Trumps tredje valrörelse – ”Lögnen går fort och upprepas ofta”

Korta tv-snuttar, i rutan eller på tidningars nätsajter. Snuttar med anklagelser, påståenden, ibland löjligheter, ibland dramatik.

Eller var sitt kort pratminus, eller var sin kort ljudsnutt, med slagord eller kodord utan sammanhang. Kommer en stor del av nyhetsflödet om en viktig valrörelse i sådan hackmat får det konsekvenser. Lögnen tilldelas ett försteg framför sanningen. Lögnen går fort och upprepas ofta. Sanningen behöver den tid och den bakgrund den sällan får.

När det då är Donald Trump och hans understödjare på ena sidan blir den förmenta likabehandlingen inte en rättvisande nyhetsförmedling. Extremismen tilldelas en bonus framför sanningen.

Annons

Donald Trump, och den amerikanska radikalhögern som vill ha honom som murbräcka, är inte de enda som lärt sig att utnyttja detta. Men han har drivit det långt. Så har han kunnat komma tillbaka,  och på nytt erövra ett stort parti inifrån, trots det våldsamma upploppet mot kongressen och försöket att bli kvar som president efter att han förlorat 2020.

Detta skrivs fredagen före den tisdag som är USA:s valdag, och innan en ny situation uppstår kan det vara värt att hinna med lite eftertanke om hur svensk och annan journalistik klarat denna tredje, numera inte överraskande, utmaning att skildra vad som står på spel i det amerikanska valet.

Jämfört med 2016 och 2020 har Trump själv gått ännu längre i våldsamt språk, hotelser mot motståndare, mot medieföretag, mot hela folkgrupper och mot sådana i rättsväsende och andra myndigheter som stått honom och hans företag emot. Till skillnad från 2016 och 2020 finns nu erfarenheten av det Trump gjorde efter valförlusten 2020.

Flera av hans tidigare mycket nära medarbetare har varnat för hans instabilitet, hans extremism och hans hänsynslöshet som kan leda till lagbrott och våldsmetoder. Generaler som arbetat i hans närhet har i klartext talat om hur en fascistisk inställning kommit i dagen. I förhållande till Putin har både han själv och hans vicepresidentkandidat gett Ukraina och hela Europa anledning att frukta att Ukraina ska utlämnas åt ett styre med ryska KGB-metoder.

Hur har allvaret i detta kommit fram i nyhetsrapportering och kommenterande journalistik i Sverige?

Det är väl som alltid bättre på en del håll, och sämre på andra. Kanske kommer medieforskare i efterhand kunna kvantifiera hur mycket Trumps metod att dränka samtalet i en flod av smädelser, lögner och provokationer kunde få genomslag även i svensk mediemiljö. Det har blivit alltför lite av skildring av Trumps dragning mot fascistiskt språkbruk och fascistisk hänsynslöshet. Inte ens hans hämndlystna obehärskade tirader på massmöten togs på riktigt allvar –  inte ens excessen av smädelser, fördomar och rasistiska tillmälen i New Yorks Madison Square Garden en dryg vecka före valet.

Det har varit glest med upplysningar om hans uppbackare och finansiärer i branscher som fossil energi och kryptovalutor – eller om de allianser som uppstått mellan hans sort av republikaner och den europeiska högerextremism som för det mesta håller på Putin mot Ukraina.

När mycket av kvällspressens utrikesbevakning är filmsnuttar som ska locka klick ger det stora chanser för dem som agiterar med sådana kort-kortfilmer. Åtminstone i etermediernas nyhetssändningar förefaller det ha varit mycket av ett pratminus åt vardera sidan och tunt med förklaringar av hur Trump agerar och vilka hotbilder han innebär för Sverige och alla USA:s andra allierade.

Som så ofta hade det behövts  större tonvikt på sakfrågor, mindre på taktik och spel, och större kraft i att hålla efter osanningar och spräcka propagandamyter. Det är inte en lätt uppgift. Propagandakanaler med ”alternativa” ”sanningar” är nu ett bakgrundsbrus som gör allt svårare.

Men nog borde man långt mer ha kunnat arbeta så som det formulerades av John Avlon, tidigare på CNN och sedan utgivare på The Daily Beast: Det går inte att rapportera om demagoger som om vilka andra kandidater som helst. Det är naivt. Det är att bortse från det historien lärt. Det enda man lyckas med är att normalisera deras  lögner.

Åke Wredén
Tidigare politisk redaktör på Nerikes Allehanda och medarbetare på Eskilstuna-Kurirens ledaravdelning

FOTNOT:  John Avlon, i antologin “The Centre Must hold” (2024)