– Används pengarna till rätt saker? – Jag vet faktiskt inte.

Den 18 februari håller Mälardalens frilansklubb ett ovanligt dramatiskt årsmöte. Valberedningen föreslår inte omval av den sittande ordföranden Ylva Berlin. Hon ifrågasätter valberedningens arbete och de förvånade mötesdeltagarna får plötsligt insyn i vad som påstås vara en intern konflikt i styrelsen om hur medlemsavgifterna använts.

Journalisten har tagit del av ljudinspelningar från mötet.

Mälardalens frilansklubb är en sektion till Journalistförbundets riksklubb för frilansar – Frilans Riks. Av förbundets över 1 700 frilansmedlemmar i hela landet ingår fler än hälften, drygt 900, i Mälardalens sektion och lejonparten bor i Stockholmsområdet. Varje medlem betalar 30 kronor i månaden till sektionen, och de totala medlemsintäkterna för 2020 blev 330 000 kronor. Det är dessa pengar konflikten ska ha handlat om – bland annat hur stor del av kostnaderna som gått till administration, och att det förekommit dubbelarbete i styrelsen. Men flera ledamöter i styrelsen uppger på årsmötet att de inte känner till konflikten.

I de andra åtta frilanssektionerna finns sedan länge en misstänksamhet mot Mälardalens sektion och relationen till Frilans Riks. Den misstänksamheten växer på grund av vad som sker på årsmötet i februari.

Valberedningen i Mälardalens frilanssektion består av två ledamöter i Frilans Riks styrelse: Göran Schüsseleder och Leonarda Arcidiacono. De föreslår nu en tredje person ur Frilans Riks styrelse, Marja Beckman, till ny ordförande i Mälardalens sektionsstyrelse.

”Är det någon mer än jag som känner att det kan bli en viss förtroendekris för oss ifall två valberedare som sitter i styrelsen för Frilans Riks bestämmer att nästa ordförande blir någon som också sitter i Frilans Riks styrelse?” frågar styrelseledamoten Artur Nordfors Kowalski under mötet.

Ingen verkar tycka att det är ett problem att klubbstyrelseledamöter agerar valberedning i en sektion till den egna klubben och årsmötet röstar igenom valberedningens förslag. Ylva Berlin kvarstår som ledamot i styrelsen. Göran Schüsseleder och Leonarda Arcidiacono väljs om till valberedning inför årsmötet 2022.

– Det demokratiska underskottet är så stort att man inte ens kan hitta en valberedning som inte sitter på andra stolar. Så kan man faktiskt inte ha det. Det låga fackliga engagemanget hotar nu till och med den interna demokratin. Uppfattningen blir ju att detta är en kupp orkestrerad av Frilans Riks och att hela organisationen är toppstyrd, säger en medlem efter årsmötet.

Ylva Berlin har avböjt att ställa upp på en intervju, men uppger i ett mejl till Journalisten att hon är starkt kritisk till valberedningens arbete, som hon menar känns som ”ett slags kupp från Frilans Riks”. Hon är dock nöjd med att inte vara ordförande, utan vill ägna sig åt andra uppgifter i styrelsen, skriver hon.

”Men vad fick medlemmarna för pengarna? Det har jag frågat mig i efterhand. Jag vet inte riktigt vad min insats ledde till.”

Flera fackligt aktiva frilansjournalister menar att händelserna på Mälardalens frilansklubbs årsmöte speglar olika problem som finns inom hela den frilansfackliga organisationen.

Frågan hur medlemsavgifterna används, till exempel. Det är känsligt eftersom pengarna i huvudsak går till att arvodera styrelseledamöter för fackligt arbete. Ska en ledamot arbeta med sin hjärtefråga, blir det mindre till andra ledamöter. För frilansar som går på knäna ekonomiskt kan de där slantarna ha betydelse.

– Det finns ingen frilans som engagerar sig fackligt för att tjäna pengar – det är för lite pengar i det – men det blir alldeles för ofta konflikt om de pengar som finns eftersom det finns så lite, säger en medlem.

