SVT och SR dåliga förebilder som arbetsgivare
”TV-journalist, vilket smörjobb! Vad har de att bråka om?”. Så kanske du tänker när du hör att Journalistförbundet är missnöjt med det avtal, som public serviceföretagens arbetsgivarorganisation SRAO har erbjudit sina anställda.
”TV-journalist, vilket smörjobb! Vad har de att bråka om?”. Så kanske du tänker när du hör att Journalistförbundet är missnöjt med det avtal, som public serviceföretagens arbetsgivarorganisation SRAO har erbjudit sina anställda.
En naturlig reaktion. Vi håller med om att ett TV-jobb är intressant och omväxlande. Men ingen kan längre påstå att vi ligger i en av arbetsmarknadens gräddfiler.
SVT, SR och UR har ingalunda skonats från rejäla personalbantningar. Samtidigt som vi blivit färre förväntas vi göra mer och behärska mer teknik än någonsin. Vi jobbar tidiga morgnar, sena kvällar och nätter. Vi avbryter vår ledighet på kort varsel om något händer. Men lojaliteten mot uppdragsgivaren är nästan gränslös.
I vårt fall är uppdragsgivaren alla de som läser vårt webbinnehåll, lyssnar på radio eller tittar på TV. Vi anstränger oss alltid till det yttersta för att ge dig valuta för TV-avgiften. Det gör vi oavsett arbetsvillkor, även om de förstås påverkar prestationen.
SVT, SR och UR vill ha ett avtal som bland annat innebär:
– att anställningstryggheten försämras genom fler visstidsanställda journalister
– att SVT fortsätter att anlita produktionsbolag utan kollektivavtal
Ett kollektivavtal handlar om trygghet åt båda håll. Det skyddar både den anställde och arbetsgivaren.
Eftersom båda parter tillsammans kommit överens om vilka krav man rimligtvis kan ställa på varandra. Men SRAO verkar måttligt intresserat av att förhandla. Hittills har SRAOs förhandlare tydligen rest sig från förhandlingsbordet redan klockan 17.00 i går, trots att våra representanter gärna förhandlar fram till midnatt. När ett nytt kollektivavtal ska förhandlas fram brukar tiden normalt utnyttjas till max. Tid är pengar och i det här fallet kan pengarna användas på ett bättre sätt.
Det pinsamma i SRAOs agerande är att vi i vår roll som journalister, anställda av SVT, SR och UR, förväntas granska arbetsmarknaden. Men hur motiverar vi en granskning av en arbetsplats utan medbestämmande, otrygga anställningar och utnyttjande av ung arbetskraft, om våra egna villkor är lika dåliga?
Skomakarens barn bär de sämsta skorna. Public servicebolagens dåliga samhällsansvar bör oroa även tittar och lyssnare. Våra kollektivavtal påverkar ditt och alla andras, på samma sätt som de kommersiella radio- och TV-bolagens vinstintressen tidigare har försämrat våra avtal.
Allas förutsättningar för trygga anställningar, bra arbetsmiljö och rimliga löneökningar riskerar att försämras. Det är vår viktigaste slutsats.
Därför kräver vi av SRAOs förhandlingsdelegation: Journalistavtal nu!
