Gå direkt till textinnehållet

Vi måste granska SD som andra partier

Medierna har kritiserats för att inte rapportera om invandringspolitikens negativa sidor, samt försummat att sakligt granska SD. Tyvärr stämmer kritiken och det har pågått i flera år.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Självcensuren bland journalister har ofta lett till att de väljer att skriva politiskt korrekt – eller inte alls. Det är några av orsakerna till att SD i dag är ett riksdagsparti.

Tyvärr var mediernas bevakning av SD under valrörelsen skev och osaklig. Inte många journalister, politiker eller andra företrädare för etablissemanget kritiserade att sverigedemokrater hotades och att deras hemsida hackades. I stort sett ingen inom medierna ifrågasatte de vänsteraktivister som, mot demokratiska principer, ständigt störde SDs valmöten.

Annons Annons

Och vad blev resultatet av denna rapportering? Inte så lyckat om målet var att få stopp på SD. I en opinionsundersökning som kom nyligen låg partiet på runt sex procent, en liten ökning jämfört med valresultatet.

Många journalister glömde i ilskan och moralpaniken att granska och ifrågasätta Sverigedemokraternas hela politik. Väljarna hade, om medierna gjort sitt jobb, kunnat ta ställning till SDs socialpolitik, utrikespolitik, tankar om jämställdhet och så vidare. Då hade allmänheten kunnat få en mer heltäckande bild av partiet.

Men det är inte bara i valrörelsen som medierna har svikit sitt granskande uppdrag. Allt för många journalister har i åratal undvikit att publicera nyheter om flyktingar som inte ansetts politiskt korrekta.

I början av 90-talet arbetade jag som reporter på en lokaltidning i Mellansverige. Utanför huvudorten fanns en flyktingförläggning där det kom rapporter om stölder från boende runt förläggningen. Jag föreslog att vi skulle undersöka tipsen. Men min chef sa nej. Att publicera skulle bara "bekräfta människors fördomar", menade han. Så i stället för att sakligt rapportera nyheten lämnades fältet öppet för byskvaller och rykten. En utmärkt grogrund för fördomar.

Jag har under åren pratat med flera kolleger som helst undviker att skriva om flyktingar, kravet från chefer att skriva "flyktingvänligt" är mer eller mindre uttalat. Resultatet av denna politiska korrekthet är att allmänheten alltför ofta inte fått saklig information om den verklighet som de upplever. Detta har bäddat för Sverigedemokraterna som har kunnat hävda att rapporteringen styrs av en medieelit som "inte vågar säga sanningen" om invandringens baksidor.

I en levande demokrati måste vi kunna debattera och skriva om invandringens positiva och negativa sidor på ett sakligt och öppet sätt.

Medierna måste fortsättningsvis granska Sverigedemokraterna tufft, korrekt och ifrågasättande, precis som de bevakar alla andra partier.

Men om journalisterna fortsätter på den inslagna vägen av osaklig journalistik kan vi, menar jag, till nästa val bevittna ett SD som gör ännu ett succéval.

Thomas Nygren
Journalist, föreläsare, lärare

Fler avsnitt
Profilen

”Jag kan ingenting om robotar och missiler, men jag kan kultur”

För Edgar Mannheimer är det kulturen och historien som ger bäst förståelse för konflikterna i Mellanöstern.
Fler profiler

Senaste numret