Medan en förtroendevald på en arbetsplatsklubb kan arbeta fackligt på arbetstid måste frilansar finansiera sin fackliga tid via medlemsavgifter. Jämförelsen haltar lite, eftersom Frilans Riks och dess sektioner saknar mandat till facklig förhandling med motparten, som ju är arbetsplatsklubbarnas raison d’être. Enligt Journalistförbundets frilansstrategi är det förbundet centralt, alltså de anställda ombudsmännen på kansliet, som förhandlar för frilansmedlemmarna. De nio frilanssektionerna inom Frilans Riks satsar ofta i stället på att anordna sociala aktiviteter.

– Författarträffar till exempel. Det är som vilken pensionärsförening som helst, säger en medlem i Mälardalens frilansklubb.

– I Uppsala vill klubben engagera sig i Litteraturens hus, med en ”journalisthelg” som är öppen för allmänheten, och det låter hur spännande som helst. Men är det facklig verksamhet?

”Jag tycker att förbundet måste vara tydligare med vad våra uppgifter som förtroendevalda är.”

I verksamhetsberättelsen för Mälar­dalens frilansklubb år 2020 redovisas fem sammankomster utöver årsmötet: tre författarmöten, ett medlemsmöte om upphovsrätten med representanter från Journalistförbundet, Frilans Riks och riksdagen, samt ett seminarium om hur man söker stipendier med en ombudsman på Journalistförbundet. Under året har också arbete utförts för att förbättra sektionens hemsida. Stort utrymme läggs i verksamhetsberättelsen på den nystartade Frilanspodden, som till 60 procent finansieras av Journalistförbundet. Podden beskrivs som en succé. Lyssnarstatistiken från januari 2021 var 360 personer.

Kostnaderna för verksamheten blev 363 536 kronor, varav 78 procent gick i arvoden, i huvudsak till ledamöter i styrelsen, bland annat för styrelsemöten.

– På årsmötena är det ingen som ifrågasätter rimligheten i detta. Det är så här man jobbar fackligt som frilans. Medlemmarnas pengar kan användas bättre, säger en medlem.

Marja Beckman, nyvald ordförande i Mälardalens frilansklubb, är inte förvånad över kritiken.

– Det är svårt att få frilansar att aktivera sig fackligt och när man gör det engagerar man sig helst i sådant som man har lust och inspiration till, och det kan vara sociala aktiviteter, säger Marja Beckman (bilden).

Är det facklig verksamhet?
– Det kan man diskutera. Verksamheten handlar till stor del om att rekrytera och bygga nätverk samt att fortbilda och inspirera medlemmar, och det gör man nog bäst genom sociala aktiviteter.

Men används pengarna till rätt saker tycker du?
– Jag vet faktiskt inte. Så jag håller nog med kritikerna. Jag tycker att förbundet måste vara tydligare med vad våra uppgifter som förtroendevalda är.

– Däremot tycker jag att det politiska arbete som Frilans Riks gör är viktigt, när det gäller bland annat upphovsrätt, säger Marja Beckman.

Det finns det dock delade meningar om. Journalistförbundet har upparbetade kontakter med politiker, och när Frilans Riks sedan en tid har börjat med lobbying i egen regi i bland annat upphovsrättsfrågor har det medfört att förbundet framstår som splittrat och oprofessionellt, menar flera personer som Journalisten talat med.

En av dem är Aminata Grut, som satt i Frilans Riks styrelse 2017-2019.

– Att arbeta med lobbying kring upphovsrätten är kanske inte vad Frilans Riks borde göra, när det arbetet faktiskt redan utförs av Journalistförbundet centralt. Det blir inte så bra om det inte finns en gemensam linje där, säger Aminata Grut.

Den tidigare styrelseledamoten Natacha López är också tveksam till att frilansorganisationen ska ägna sig åt egen politisk lobbying:

– Men det är rimligt i vissa lägen, om förbundet inte gör det, säger Natacha López.

Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert har inga synpunkter på Frilans Riks lobbying.

– Vi vill ha fria och starka klubbar i förbundet. Frilans Riks ska själva bestämma över sin verksamhet, säger Ulrika Hyllert.

Behövs Frilans Riks lobbyarbete? I sådant fall, betyder inte det att den politiska lobbying som Journalistförbundet centralt genomför är otillräcklig?
– Den frågan blir svår att svara på när du ställer den så där. Jag tycker att det politiska arbetet som utförs från kansliet är tillräckligt. Men det är värdefullt med ett samarbete med Frilans Riks, och att politiker får möjlighet att träffa frilansar som drabbas av till exempel coronakrisen, eller problem med upphovsrätten. Det sker en samordning mellan kansliet och Frilans Riks och jag uppfattar att den fungerar bra.

