”Svenskarna förtjänar en konstruktiv journalistik i klimatfrågan”
DEBATT Klimatrapporteringen domineras av en okritisk återgivning av beskrivningar som bekräftar eller förstärker i stort sett allt som kan framställas som hotfullt. Det menar journalisterna Anders Bolling och Svenolof Karlsson som i morgon ger ut en bok i ämnet på Näringslivets Medieinstitut.
”Det här var verkligen både överraskande och intressant. Det var inte vad jag väntade mig.”
När reagerade du senast så efter att ha hört eller läst en nyhet om klimatet i de vanliga nyhetsmedierna?
Äkta journalistik är i första hand lojal med sanningen. I högtidstalen heter det att medierna är maktens korrektiv och en garant för att medborgarna får se verkligheten som den är. Att följa bevisen vart de än leder hålls fram som ett ideal. Den princip Erik Fichtelius en gång lanserade, konsekvensneutralitet, applåderas.
Men journalistiken lever alltför sällan upp till deviserna, och det är tydligt i klimatfrågan. Den klimatberättelse som de senaste decennierna vävts samman till att bli den enda godkända bland beslutsfattare är den högalarmistiska. Den har blivit den centrala hävstången för klimatomställningen, en ram för diverse samhällspolitiska projekt.
Vi menar att klimatrapporteringen domineras av en okritisk återgivning av beskrivningar som bekräftar eller förstärker i stort sett allt som kan framställas som hotfullt. Det är ytterst olyckligt, eftersom verklighetsbeskrivningen i medierna därmed blir så ofullständig att den besvärande ofta blir fel.
Men, invänder den samvetsgranna reportern, vi behöver väl säkra stöd för klimatomställningen? Folk kanske inte förstår sitt eget bästa?
Det är inte journalisters uppgift att hjälpa politiker att sprida sin världsbild. Vi uppmanar alla journalister att göra sitt jobb och ta reda på, till exempel, vad FN:s klimatpanel IPCC faktiskt säger om klimathotet.
Den alarmistiska berättelsen var inte given för 25–30 år sedan. Den har efter hand vuxit fram i symbios mellan politiken och miljörörelsen. Miljörörelsen var i sin barndom mångfasetterad och spretig på ett inkluderande sätt. I dag sluter de stora miljöorganisationerna tätt sina led kring sin gemensamma identitetsfråga, hotet från klimatet.
Bland journalister, och en stor del av deras publik, lever föreställningen kvar att miljörörelsen som en David kämpar mot det ondas representant Goliat. Men vem är David och vem är Goliat när klimatlobbyisterna blivit dominerande influerare i Bryssel?
Den svenska konsensusandan har lett till en del gott, men baksidan är feghet, en rädsla för att pekas ut som avvikande. En journalistik värd namnet kan emellertid inte bygga på sådant som grupptänkande.
- Medier är i tryckfrihetens namn fria att göra vad de vill, men journalistik går ut på att tillämpa det som så välformulerat uttrycks i de journalistiska principerna: att tillhandahålla korrekt och relevant underlag i grundläggande frågor. Som dessa:
- Kan det vara så att klimatsystemet är betydligt mer komplicerat än politiska och andra aktivister framställer det? (Ja)
Hur stora är egentligen riskerna enligt ett brett urval av forskarna, inte bara den lilla krets som ständigt intervjuas?
Ett givet tema för en närmare journalistisk granskning är FN:s klimatpanel IPCC. Få verkar känna till att dess uppdrag inte är att tillhandahålla förutsättningslös forskning om jordens klimat, utan att stödja forskning om människans roll bakom klimatförändringarna. IPCC:s vetenskapliga sammanställningar är antagligen det bästa vi har att luta oss emot i sakfrågan, men den politiska klimatberättelsen är kidnappad av alarmismen. Återger du vad IPCC säger om extremväder kommer du med stor sannolikhet att stämplas som klimatförnekare.
Jordens medeltemperatur har stigit, och människans utsläpp har bidragit till detta. Det är alla överens om. Men hur stort är problemet, och vilka förändringar är att vänta? Dessa frågor är bara nödtorftigt besvarade. Och rymmer alltså rikhaltigt stoff för spännande, sanningssökande journalistik.
I vår bok Professionell klimatbevakning – En guide för konstruktiv journalistik redogör vi för IPCC:s verkliga slutsatser och ger exempel på viktiga forskningsrön som inte uppmärksammats. Vi ger även en rad tips för journalister om vilka frågor de bör ställa och vad de bör leta efter.
Sverige och svenskarna förtjänar en konstruktiv, heltäckande och saklig journalistik i klimatfrågan, vilken ofta beskrivs som vår tids ödesfråga.
Anders Bolling, journalist och författare
Svenolof Karlsson, journalist och författare
Professionell klimatbevakning – En guide för konstruktiv journalistik utkommer den 13 juni på Näringslivets Medieinstitut
