Vi vill inte gulla i er konsensusbubbla
Andreas Ekström ägnade en hel krönika i Journalisten åt att ta heder och ära av mig och Tryckfrihetssällskapet. Det bevisar egentligen bara en sak – Andreas Ekström och hela den samlade journalistkåren är livrädda för oss som struntar i dem och hävdar vår rätt till en egen åsikt.
Vi som inte vill gulla med er andra i konsensusbubblan har nämligen en viktig uppgift och tål därför det hån och förakt ni så gärna öser över oss.
Men det kostar, var så säkra. Ekström raljerar över att man inte ”får säga vissa saker utan att drabbas av repressalier”. Ja, det är förstås inget som någonsin kommer att drabba en ynkrygg, men jag kan meddela att jag har förlorat ett uppdrag som chefredaktör, ett som krönikör och varit nära att bli av med mitt namn på mina egna böcker på grund av att jag säger saker som inte passar konsensusfolket.
Men som en av mina idoler, Winston Churchill, så klokt sa:
”A man does what he must – in spite of personal consequences, in spite of obstacles and dangers and pressures – and that is the basis of all human morality.”
Att det bildats ett svenskt Tryckfrihetssällskap borde intressera Journalisten och dess läsare. Men i stället för att intervjua mig har tidningen publicerat en artikel som var så full av faktafel och rena lögner att det var skrattretande. Reportern Johannes Nesser gick först bet på uppgiften att hitta mitt telefonnummer (trots att jag finns på såväl Hitta.se som Eniro.se) och skrev därför en artikel helt baserad på vad andra påstod om oss. Nesser lyckades dock hitta min mejladress och skickade länken (http://www.journalisten.se/nyheter/islamkritisk-grupp-ansluter-journalister).
Jag svarade att artikeln innehöll så många fel att jag inte fann det lönt att tala med honom förrän han tagit del av TFS policyförklaring som finns på vår hemsida. (http://www.tryckfrihet.com/om-tryckfrihetsallskapet)
Då misslyckades Johannes Nesser igen och läste i stället vår danska systerförenings hemsida. Att jag upprepade gånger förklarade för honom att det är danskarna som uttalat att de ser islam som ett av de värsta hoten mot vår yttrandefrihet och inte vi, så tog han sig rätten att kalla oss islamkritiska.
Knappt två veckor senare intervjuade Journalisten Annette Fröstberg som startat Facebook-gruppen Tyckfrihetssällskapet – i protest mot oss! Och i förra numret fick alltså Andreas Ekström spy ut sitt förakt i en stil som inte står de värsta hatbloggarna efter. Till skillnad från mig tycker sig Ekström uppleva ett jäkla tjattrande i medierna och fritt blås för det han kallar konspirationsteorier.
Oh ja! Visst har vi sett många grävande reportage om det asylbedrägeri som pågår. Och i princip dagligen rotar journalister fram förklaringar till våldtäktsepidemin som härjar (2011 polisanmäldes nästan 7 000 våldtäkter i Sverige mot 400 i Danmark). Och varenda redaktion har synat Moderaternas islamistiske riksdagsledamot Abdirisak Waberi i sömmarna och ifrågasatt hans kvinnosyn (tar inte kvinnor i hand och kan inte fördöma islamisten al-Qaradawis uttalanden om att ”det kan vara på sin plats att slå sin fru ibland”) och hans drömmar om Sverige som ett muslimskt sharialand …
Ekström tar till alla de klassiska knepen för att förlöjliga mig. Jag ser spöken överallt vilket är logiskt eftersom jag har kommit ut som reinkarnerad, skriver han, och jag antar att han syftar på att jag hjälper mediet Benny Rosenqvist att skriva böcker. Inte för att Ekström har med min privata tro att göra, men jag tvivlar på att han kallat mig änglatroende om jag hade konverterat till islam eller påveälskare om jag valt katolicismen.