Frilans Riks nya lobbyarbete är bara ett av flera verksamhetsområden som ifrågasätts internt. Frilansfackliga som Journalisten pratat med menar att det är svårt att mäta konkreta effekter av verksamheten.

Victoria da Silva var ordförande i Frilans Riks åren 2016-2017. I dag är hon anställd på Journalistförbundet och arbetar med frilansfrågor. Hon minns tiden som ordförande som hektisk, men också svår att överblicka.

– Jag arbetade mycket, pratade med många medlemmar, skrev debattartiklar och satt i väldigt många möten. Men vad fick medlemmarna för pengarna? Det har jag frågat mig i efterhand. Jag vet inte riktigt vad min insats ledde till, säger Victoria da Silva.

– Det är lätt för mig att säga – i dag har jag en anställning på förbundet och arbetar med frilansfrågorna utan att själv vara frilans – men jag tror att man behöver se över hur organisationen ser ut för Frilans Riks. Man kanske inte ska utgå från en traditionell arbetsplatsklubbsmodell när man bygger en frilansfacklig verksamhet. Ganska mycket av pengarna går till administration, styrelsearbete, årsmöte och formalia i både klubben och sektionerna. Det blir inte så mycket kvar att utföra externt fackligt arbete för.

”Jag undrar fortfarande över hur stor effekt det arbete vi gjorde centralt i Frilans Riks egentligen har haft.”

Aminata Grut, styrelseledamot i Frilans Riks 2017-2019, är inne på ett liknande spår:

– Jag undrar fortfarande över hur stor effekt det arbete vi gjorde centralt i Frilans Riks egentligen har haft. Jag tror att strukturen för det fackliga arbetet behöver förändras i grunden. Facket behövs mer än någonsin, men det gamla, traditionellt auktoritära och patriarkala systemet med en ledare som ska bestämma, ta folk i örat om de inte lyder och alltid få ha sista ordet, det är så otroligt bakåtsträvande. Facket måste kunna arbeta på andra och mer demokratiska sätt, bygga nätverk, vara flexibla, kanske också låta folk jobba med det de brinner för lokalt och kunna få ersättning för det, säger Aminata Grut.

Det har länge funnits idéer bland flera aktiva frilansfackliga om hur de förändringarna skulle kunna se ut, men det finns bromsklossar.

– De personer som skulle kunna driva fram en förändring är samma personer som upprätthåller strukturen. Nämligen de förtroendevalda, vars arvoden skulle kunna försvinna om organisationen gjordes om, säger en tidigare ledamot i Frilans Riks styrelse.

Frilans Riks har en årlig budget om drygt 900 000 kronor, varav 500 000 kommer från medlemsavgifter och 400 000 i verksamhetsbidrag från Journalistförbundet.

Av de månatliga arvodesspecifikationerna för ledamöterna i Frilans Riks styrelse under åren 2019 och 2020 framgår att 15 styrelseledamöter i tre olika styrelsekonstellationer har fått ut sammanlagt en miljon kronor före skatt under de två åren. Ytterligare 330 000 kronor har gått i arvoden till personer utanför styrelsen. Totalt går 76 procent av intäkterna till arvoden, och två tredjedelar av dessa till ledamöterna i styrelsen.

Mest har Frilans Riks styrelseordförande Gert Lundstedt fått: 380 500 kronor på två år, vilket motsvarar en månadslön på knappt 16 000 kronor under 2019-2020.

Gert Lundstedt sitter också i förbundsstyrelsen och har suttit i dess arbetsutskott samt är ordförande i Yrkesetiska nämnden. För dessa uppdrag har han under de två senaste åren fått ut ersättning för inkomstbortfall om 219 000 kronor, mer än dubbelt så mycket som någon annan ledamot i förbundsstyrelsen, undantaget presidiet.

Han har sammanlagt fått en genomsnittlig månadslön på 25 000 kronor under 2019 och 2020 för sitt fackliga deltidsarbete i Journalistförbundet.

