Gå direkt till textinnehållet

Värnpliktsnytt: Hela redaktionen stödjer kritiserad chef

Med anledning av det anonyma brev som har sänts till ÖB Håkan Syrén angående tidningen Värnpliktsnytt och dess ledning.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Med anledning av det anonyma brev som har sänts till ÖB Håkan Syrén angående tidningen Värnpliktsnytt och dess ledning.

Det är omöjligt för oss, som gör vår värnpliktstjänstgöring på Värnpliktsnytt, att inte bemöta den, enligt oss, osannolika kritik riktad mot tidningen som cirkulerat den senaste tiden. Här nedan följer en redogörelse över hur vi upplever de förhållanden som anonymt kritiserats i brevet.

Att söka tjänsten som informationssoldat innebär en uttagningsprocess med mönstring, arbetsprover och intervjuer. Innan vi anländer till redaktionen genomgår vi en cirka tre månader lång grundsoldatutbilding, som under vårt framtida arbete vid tidningen, hjälper oss att ha större förståelse och insyn i Försvarsmakten.

Annons Annons

Vi bildar sedan en redaktion sammanstatt av tio värnpliktiga: fem reportrar, tre fotografer och två redigerare. Vi har schemalagda arbetstider, måndag till fredag, mellan 09.00 och 18.00.

Om vi utöver det spenderar mer tid på redaktionen så är det på frivillig basis.

Tidningen leds av tre civilt anställda: redaktionschef Simon Hellsten, administratör Mariléne Strömberg samt chefredaktör och ansvarig utgivare Ulrika Häggroth.

När vi anlände till tidningen blev vi introducerade till den standard gällande moral och etik som ledningen förespråkar. Vi diskuterade vad begreppen innebär och vad vi som journalister kan göra för att inte bli subjektiva i vår bedömning. Vi uppmärksammades på att vi på Värnpliktsnytt aldrig tar emot gåvor, gratisresor eller dylikt för att just undvika en jävsituation.

En annan punkt vi gick igenom vad var syftet med tidningen Värnpliktsnytt egentligen är. Den frågeställningen kan besvaras i många olika dimensioner:

1971 tog ett riksdagsbeslut om att vi skulle finnas till. Vi ska fungera som en informationskanal för värnpliktiga. Men vi har även som uppgift att granska Försvarsmakten. En uppgift som ibland kan vara svår att axla, men som tidigare visat sig leda till ett mer rättvist klimat för värnpliktiga. Vi jobbar hårt för att fortsätta att påverka organisationen i en positiv riktning mot bättre förutsättningar för värnpliktiga.

Vi om även fram till att tidningen ska vara underhållande och intressant. Vi ska lätta upp vardagen för försvaret totalförsvarspliktiga genom att skriva om roliga och spännande företeelser. När vi har redaktionsmöten och väljer vilka artiklar som ska skrivas så finns alltid i åtanke vad man som värnpliktig vill läsa om men också vad man har rätt till, och bör få veta.

Dessutom betyder tidningen även mycket för oss värnpliktiga som producerar den. Vi får i och med vår tjänstgöring en möjlighet att i framtiden söka vidare till utlandstjänst. Vi erbjuds kompletterande vapenträning för att göra detta möjligt. Vår krigsplacering skulle till exempel kunna vara informationsassistent.

Vi får även en gedigen erfarenhet av redaktionsarbete, med allt vad det innebär. Erfarenheten i kombination med högskolepoäng ger ett civilt meritvärde som kan ge oss en bra start i arbetslivet. Att utbildningen är civilt meriterande går helt i linje med Försvarsmaktens planer för samtliga värnpliktsutbildningar. Det är bara att se efter i Pliktverkets befattningsbeskrivningar.

På redaktionen bärs civila kläder, vilket säkerligen kan reta gallfeber på flertalet personer inom organisationen som inte ser problematiken med att bära likadan uniform som den du ska granska eller ha lägre grad än den du ska intervjua. Vår civila utstyrsel innebär dock inte att vi är civila. Vi lyder under pliktlagen. Vi bor samlat i anknytning till redaktionen. Vi tjänstgör likt alla andra befattningar som omfattas av pliktlagen.

Vi svara, precis som vid ett förband, inför en rak och tydlig ledning. Vi har klara regler som omfattar våra dagliga rutiner. Vi köper egna råvaror och tillagar vår mat här på redaktionen, vilket vi får matersättning för. Vi har ett roterande schema över vem som är ansvarig för köket. Men vi hjälps, över lag, åt att hålla ordning.