Ekström har heller inte förstått att Facebook-gruppen är en diskussionsgrupp där folk faktiskt får lov att uttrycka åsikter som går på tvärs med dem som journalister och politiker håller fram som de korrekta. Det som sägs där är inte på något vis sällskapets åsikter – sällskapet har inga åsikter! Vi som människor har åsikter, men den enda agenda Tryckfrihetssällskapet har är kampen för det fria ordet.
Jag finner det både uppmuntrande och lite tragikomiskt att vi blivit idiotförklarade av såväl vänstern där Expo-twittrarna skrämde bort föreläsaren Roland Poirier Martinsson (http://www.friatider.se/timbro-smadar-tryckfrihetssallskapet-efter-vansterkrav) som av högern där Nationell.nu kallar oss en ”sionistisk samling fega åsiktsförtryckare” (http://www.nationell.nu/2012/02/23/tryckfrihetssallskapet-en-sionistisk-samling-fega-asiktsfortryckare/).
Mahatma Gandhi myntade de klassiska orden: ”First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win.”
Att Andreas Ekström likt de flesta andra svenska journalister hellre lägger fokus på att kontrollera och uppfostra folket än att granska makten, är en katastrof för Sverige. Utan att ni vet om det lider ni alla av Journalistsjukan – den svårartade pressetiska varianten av mytomani. Denna virusliknande infektiösa mem leder till en tro på att främlingsfientlighet kan motas med rena falsifikat där bilder av mörkhyade brottslingar pixlas till vita blondiner i tron att medmänsklighet skapas av lögnaktig fiktion på bekostnad av verkliga fakta.
I sjukdomsbilden ingår också ett kompulsivt behov av etnisk svensk självförnedring i tron att invandrare bör slippa konfronteras med och jämföras med svenskhet.
Det är just därför Tryckfrihetssällskapet behövs. Om Journalisten plötsligt får för sig att skriva en faktabaserad artikel om oss är ni välkomna att slå en signal. Om ni lyckas hitta telefonnumret förstås…
Ingrid Carlqvist
Fotnot: Andreas Ekström har avböjt att svara på Ingrid Carlqvists kritik.
SVAR
Carlqvist gör ett nummer av ett nummer
Ingrid Carlqvist gör ett stort nummer av att jag inte kunde hitta hennes nummer. Detta är tydligen synnerligen viktigt, och därför vill jag så noggrant som möjligt redogöra för hur detta kunde komma sig. Det fanns inget telefonnummer till henne på Tryckfrihetssällskapets hemsida. Jag hittade dock en e-postadress till Ingrid Carlqvist och mejlade henne och frågade om hon ville ge en kommentar och att jag inte hittat något telefonnummer till henne. I stället för att skicka sitt telefonnummer, eller ringa tillbaka mejlade hon att jag kunde leta efter hennes nummer på Hitta.se eller på Eniro.se. Vilket jag gjorde, och efter att snabbt ha sorterat igenom de tolv personträffar jag fick på Eniro.se fick vi äntligen kontakt. Asch vad dumt, jag kunde ju ha letat där från början! Vilken dunderblunder. Och synnerligen viktigt.
I debattartikeln ovan påstår Ingrid Carlqvist att det är ”danskarna som uttalat att de ser islam som ett av de värsta hoten mot yttrandefriheten och inte vi”. Nå, det är sant att det danska Tryckfrihetssällskapet har uttalat detta. Men det är också sant att Ingrid Carlqvist har uttalat detta. Hon gjorde det i intervjun jag gjorde. Det framgår också av ett av citaten i artikeln som Ingrid Carlqvist länkat ovan. Det är dessutom lätt att inse att det förhåller sig på det sättet när man läser det Ingrid Carlqvist själv skriver på sällskapets hemsida om varför ett Tryckfrihetssällskap behövs.
Johannes Nesser
reporter, Journalisten