”Ibland jobbade jag på gränsen av min förmåga.”

Samtidigt är arbetsbördan på ordföranden i Frilans Riks stor och mycket av arbetet är ideellt och oavlönat.

– Det var svårt att hinna allt man ville, och man kan inte skriva upp facklig tid så fort någon ringer och vill dryfta ett problem. Förändringsarbetet och en del administration tog mycket tid, minns Rickard Jakbo, som var ordförande i Frilans Riks 2014-2016.

– Ibland jobbade jag på gränsen av min förmåga. Precis som många andra ordförande orkade jag bara ett par år för man var samtidigt tvungen att frilansa för att få in pengar.

Rickard Jakbo anser att det råder brist på pengar i det fackliga arbetet för frilansar:

– I dag är det en ren förlustaffär för förtroendevalda med tanke på arbetsbördan. För att få uthållighet och mer kraft i det frilansfackliga skulle det behövas frigöras resurser så att ett par demokratiskt valda personer, till exempel ordförande och vice ordförande, kunde garanteras en halvtidslön under verksamhetsåret.

Åsa Ohlsson, ordförande i Frilans Riks 2009-2013, upplevde arbetet som omfattande och lågavlönat:

– Det gav inga pengar som motsvarade insatsen. Det har inte gynnat min ekonomi att vara fackligt engagerad, men det var viktigt arbete som utfördes i Frilans Riks styrelse, bland annat för att lyfta frilansperspektivet inom förbundet, säger Åsa Ohlsson.

– Frilans Riks gjorde ett väldigt viktigt arbete med väldigt lite resurser. Mycket tid lades ned på stöd och rådgivning till frilansar, på att få upp arvodena, motarbeta fulavtalen och på att organisera nätverk. Framför allt behövs Frilans Riks som en röst inom förbundet som står upp för frilansarnas intressen, säger Natacha López (bilden), tidigare ledamot i Frilans Riks styrelse och förbundsstyrelsen.

Men alla håller inte med om att arbetet har varit viktigt eller framgångsrikt. Kritikerna menar bland annat att konflikterna om resurserna skadar sammanhållningen, att pengarna inte ger någon mätbar medlemsnytta och att det låga fackliga engagemanget leder till ett demokratiskt underskott. Flera är kritiska till tonläget och ledarskapet inom Frilans Riks.

– Jag stod inte ut med den defaitistiska stämningen i styrelsen. Det var gnälligt och uppgivet, berättar Michael Tapper, som var ledamot i Frilans Riks styrelse 2018-2019.

Förra året fyllde Frilans Riks 50 år och pengar sattes av för en jubileumsfest på Scalateatern i Stockholm i september. Allt ställdes in. I stället fick styrelsen hantera en massiv kris.

Pandemin präglar Frilans Riks verksamhetsberättelse, med debattartiklar, medlemsinitiativ och lobbying. Vad som konkret gynnat medlemmarna av Frilans Riks arbete framgår inte av verksamhetsberättelsen, men på ett område har Frilans Riks och sektionerna nått tydliga framgångar.

När Sydsvenskan köpte Helsingborgs Dagblad 2014 skulle plötsligt kulturartiklar gå i två tidningar, men frilansarna fick bara betalt för en publicering. Det ledde till protester och plakatdemonstrationer som arrangerades av Frilans Syd. Inom den fackliga organisationen försökte man få frilansarna att själva organisera sig. Det arbetet bar frukt.

Frilansen Petter Larsson var en av dem som samlade ihop kulturfrilansarna på Sydsvenskan/HD i ett nytt nätverk, de skrev under ett upprop med krav på höjd ersättning och skickade till tidningsledningen.

– Det ganska mycket arbete i början och vi fick bra hjälp av arbetsplatsklubben, Frilans Syd, Frilans Riks och Journalistförbundet centralt. Vi har fått det vi har bett om från facket, berättar Petter Larsson (bilden).

Uppropet gav effekt. Frilansarna fick inte ersättning för dubbelpublicering, men arvodena höjdes. 2018 gjorde han samma sak på Aftonbladet Kultur, där arvodena hade legat helt still sedan 2009.

Varje år drar Petter Larsson ihop frilansarna, de skriver ett gemensamt upprop – och får upp frilansarvodena på tidningarna.

