Tom Alandh: Kränkande tilltal i Expressens recension
Mattias Agnesund lider av Duchennes muskeldystrofi. Det är en genetiskt betingad sjukdom som gradvis bryter ner all viljestyrd muskulatur. Han slutade gå när han var sju år och började med respirator i tonåren. Nu kan han bara röra ansikte, fingrar och tår.
Mattias Agnesund lider av Duchennes muskeldystrofi. Det är en genetiskt betingad sjukdom som gradvis bryter ner all viljestyrd muskulatur. Han slutade gå när han var sju år och började med respirator i tonåren. Nu kan han bara röra ansikte, fingrar och tår.
Ett annat symptom på sjukdomen är att hans tunga är förstorad. Förra året skrev Mattias Agnesund en kritikerrosad biografi om pingströrelsens störste sångare någonsin, Einar Ekberg, och han skrev sin bok enbart med höger tumme och vänster pekfingers knoge. Om Mattias Agnesunds arbete med boken och om Einar Ekbergs liv och sång gjorde jag en dokumentärfilm ”Blott en afton bor jag här”, som sändes i SVT den 19 november och recenserades i Expressen av Linna Johansson dagen därpå.
Jag har aldrig tidigare offentligt kommenterat en recension, eftersom jag anser att varje människa har rätt till sin åsikt. Därför betraktar jag det bara som en stilistisk finess när Linna Johansson inledningsvis skriver att hon ”kommer att tänka på” följande när hon ser en dokumentär av mig: ”Metallica, eller kanske Aerosmith, grillchips, Robert de Niro, Margret Atwood och en tennismatch på grus”.
En annan liten kul fundering är att varje gång Linna Johansson ser en film av mig har hon ”tänkt att här är en man som lägger ifrån sig sitt pågående projekt, kommer hem i tid, går på bio eller käkar en schyst middag”. Dessa gissningar tar jag lätt på, men längre ner i texten börjar allvaret. Man behöver inte vara speciellt känslig för att uppleva några av Linna Johanssons förlöpningar som kränkande.
Därför har jag skrivit till Expressens chefredaktör Otto Sjöberg med kopia till Linna Johansson, för att få svar på följande tre frågor som Mattias Agnesund och jag ville ställa i anslutning till recensionen:
1. Linna Johansson skriver: ”Jag har verkligen problem med det nyreligiöst asexuella dramaturgin…” Vad betyder det?
2. Linna Johansson skriver: ”… så skraj för att göra freakteve var Alandh att det dröjde en bra bit in i dokumentären innan huvudpersonen hamnade i bild.” Varför ordet ”freakteve” i det här sammanhanget?
3. Linna Johansson skriver: ”Jag tror inte att det var meningen att någon skulle komma att tänka på skurken i ’Kommisarie Gadget’ eller hjärnan Crang i ’Turtles’ när vi fick desto mer röst och händer som rörde sig mot en datormus.” Vad har Mattias Agnesund med ”Kommisarie Gadget” eller hjärnan Crang i ”Turtles” att göra?
Mattias Agnesund och jag ser fram emot Linna Johanssons svar.
Något svar kommer inte att publiceras i Expressen. Otto Sjöberg tycker inte att det finns skäl till det. Eftersom jag tycker det finns ett allmänintresse i hur en stort uppslagen och mycket läst recensent betraktar människor som framträder i TV har jag i stället skrivit detta inlägg.
dokumentärredaktionen, SVT
