Ur led är tidningen

Det är ett märkligt sätt att blogga – utan att ge något utrymme för läsarna att kommentera. Det är ytterligare märkligt av en ledarredaktion, som borde vara det fria ordets envisaste försvarare.Jag har svårt att se det som annat än en längtan tillbaka till tiden före internet, då professionella medier i praktiken hade ensamrätt på den offentliga debatten. Den världen finns inte mer.Pressen och andra massmedier anpassar sig – ibland motvilligt – till den mediala verklighet som internet har skapat. Varje tidningsredaktion vet att det är nödvändigt för överlevnaden, men det är förstås svårt att på ett kreativt och beredvilligt sätt anpassa sig till en situation som ofrånkomligen betyder minskat inflytande och ett uppluckrat monopol på det offentliga samtalet. Ofta på sistone har redaktionerna varit ganska senkomna, för att de av gammal vana vägrat att acceptera att nyheter kan skapas på andra ställen än i deras egna organ.Jag tror att denna motvind för professionella medier gör att de är alltför tröga med anpassningen till den nya verkligheten och ibland fattar så galna beslut som med bloggen Snällposten. Jag tror också att de bevarar en galen – och olustig – dröm om att återta monopolet.Framför allt hindrar det dem från att åstadkomma en relevant och kompetent bevakning av vad som sker på internet, men också från att hitta tonen och formerna för detta nyöppnade offentliga samtal. Det är dags att sluta predika och i stället våga gå in i den månghövdade diskussionen.