Skydd för alla försvagar medieskydd
Aldrig har det väl ropats ”Tulipanaros!” så ivrigt som i debatten om Tryckfrihets-förordningens avskaffande. Det är skamligt. Ledande politiker och ämbetsmän försöker slå i folket att det omöjliga är möjligt. Nu står meddelarskyddet och censurförbudet på spel.
Grundlagarnas skydd för yttrandefriheten duger inte, ansåg den s-regering som avgick 2006. Tryckfrihetsförordningen, TF, från 1949 och dess bihang Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, från 1992 borde ersättas med något annat. Bara reglerna om offentlighet för allmänna handlingar, det vill säga TFs 2 kap, skulle sparas. Resten av TF skulle bort.
En utredning ledd av justitierådet Göran Regner presenterade 2006 tre tänkbara alternativ till den nuvarande TF-ordningen. Nästan alla re-
missinstanser avfärdade de lösningarna.
Nu har allians-regeringen bestämt att utredandet om TFs avskaffande ska fortsätta. Regeringens signal i direktiven är tydlig: TF och YGL är ”teknikberoende” regler som ska ersättas med ”teknikoberoende”. Oavsett när och hur man sprider yttranden till allmänheten ska man ha lika starkt rättsligt skydd för dem. Samtidigt ska det skydd som i dag gäller tryckta skrifter, radio- och TV-program med mera inte försvagas.
Där är tulipanarosen.
TFs grundidé är enkel. Yttranden som fixeras på något medium och sparas så att en person kan granska det och ta rättsligt ansvar kan ges ett särskilt starkt skydd. För övriga yttranden måste skyddet på flera punkter bli svagare. Frågan har diskuterats i omgångar sedan 1960-talet och svaret blir alltid detsamma. Håller jag ett spontant tal på torget kan mina ord inte ha samma skydd som i den tryckta skriften.
Innan jag går vidare måste ett grundläggande missförstånd redas ut, nämligen att vår TF från 1949, men med rötter i 1700-talet, är en föråldrad lag. Vi kommunicerar med nya medier, därför måste regelverket skrivas om, säger kritikerna.
I själva verket är grundlagarna så moderna som de kan bli. Riksdagen har i 40 år arbetat med – och lyckats med! – att infoga alla nya medieteknologier i TFs/YGLs system. Det har krävt fortlöpande justeringar i främst YGL.
Ytterligare ett par sådana behövs enligt Regners utredning. Det är smärtfria processer som garanterar att TFs bärande principer upprätthålls över största möjliga område. Och det fungerar. När vanligt folk – i betydelsen icke medieproffs – vill yttra sig med grundlagsskydd så kan de enkelt göra det. De kan använda en kopieringsapparat eller internet eller dvd-skivor. (Vill de använda nätet krävs ett utgivningsbevis som kostar 2 000 kronor. Det tycker jag är för dyrt.)
Utanför grundlagsskyddet faller nu alltid yttranden som inte fixeras vid något medium, främst muntliga framträdanden, och sådana som på annat sätt når publiken direkt, det vill säga utan någon mellanstation där en ansvarig utgivare kan stoppa dem. Chattforum på nätet är ett exempel.
Varför kan inte TFs grundlagsskydd utsträckas till ett tal på torget?
Skälen är flera. Vi kan börja med meddelarskyddet.
Rätten att läcka uppgifter till journalister eller andra som kan publicera dem – mot löfte om straffrihet och, om man så vill, anonymitet – är en svensk uppfinning av stort värde. Journalisten kan få fängelse i ett år om han/hon röjer sin källa. Myndigheter får inte efterforska den. Att systemet kan fungera väl bevisas av den långa rad skandaler som kunnat avslöjas tack vare att meddelare har vågat berätta. IB-affären på 70-talet och Bofors-
affären på 80-talet är exempel.
Skyddet fungerar i en teknikberoende lag som TF, men hur blir det utan teknikberoende?
Som journalist och författare sprider jag yrkesmässigt yttranden med grundlagsskydd. Skriver jag i en tidning är någon annan ansvarig utgivare, skriver jag i bokform eller på min egen webbplats (läggs ut på www inom kort) har jag själv ansvaret. För de människor som förser mig med information kvittar det vilket. De är i båda fallen skyddade som meddelare: immuna mot åtal, rätt till anonymitet.
Hur ska detta meddelarskydd tillämpas när jag håller ett anförande på torget? Låt säga att det är valrörelse. Politiker med mikrofon och högtalare propagerar på gator och torg för sina åsikter. Åhörarna inbjuds att fråga eller diskutera. Vid ett sådant tillfälle griper jag mikrofonen. I det jag säger kommer att rymmas åtskilligt som jag lärt i samtal med andra människor. Är de därmed meddelare? De lämnade sina upplysningar i vanliga, personliga samtal. Varken de eller jag själv hade någon aning om hur jag skulle använda informationen. Vissa uppgifter kanske jag bara uppsnappade i kafferummet – upplysningar som inte ens var riktade till mig, jag råkade bara vara närvarande.
