TV4 Göteborg kritiserar YEN:Beslutet försvårar för grävande journalister

Inför den yrkesetiska nämnden, YEN, är medlemmen rättslös. Omvänd bevisbörda gäller i denna domstol. Reportern ska bevisa sin oskuld. Och om det befintliga regelverket inte räcker till för att motivera en fällning så tas nya regler fram. Detta är bakgrunden till ett beslut i YEN som kan få allvarliga konsekvenser för grävandet i landet.

TV4 Göteborg granskade i fjol ett hälsohem som behandlar cancersjuka personer trots att läkarkompetens saknas. I reportaget berättades om en obotligt cancersjuk man som gått igenom behandlingen och senare avlidit.

En av våra medarbetare ringde upp ägaren till hälsohemmet och uppgav sig vara privatperson med en nära anhörig som är sjuk i cancer. Detta samtal bandades.

Annons

För att kunna motivera detta arbetssätt ska följande kriterier vara uppfyllda, enligt vedertagen praxis sedan många år:

* Det ska vara enda sättet att få fram uppgifterna.

* Den granskade ska befinna sig i en maktposition.

* Uppgifterna ska vara av stort allmänintresse.

Dessutom ska den granskade i efterhand, om möjligt, informeras om arbetssättet och få kommentera uppgifterna.

Vi hävdar att dessa kriterier uppfylldes.

* Att uppträda under falsk identitet var, enligt vår bedömning, nödvändigt för att få den information som ges till cancersjuka.

* Svårt sjuka människor lägger sina liv i hälsohemmets händer. Därmed påtar sig ägaren ett stort ansvar. Maktpositionen kan knappast vara tydligare.

* Det är förbjudet enligt lag att bedriva vård av cancersjuka för den som inte är läkare. En granskning av ett företag som bedriver cancervård utan läkarkompetens ligger därför i högsta grad i samhällets intresse. Granskningen resulterade i att två förundersökningar inleddes.

Hälsohemmets ägare informerades flera gånger om att hon blivit bandad och fick vid minst tio tillfällen möjlighet att kommentera uppgifterna på inspelningen. I sin anmälan hävdar dock ägaren att hon inte kände till smygbandningen. YEN väljer att tro på anmälaren. Från och med nu ska även följande regler gälla för smygbandningar, enligt YEN:

* Reportern ska kunna bevisa att den granskade blivit informerad om bandningen (enligt nämndens sekreterare kan detta exempelvis ske genom rekommenderat brev till den granskade personen).

* Inspelningen ska spelas upp för den som har smygbandats.

Om YENs beslut blir norm kommer grävandet i landet att försvåras. Dold utrustning är ofta en förutsättning för att kunna dokumentera exempelvis brottslig verksamhet som människosmuggling och prostitution.

Det skulle i sådana fall vara förenat med livsfara att försöka leva upp till YENs regler. YEN statuerar exempel genom att klandra TV4 Göteborgs reporter trots att dessa nya regler inte gällde när reportagen sändes. Det är som om staten skulle införa nya trafikregler och sedan straffa trafikanterna retroaktivt.

Presentationen av YENs beslut på Journalistförbundets hemsida och i Journalisten är dessutom kränkande för reportern. Påståenden från anmälaren förvandlas till sanningar.

Underförstått är att reportern ljuger. Att så okritiskt ta ställning för en partsinlaga strider inta bara mot all rättspraxis, det visar även på en skrämmande okunnighet i elementär journalistisk källkritik.

Nils Hanson,

redaktionschef TV4 Göteborg

Kristian Lans,

klubbordförande TV4 Göteborg

NOLL

REPLIK

Nils Hanson och Kristian Lans drar felaktiga slutsatser. YENs beslut om TV4-reporterns smygbandande leder inte till några inskränkningar för grävande journalister.

Beslutet ger riktlinjer för smygbandningar. Konkret innebär det att smygbandningar ska användas ytterst restriktivt.

På den punkten är Spelreglerna mycket tydliga (”Upplys den intervjuade om samtalet är avsett för publicering eller enbart för information”). Det rör sig inte om en ny yrkesregel, utan om en gammal.

I det aktuella fallet kritiserar inte nämnden reportern för själva smygbandningen, utan för att reportern inte uttryckligen konfronterat intervjupersonen med densamma.

En reporter förväntas ta kontakt med en smygbandad person i efterhand och mycket tydligt informera om smygbandningen och skälen till densamma. Det kan ske muntligen eller genom ett rekommenderat brev, ifall det inte går att få kontakt på annat sätt. Dessutom kan det vara lämpligt att låta personen kommentera sina egna utsagor, om det är relevant i sammanhanget.

Om reporten i det aktuella fallet informerat intervjupersonen vid minst tio tillfällen, såsom Nils Hanson och Kristian Lans skriver, borde den smygbandade kvinnan rimligen kunnat bekräfta detta.

Men det gjorde hon inte i sin korrespondens med YEN. Reportern har inte heller till nämnden bekräftat att hon uttryckligen konfronterat intervjupersonen med smyginspelningarna.

Det visar enligt nämnden att varken reportern eller TV4 i Göteborg gjort sitt yttersta för att ”inget tvivelsmål” ska uppstå om bandningen. Visserligen skriver Nils Hanson och Kristian Lans att intervjupersonen erbjudits att kommentera ”uppgifterna på inspelningen”, men de skriver inget om huruvida hon uttryckligen konfronterats med själva smygbandningen.

Faktum är att smygbandning är en exceptionell åtgärd som ålägger reportrar och redaktionsledningar ett stort ansvar.

ANNE SSERUWAGI,

Ordförande YEN

CHRISTOPH ANDERSSON,

Sekreterare i YEN

noll

FÖRTYDLIGANDE:

Uppgiften om att TV4s reporter i efterhand informerade alternativbehandlaren om bandningen och syftet med den föll av olyckliga omständigheter bort ur Journalistens artikel om YEN-klandringen, liksom nedanstående citat av Nils Hanson:

– Vi informerade även om smyginspelningen och bad vid flera tillfällen kvinnan att kommentera uppgifterna på bandet. Vi informerade även om när inslaget skulle sändas. Kravet från YEN att vi även skulle ha spelat upp bandet är orimligt. Om detta blir norm kommer grävandet att försvåras eftersom det i många fall är praktiskt omöjligt att leva upp till det.

Vi beklagar detta och hoppas att skadan härmed delvis reparerats.

Martin Jönsson,

chefredaktör, Journalisten