Vad gäller vår boendesituation så har den dock, under de senaste åren, varit långt ifrån idealisk. Vi har framfört våra synpunkter till ledningen och de har stått på vår sida och kämpat för förbättring. Förhoppningsvis kommer vår bostad, efter deras påtryckningar, att renoveras.

Ledningen, med Ulrika Häggroth i spetsen, har från start utövat ett, enlig oss, bra och pedagogiskt ledarskap. Som värnpliktiga behöver vi aldrig tveka inför att vända oss till ledningen om vi skulle uppleva någon slags orättvisor.

Vi uppmanas att tänka själva, dra egna slutsatser och arbeta så självständigt som möjligt. Att ledningens kompetens över huvudtaget ifrågasatts är enligt oss obegripligt. Det finns inga belägg för att sättet som tidningen styrs på skulle vara korrumperat, politiskt färgat eller propagerande. Som tänkande individer hade vi protesterat om något dylikt hade föregått mitt ibland oss.

Vi har aldrig någonsin blivit uppmanade att ”vrida på” eller att ”förneka sanningen”. Vår chef, vår journalistutbildning, och hur vi lär oss att arbeta på redaktionen sänder ut exakt motsatt budskap.

Men ”sanning” är utifrån ett journalistiskt synätt ett svårdefinierat begrepp eftersom alla inblandade upplever situationer på olika sätt.

Vi på Värnpliktsnytt strävar efter att låta de som blivit utsatta för orättfärdigheter komma till tals. Vi erbjuder alltid motparten en chans att delge sin version. I vårt dagliga arbete har vi, tråkigt nog, märkt att många personer inom försvaret undviker att prata med oss. Vad detta beror på kan vi bara spekulera i, men att öppenheten inom Försvarsmakten kan förbättras är vi överens om. Vi ser gärna en öppnare Försvarsmakt och deltar gärna i arbetet mot förbättring genom vårt jobb på tidningen.

När vi inte befinner oss på redaktionen beger vi oss ibland ut i landet för att göra reportage. Vi har tillgång till en av Försvarsmaktens bilar som vi använder vid tjänsteresor. Utöver det färdas vi med kommunal- och linjetrafik. De resor vi gör måste vara väl motiverade och godkända av ledningen innan vi får ta beslut om att åka. Dessa resor är en nödvändighet då vi ska fungera som en rapporterande och undersökande tidning på plats ute vid förbanden. Samtliga resor finns registrerade hos FMLOG.

Vi värnpliktiga har inte tillgång till något kontokort. Vi har däremot ett gemensamt tankkort till bilen som vi får kvittera ut om vi ska åka och jobba.

Vi får bidrag för slitage på våra civila kläder samt betalt retroaktivt för de mobilsamtal vi ringt i tjänsten. För att få ut ersättning för telefonsamtal krävs att en specificerad räkning lämnas in till vår administratör. Alternativt får vi halva abonnemanget betalt om vi har en fast månadsavgift.

I nuläget är det fyra kvinnliga värnpliktiga vid redaktionen. Aldrig någonsin har de blivit uppmanade att ”vampa” till sig. På redaktionen behandlas alla könsneutralt. Vi är här för att producera en tidning. Någon annan uppgift för tjejer har aldrig kommit på tal. Inte heller beter sig ledningen på ett sätt som skulle indikera att tjejer vinner mark genom att ha utmanande kläder. Det är enligt oss ett förlegat sätt att underminera kvinnors position genom att påstå sådana könsrelaterade lögner. Inte har heller någon så kallad ”sexlista” cirkulerat på redaktionen.

Precis som vilken offentlig instans som helst kan även Värnpliktsnytt bli granskade. Men ska en granskning ske så borde det genomföras på sanningsenliga grunder. Man kan inte förlita sig på absurda påhopp och förtal i ett anonymt brev. Tillsätt istället en ordentlig utredning.

Ta del av alla bokföring och de dokument som krävs. Prata med nutida och gamla informationssoldater. Och skaffa en objektiv bedömning av tidningen och den utbildning som bedrivs här.

Ulrika Häggroth lär ut moral och etik. Hon inspirerar oss till att bedriva ett seriöst journalistiskt arbete. När vi, var tredje vecka, trycker vår tidning är vi stolta över det vi har skrivit, fotograferat eller redigerat.

Vi väljer inte att vara anonyma. Ni är välkomna att höra av er om det är ytterligare något ni vill få klarhet i.

Vänliga hälsningar

Fler avsnitt
Profilen

”Jag kan ingenting om robotar och missiler, men jag kan kultur”

För Edgar Mannheimer är det kulturen och historien som ger bäst förståelse för konflikterna i Mellanöstern.
Fler profiler

Senaste numret