Skräckvisionerna slog inte in

Min bevakning av svininfluensan i Svenska Dagbladet har varit "ensidigt aggressivt politiskt", "antivetenskaplig aningslöshet i smått förstummande kvadrat", jag har spelat en "kartongklippt sanningssägarrroll i svartvitt" och "kokat över av missriktat insinuant ilska".

Det är föga meningsfullt att debattera på denna nivå. Bara en kommentar: KH skriver att mina artiklar och krönikor skulle triggas av ett behov att positionera mig med DN som jag dessutom påstås ha utsatt för en "genant, enkelriktad vendetta".

Jag har varit medicinreporter på SvD sedan 1981. Den längsta tiden av någon idag aktiv medicinreporter i svenska dagliga medier. Under dessa år har jag upplevt larmen komma och gå: hiv-aids, akrylamid, mobiltelefoner, ebola, galna kosjukan, sars, fågelinfluensan, svininfluensan bland annat. Jag har läst flerfaldiga vetenskapliga artiklar i dessa och andra ämnen, varit på alldeles för många presskonferenser, intervjuat nyckelpersoner, lyssnat på otaliga medicinkongresser.

Annons

Under samma tid har jag överlevt minst tre-fyra generationer medicin- och vetenskapsjournalister på DN till exempel Om jag någonsin haft ett behov att positionera mig har det försvunnit för årtionden sedan. Därtill har jag varit med alltför länge, sett alltför många kollegor passera revy.

KH skriver också att SvD spelar en underdogroll mot stora fina DN. Det är en uppfattning som få lär instämma i numera, utom möjligen vissa DN-medarbetare.

Sedan i somras är larmet om svininfluensan avblåst. Skräckvisionerna slog inte in. Det som återstår är alla utredningar – nationellt och internationellt – om varför det blev som det blev, t ex att Sverige sitter på ett lager av sju miljoner doser oanvänt vaccin inköpt för 400 miljoner kronor. Frågan om varför den kritiska journalistiken drunknade i den väl marknadsförda paniken lär vi dock knappast få svar på, i alla fall inte av KH.

Läs Kjell Häglunds krönika och kommentarer på dem här.