Vi ville inte försämra Las
Det är inte Journalistförbundet som velat försämra Las. Genom att förhandla och träffa avtal har vi velat försvara anställningsskyddet mot ännu större försämringar. Vi är också förbannade på att politikerna inte låtit parterna förhandla i fred.
Vi är de första att skriva under på att Las är ett viktigt verktyg i lokala förhandlingar. Och vi delar uppfattningen att den överenskommelse som PTK sagt ja till innebär stora försämringar i turordningsreglerna. Men vi har svårt att se vilket alternativ som varit bättre än att förhandla.
De val vi haft är den nu färdigförhandlade överenskommelsen och den statliga utredningen, den så kallade Toijer-utredningen. Även om några delar skulle blivit föremål för justering är Toijer-utredningen dramatiskt sämre. Den innehåller heller inte de stora materiella fördelar som förhandlats fram i överenskommelsen.
I ljuset av detta frågar sig debattörerna vad man nu ska med facket till. De reducerar facket till att – vid sidan av opinionsbildning och kamratskap – endast vara till för att företräda medlemmar vid arbetsbrist. Vi anser att fackligt medlemskap fortsatt kommer vara det sätt vi har för att tillsammans stå emot försämringar och gå samman för att skapa förbättringar på våra arbetsplatser och i kollektivavtal. Fackets roll kommer även i fortsättningen vara viktig vid arbetsbrist, att förhandla vid arbetsbrist kommer bli än viktigare. Här vill vi poängtera att överenskommelsens undantag i turordningen är regler som bara träder i kraft om lokala eller centrala parter i förhandling inte enas om annat. Här blir vår uppgift att förhandla och åter förhandla.
Priset för överenskommelsen är högt. Men det kunde ha varit högre. Därför avbröt PTK och LO förhandlingarna för ungefär en månad sedan. Skälen till att vi som förbund valde att inte säga nej när förhandlingarna återupptogs och vi stod inför skarpt läge var att vi bedömde resultatet vara det bästa möjliga under de förutsättningar som politikerna skapat.
Det går inte att blunda för att det tyvärr finns en bred politisk majoritet för att förändra och försämra Las som vi måste förhålla oss till. Att förhandla är att aktivt påverka resultatet.
Debattörerna är osäkra på om de tolkat rätt när det gäller skyddet för fackligt förtroendevalda. Det här är en fråga som förbundsstyrelsen verkligen värnat om och ställt krav på i förhandlingarna. Det ska inte bli lättare att säga upp en förtroendevald, det finns en särskild skrivning för att skydda just förtroendevalda.
Det har framställts av upprörda kritiker som att ribban sänks för uppsägning av personliga skäl. Det är inte vår tolkning. Tvärtom förtydligas reglerna enligt nuvarande praxis vilket ger mer förutsägbarhet. Enligt överenskommelsen blir det till exempel inte lättare än tidigare att säga upp någon på grund av allvarliga samarbetssvårigheter.
I debattartikeln läser vi att ”man måste kämpa emot en försämring som kan bli katastrofal för vårt förbund.” Vi har kämpat för att minimera försämringarna. Bland annat innehåller Toijer-utredningen förslag på följande: Fem undantag från turordningen, borttagen möjlighet att ogiltigförklara uppsägningar, borttagen upplärningstid vid omplaceringar, borttagen inkomst under tvistetid vid uppsägningar. Alla kraftiga försämringar för våra medlemmar.
Det finns stora värden med överenskommelsen, det är värt att påminna om. Frågor och krav vi haft i avtalsrörelser och på kongresser genom åren har vi nu nått genom förhandlingarna: Visstidsanställda, även frilansar som gör inhopp, får äntligen samma villkor som tillsvidareanställda när de står utan arbete. Både visstidsanställda och tillsvidareanställda har rätt till betald studieledighet för att utveckla sig i arbetet i upp till ett år. Tryggheten för bemanningsanställda ökar. Både kompetensutveckling och omställning stärks avsevärt även på andra sätt. Vi ser också ett avgörande värde i att arbetsmarknadens parter hanterar dessa frågor genom kollektivavtal. Lagstiftning, som endast försämrar anställningsskyddet utan att erbjuda någon ökad möjlighet till omställning på arbetsmarknaden för individen, är inget alternativ för oss.
Vi vet att många känner sig både överrumplade och överraskade över att Journalistförbundet deltagit i förhandlingar där utgångspunkten är att lösa det som står i Januariöverenskommelsen: Tydligt utökade undantag från turordningsreglerna och lägre kostnader vid uppsägningar. Under det 1,5 år förhandlingarna pågått har vi självklart velat uppmärksamma medlemmar och förtroendevalda på förhandlingarna för att ge möjlighet till synpunkter och diskussion i vårt förbund. Vi har därför tagit upp förhandlingarna på förbundets avtalskonferens, i vår avtalsdelegation, via vår hemsida och i medlemsbrev, samt i kontakter med enskilda medlemmar och klubbföreträdare. Med facit i hand har detta inte varit tillräckligt. Vi hade behövt göra mer för att sprida intresset för de här frågorna och det är en lärdom vi drar. Ett stort medlemstryck hade dessutom gjort nytta i förhandlingarna.
Vad som händer framåt är oklart. Självklart ser vi att en enad fackföreningsrörelse är det bästa och när vi agerar tillsammans är vi som starkast. Vi som förbund krokar gärna arm med andra förbund, oavsett vilken centralorganisation de tillhör. Därför är vi positiva till statsminister Stefan Löfvens besked i Agenda i SVT på söndagskvällen att överenskommelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv ska gälla som en grund till en ny utredning – där även LO, som stod utanför den klara överenskommelsen, ska få säga sitt.
Vi välkomnar den debatt som uppstått. Vi är alltid intresserade av att svara på frågor och diskutera. Gå gärna in och läs frågor och svar på förbundets hemsida.
Ulrika Hyllert, Tomas Backlund, Katarina Bjärvall, Anna Roos, Elisabeth Hedman, Ann Johansson, Jens Krey, Gert Lundstedt, Gabriella Mohoff och Hanna Nyberg i Journalistförbundets styrelse.
Kritiken från de 18 förtroendevalda, kan du läsa här.
