Varför är alla från radio och tv ”profiler” i kvällstidningarna?
För några veckor sedan blev en svensk före detta tv-journalist häktad i USA och därmed föremål för många (dagliga) nyhetsartiklar i våra kvällstidningar, där han genomgående kallades ”tv-profilen”.
Oj, vad många artiklar händelsen har utlöst i Aftonbladet och Expressen, främst Expressen, där han i varje artikel fem, sju, nio eller tio gånger alltid kallats just ”tv-profilen”.
Ty där är alla med anställning i, eller anknytning till, SR och SVT eller TV4, profiler.
Absolut, utan undantag, kallas de ”radioprofilen” eller ”tv-profilen”. Har rubrikmakarna (som frossar i orden) och redigerarna kört fast, och är de i grunden ovetande om att en ”profil” inte är en alldaglig person, inte en vanlig Svensson på gatan?
Våra ordböcker berättar att ordet bland annat betyder ”särpräglad person” eller ”personlighet”. Menar då kvällstidningsmakarna att samtliga med anställning i våra stora etermedier är just särpräglade eller fantastiska personligheter? Då måste ju personalrekryterarna där ha en lika särpräglad förmåga att nosa upp och anställa just personligheter: SR och SVT som profilernas paradis!
Men, för all del, också mer eller mindre kända idrottsutövare benämns i kvällspressen med samma ord: fotbollsprofilen, ishockeydito eller ryttarprofilen. Detta om de förstås inte kallas stjärnor: idrottsvärlden har väl aldrig någonsin varit så full av just stjärnor som när den refereras i Aftonbladet eller Expressen!
Samt av ”legendarer” och ”ikoner”. Det är skid-, golf, handbolls- eller tennislegendaren A, B eller C på sida efter sida i tidningarnas sportbilagor. Men för många av oss läsare är många av dem faktiskt lika okända som alla med namnet Johansson i den gamla telefonkatalogen var. Och vem är en ikon? En framgångsrik och respekterad idrottsman?
Nej, nej och åter nej! Ikon är i stället enligt en ordbok (Norstedts) ”grekisk-ortodox kultbild av helig person”. Ordboken tillägger att den helige vanligtvis är Kristus, Maria eller helgon.
Det så kallade förstärkningsordet ”super” förekommer också i en språklig omfattning som jag tycker är av ondo. Trots att chefredaktören Thomas Mattsson i Expressen en gång har lovat att tidningen överhuvud skall undvika förstärkningsord, florerar ”super” flitigt i hans tidnings spalter: supersöndag (då exempelvis många arrangemang äger rum), supersommar (varmt och skönt) supervinter (kall och lång vinter) och så detta rent vidriga ”superkropp” (smal, vältränad och ofta muskulös).
Snälla Mattsson, rensa bort detta ord en gång för alla!
Sedan är det sannerligen inte ur världen om kvällstidningarna (men även andra tidningar) upphör med att snabbt och utan eftertanke slänga ur sig siffror, som saknar all verklighetsanknytning. Ett aktuellt och belysande exempel är en artikel i Expressen (27/1) om en person – ingen svensk – som ”har världens största penis” (hur vet tidningen det?) och som ”haft sex med tusentals män och kvinnor…”.
Tusentals kanske man kan beskriva siffran 3 650, funderade jag och räknade då årets alla dagar, multiplicerade med tio år. Huvudpersonen i artikeln skulle alltså varje dag i tio år i följd ha lyckliggjort en kvinna (eller man), om påståendet hade varit sant. Eller i tjugo år varannan dag ha gjort detsamma för att ”tusentals” skulle ha bäring. Om så hade varit fallet, skulle säkert Expressen ha kallat honom världens störste ”sexprofil…”
Ett annat, årligen återkommande exempel på att sifferfantasin hos artikelförfattare och redigerare rusar iväg som en skenande häst framför vagnen är de relaterade åskådarsiffrorna för det Stockholm Pride årligen avslutande festivaltåget cirka tre kilometer på några få av innerstadens gator. Alltid, utan något undantag de senaste minst tio åren, påstås en halv miljon människor ha kantat gatorna. Med andra ord har omkring sextio (60) procent av hela Stockholms stads befolkning befunnit sig på de få aktuella gatorna!
Det vore mig fjärran att lägga sordin på glädjen och åskådarnas upplevelser med slutsatsen att tidningarna utan vidare skulle dragit bort en nolla för att komma sanningen närmare. Och ytterligare några tusen för att komma den helt nära.
Alltså skärpning, ni journalister och redigerare som levererar fantasiinblickar i en viss persons sexliv och drar ut fler än halva huvudstadens befolkning på en bråkdel av denna metropols gator!
Bengt Olof Dike
tidigare politisk redaktör
vid Norrköpings Tidningar
