sahlström är dömd för hot och misshandel – vad nu det har med hoten mot oss att göra. Är den som en gång dömts för ett brott fritt villebråd för våldsamma demonstranter?
Förstår ni verkligen inte att ni, i och med att ni vänder ryggen till kolleger som hotas och hatas ute på uppdrag, är med och öppnar Pandoras ask? Förstår ni inte att det är ni som riskerar att bli utsatta nästa gång? Den dagen någon av er faktiskt reagerar på det pöbelvälde som råder på Malmös gator i samband med motdemonstrationer, så kommer ni att bli måltavla för samma hat och hot.
Vi såg det när Kvällposten/Expressen publicerade en artikel som ifrågasatte vänsterns bild av den så kallade nazistattacken 8 mars i Malmö. Några dagar efter attacken skrev Mikael Öhlander och Diamant Salihu: ”Kvällsposten kan i dag avslöja att Malmöpolisens utredning, enligt flera oberoende källor, ger en annan bild av händelseförloppet än den som hittills rapporterats. Enligt vittnen på platsen ska en grupp på 15-30 demonstranter ha jagat och attackerat nazisterna, som då svarade med att gå till attack med knivar.”
Detta irriterade den yttersta vänstern. Gruppen ”Allt åt alla” ställde sig utanför Kvällspostens redaktion på Södergatan i Malmö med en banderoll där det stod: ”Kvällsposten hjärtar Sveriges nynazister”. Enligt obekräftade uppgifter fick tidningen också ta emot hot och tvingades hyra in vakter till redaktionen under ett par dagar.
Är det så ni vill ha det, kolleger? Vill ni verkligen vara med om att göra vår arbetssituation ännu farligare? Vill ni på fullt allvar att våldsvänstern ska få bestämma vilka journalister som ska få bevaka vilka demonstrationer?
Det må vara att ni ogillar Dispatch International och avskyr att vi gör det ni har slutat med – kritiskt granskar företeelser som numera betraktas som heliga kor i Sverige. Men för jösse namn, stå upp för alla journalisters rätt att kunna bevaka vad vi vill!
Ingrid Carlqvist
chefredaktör Dispatch International
