Slutreplik: ”Jag hävdar ingen sammansvärjning”

Jag kritiserar Uppdrag granskning för att torgföra en lång rad grova felaktigheter om Swedbank och penningtvätt, och för att hårt manipulera sitt material. Jag ger en lång rad exempel, se debattartikel 1. Då svarar UG att detta är en ”samling gränslösa påståenden utan bevis”. När jag sedan i artikel 2 redogör för vilka bevisen är och var de finns, ja då producerar UG en strid ström om allt möjligt annat: Donald Trump, Paul Manafort och diverse påståenden utan spår av bevisning. Som om läskunniga läsare inte skulle märka något.

Det är ju en aning besvärande detta med noll fall av konstaterad penningtvätt i vad som ska föreställa en gigantisk penningtvättsskandal. Men här levererar ju UG faktiskt svar på tal. Visserligen fastslår den estniska utredningen att inget brott har begåtts, men det skulle alltså bero på att ryssarna inte har samarbetat i önskvärd utsträckning. Hade de bara gjort det, vore saken klar. Åtminstone kanske. Det tror sig UG kunna fastslå med kraft.

Men vi har ju andra utredningar som inte blivit nedlagda, låt oss titta på någon av dessa, förslagsvis den som utfördes av advokatbyrån Clifford Chance och som redovisades i mars 2020. Här analyseras fler än 30 miljarder transaktioner i Swedbank under den aktuella perioden, och resultatet är att det inte går att konstatera någon som helst penningtvätt eller hantering av intäkter med kriminellt ursprung. Att UG önskar att resultatet vore ett annat hör liksom inte hit.

Annons

Men den tragikomiska poängen är att detta egentligen inte spelar någon roll alls. Om så alla de kunder som fanns på UG:s överspelade lista så småningom åtalats och fällts för penningtvätt, så vore förtjänsten ytterst Swedbanks. Det var Swedbank som rapporterade alla misstänkta transaktioner till estniska tillsynsmyndigheter och även klippte banden till samtliga dessa kunder flera år innan UG fick tag i läckt material. UG:s ”avslöjanden” var i sammanhanget helt ovidkommande. Beslut om åtal ligger inte hos banken, som hade agerat helt enligt protokoll.

Trots två möjligheter att replikera har UG alltså inte presterat ett ord om kritiken mot att deras påståenden om 50 aktiva högriskkunder var ren gallimatias, inte ett ord om det påhittade martyrblodet på Birgitte Bonnesens händer, inte ett ord om hur fel man hade om att Swedbank vilseledde amerikanska myndigheter. Med mera. Inte. Ett. Ord.

Istället låtsas man återigen att jag hävdar ”sammansvärjning”. Det gör jag inte. Jag hävdar vanlig banal inkompetens. I ett fungerande medieklimat skulle UG:s häpnadsväckande påståenden ha kontrollerats noga och inte bums resultera i ett besinningslöst drev. En robust självsanering är omistlig för journalistikens trovärdighet.

Jan Söderqvist
journalist, litteratur- och filmkritiker