Ukrainas oberoende journalister: : Fria medier motarbetas
Greppet över medierna har hårdnat. Det blev tydligt när regeringen tystade ner sina senaste skandaler.
För tre år sedan då censur och hot mot journalister kulminerade med mordet på Grigori Gongadze, reste sig de ukrainska journalisterna i protest och bildade Ukrainas Oberoende Journalistförbund. I december 2002 fick vi parlamentet att erkänna att president Kuchmas administration använde sig av ”Temniki”, statlig censur, för att kväsa den fria pressen.
För att motarbeta vår resning spred regimen rykten om att hela journalistprotesten var ett amerikanskt projekt, vars enda syfte var att avsätta Kuchma. Allt västerländskt stöd målades upp som ett svek mot Ukraina. Det var svårt att motbevisa dessa påståenden då allt ekonomiskt stöd till journalistförbunden mycket riktigt kom från USA, några europeiska regeringar och framförallt från en av George Soros fonder, Renaissance Foundation.
Valet av allierade i kampen för pressfrihet var inte stort: västerländska intressen eller den ukrainska oppositionen. Samarbetet med oppositionspolitikerna var riskabelt, då det var osäkert om de genuint kämpade för journalisters fri- och rättigheter eller snarare utnyttjade dem som ett politiskt slagträ. Farhågorna visade sig berättigade.
bryt
Till en början stödde Jusjenko och hans parti våra ansträngningar med ekonomiska medel, men det fortsatta stödet var avhängigt journalisternas genstöd till oppositionen. När förbundet vägrade medverka i Jusjenkos aktioner och protester, försökte nuvarande vice premiärminister Tamenko tillsätta sin egen kandidat som ordförande för Journalistförbundet.
Förbundet röstade emot den nya kandidaten, vilket resulterade i försämrade relationer med Jusjenkos oppositionsparti. Den starkaste smällen kom då Renaissance Foundation bestraffade oss genom att dra in större delen av sitt ekonomiska stöd, och förbundet lämnades nästan helt utan resurser. Rörelsen delades mellan dem som var emot och för ett aktivt stöd av oppositionen, där de sistnämnda fick alla fortsatta medel.
I pressen började samma uppdelning äga rum. I det som i Väst målades upp som den fria och oberoende TV-kanalen, ”Kanal 5”, tvingades också journalisterna ta parti. Ett bandat telefonsamtal avslöjade hur kanalens ägare, nuvarande säkerhetsminister Peter Parashenko, lade sig i journalisternas arbete och krävde att de tog ställning för Jusjenko. De som vägrade att ta ställning fick sparken.
bryt
Under ”orange revolutionen” upphörde den statliga censuren och regimen förlorade greppet om massmedierna. Journalistkåren tog tillfället i akt, vilket var en av de avgörande anledningarna till att Jusjenko vann valet. Men istället för den efterlängtade pressfriheten och nödvändiga reformer i medierna inträdde en långvarig paus.
För tillfället ser framtiden dyster ut. Ukrainas Oberoende Journalistförbund, är ännu långt ifrån ekonomiskt oberoende. Med sina 900 medlemmar och avdelningar i 18 städer räcker inte resurserna till de mest basala behov. Medlemsavgifterna räcker inte, och det politiska stödet har försvunnit. Resten av finansieringen måste återigen inhämtas från svalnade västerländska intressen. Det blir nu oklart om ukrainsk press kan få igenom sin redaktionella självständighet som den så länge kämpat för.
bryt
I vår beslutar parlamentet om statliga medier ska ombildas till ”offentliga” medier. Vice premiärminister Tamenko var före den ”orangea revolutionen” en av de starkaste förespråkarna för avskaffandet av alla statliga medier. Nu när medierna plötsligt hamnat i deras händer, har den nya regeringen beslutat att behålla statskontrollen. Tillsammans med det som förr var oppositionspressen kontrolleras i nuläget så gott som alla centrala kanaler och tidningar av regeringen.
Greppet över medierna har hårdnat. Det blev tydligt när regeringen tystade ner sina senaste skandaler. Först handlade det om försvarsministerns förskingring av miljardbelopp genom sitt privata oljeföretag. Den andra skandalen har att göra med att samma vice premiärminister Tamenko, riggat valet till eurovisionsfestivalen. Greenjolly, bandet som representerade Ukraina, deltog inte i uttagningarna och hade inte heller fått medverka om det inte vore för regeringens långa fingrar.
bryt
I likhet med den tidigare regimens ageranden, visar nu Jusjenko hur han hanterar mediernas kritik. Locket har lagts på och vice premiärminister Tamenko uppmanar journalister att sluta gräva i regeringens affärer. Vilket de till stor förtret mycket riktigt upphört med. Det sorgliga är att de som nu försöker kontrollera pressen är samma personer som bara för några månader sedan kämpade för dess frihet.
Den senaste tiden har Europas ögon återigen riktats på Ukraina, denna gång som värd för Eurovisionsfestivalen. Om det någonsin ska bli tal om europeisk integration är det dags för den västerländska pressen att avsluta sin smekmånad med Jusjenkos nya regim.
ordförande för Ukrainas Oberoende Journalistförbund
Översättning: Johannes Wahlström