Är de likväl meddelare till mig som spontan torgtalare, det vill säga har de rätt till anonymitet och immunitet mot åtal? I så fall är alla människor som lämnar upplysningar till varandra alltid meddelare med grundlagsskydd. Vi är ju alla potentiella torgtalare. Det vi hört människor säga ligger så länge vi minns det redo att omvandlas i muntliga yttranden med grundlagsskydd.
Nej, så kan det inte fungera. Att smeta ut meddelarskyddet över allt mänskligt samtalande vore orimligt. Meddelarskydd av det slag som TF/YGL stadgar kan inte fungera i torgmiljö.
Ett annat skäl handlar om förhandscensur. Om jag i mitt tal på torget börjar
hetsa mot invandrare eller förtalar namngivna personer skulle polisen, om TFs principer gällde för mina yttranden, inte få avbryta mig. (Det får den alltså i dag.) Förhandscensur är förbjuden enligt TF/YGL. Endast i efterhand, om JK väljer att åtala, får myndigheter ingripa och rättslig prövning ske.
Att polisen inte skulle få stoppa en person som aktivt försöker hetsa en publik till upplopp eller våldshandlingar finner nog de flesta svårsmält. Inget land i världen ett så långtgående skydd för yttrandefriheten.
I praktiken skulle medborgarna aldrig acceptera det. Den som med offentliga yttranden utan anledning försätter människor i livsfara måste kunna gripas och straffas. Det hypotetiska exempel som ofta åberopas är att någon i en fullsatt teatersalong ropar ”Det brinner!” – trots att det inte brinner. Orden som sådana är inte brottsliga, men i den givna situationen skapar de en akut risk för att människor trampas ned i den panik som uppstår.
Att någon ”på skoj” kunde utsätta andra för livsfara och sedan gå fri med hänvisning till yttrandefriheten vore absurt. I praktiken måste en domstol som ska pröva om mitt yttrande på torget var brottsligt kunna väga in också andra faktorer än själva orden. Hela sammanhanget måste beaktas.
Om Det-brinner!-skojaren ska kunna straffas för sitt tilltag måste vi alltså ha ett svagare skydd för yttrandefriheten på torget än vad som i dag gäller för den tryckta skriften. Återigen: ska skyddet bli lika för alla yttranden måste det försvagas för den tryckta skriften, TV-programmet, webbsidan etc.
Det finns fler problem med teknikoberoende skydd. Låt säga att våra ledande s- och allians-politiker ändå får sin vilja igenom. Nya grundlagsbestämmelser antas som stadgar att talet på torget har lika starkt skydd som den tryckta skriften. Utöver de begränsningar i skyddet som behandlas ovan måste torgtalaren – till skillnad från författaren till den tryckta skriften – räkna med åtminstone följande osäkerhetsfaktorer den dag han står inför rätta åtalad för yttrandefrihetsbrott:
1. Vilka ord var det egentligen som yttrades? Svaret måste sökas genom vittnesförhör, och all erfarenhet visar att sådana uppgifter är osäkra. Människor hör och minns olika. Särskilt tydligt är att vittnen som delar talarens åsikter minns andra yttranden – ofta ett helt annat tal – än vittnen som tycker illa om åsikterna. Torgtalaren kan aldrig vara säker på att det han/hon faktiskt sade kommer att prövas. Gäller det tekniskt bundna yttranden däremot, en tryckt skrift eller en webbsida som arkiverats, uppstår aldrig denna osäkerhet.
2. Vad ingår egentligen i ”yttrandet”? Vilka av talarens miner eller gester kommer att uppfattas som en del av yttrandet? Att ge någon person eller institution ”fingret” – är det ett yttrande? Talarens fysiska markeringar kanske var synliga för vissa åhörare men inte för andra. Återigen: torgtalaren kan inte i förväg veta vad i hans/hennes beteende som blir föremål för rättslig prövning. Problem av det slaget existerar inte med den tryckta skriften eller webbsidan.
3. Var går gränsen för grundlagsskyddet? Bara yttranden som riktar sig till allmänheten eller en icke avgränsad grupp människor omfattas i dag av TF/YGL. Om torgtalaren efter sitt anförande grälar högljutt med någon åsiktsmotståndare – gäller grundlagsskyddet då också? Var går gränsen mellan att hålla tal och att bara vara högljudd på torget? Inte heller denna osäkerhet uppstår kring yttranden som idag täcks av TF/YGL.
Ska man ha lika starkt skydd för alla yttranden, måste man alltså försvaga det skydd som i dag är starkast. Lägstanivån blir bestämmande. Så ser valet ut. Meddelarskyddet, censurförbudet och rättssäkerheten vid domstols prövning av yttranden står nu på spel.
Tro inget annat.