Uppropen har lett till att kulturfrilansarvodena på Sydsvenskan/HD har ökat med 16,8 procent sedan 2015 – och på Aftonbladet Kultur med 19,3 procent för kritikartiklar och 3,7 procent för övriga texter sedan 2018.

Frilansuppropen spred sig i mediebranschen under 2018, med varierad framgång. Sedan länge finns också ett nätverk för radiofrilansar, som dragits igång av Frilans Riks.

Nätverken är helt beroende av att frilansarna själva engagerar sig och ställer krav, det kan inte skötas av Frilans Riks. ”Det går inte att driva ett nätverk utifrån”, konstaterar flera tidigare styrelseledamöter. Frilans Riks kan fungera som stöd och hjälpa till att samla frilansarna och förmedla kontakt med arbetsplatsklubbarna, som har möjlighet att kalla till förhandling om frilansarvodena.

Det är den här verksamheten som Frilans Riks borde fokusera på, menar flera inom organisationen. Det är billigt, det engagerar medlemmar och det ger konkreta resultat.

– Jag har pratat med arbetsplatsordföranden som berättar att de bara sitter och väntar på att frilansarna ska organisera sig och ta kontakt. De är redo, och de lokala arbetsplatsklubbarna har ju maktmedel som inte är obetydliga, säger Petter Larsson.

Petter Larsson har inte fått någon ersättning för sitt fackliga arbete.

– Det har inte föresvävat mig att jag skulle få betalt. Jag är inte alldeles förtjust i tanken. Det är numera en ganska liten arbetsinsats per år och om jag skulle bli arvoderad skulle det skapa ett representantskap. Risken är att andra inte engagerar sig om det finns en som får betalt, säger Petter Larsson.

– Det här är facklig verksamhet, men den är inte direkt kopplad till Journalistförbundet – vi bryr oss inte om vilka i nätverket som är medlemmar. Vi sitter i samma båt och det är det som föder kampvilja och solidaritet.

Gert Lundstedt har haft ett hektiskt år. I slutet av mars hölls Frilans Riks årsmöte, då det värsta året för det svenska frilanskollektivet i mannaminne skulle läggas till handlingarna.

– Det har varit väldigt mycket jobb. Direkt efter förra årsmötet startade vi en coronagrupp om fyra personer i styrelsen och började lobba för stöd till personer med enskild firma, vilket 80 procent av medlemmarna i Frilans Riks har, säger Gert Lundstedt.

Det finns kritik mot att Frilans Riks bedriver eget lobbyarbete, vad säger du om det?
– Enligt frilansstrategin ska vi göra just detta. Att vi satsat på lobbying beror dels på pandemin och det omsättningsstöd vi kämpat för och lyckats få fram, dels på att vi nu har upphovsrättsdirektivet som ska implementeras i Sverige och bli svensk lagstiftning, och där behöver vi som organisation vara aktiva.

Frilans Riks förhandlar inte för medlemmarna. Är det verkligen rimligt att ni får så mycket pengar när ni inte utför det arbetet?
– Vi har mycket kontakt med medlemmar, det är till oss de vänder sig för rådgivning. Om det kommer till en situation att det behövs en förhandling är arbetsfördelningen sådan enligt frilansstrategin att då ska vi plocka in förbundet centralt.

Flera personer vi pratat med anser att Frilans Riks borde satsa mer på frilansnätverken, som de Petter Larsson håller i på Aftonbladet och HD/Sydsvenskan. Vad tänker du om det?
– Petter Larsson arbete är inspirerande, och vi har kopierat hans arbetssätt. Vi satsar på nätverken och kontakten med arbetsplatsklubbarna. Frilans Riks behövs för att få ihop den grundstrukturen, men nätverket måste drivas av de som jobbar mot publikationen. Ibland har problemet varit att man inte hunnit ta tag i frilansfrågorna. Det finns ställen där det fungerar, men vi behöver få till stånd fler sådana samarbeten.

Nästan hälften av budgeten 2021 går till styrelsemöten, styrelsekommunikation, administration och årsmöte. Är det inte en för stor andel?
– Den interna demokratin tar mycket resurser, och jag vet inte om det ser så annorlunda ut i andra ideella föreningar. Sedan är frilansarna utspridda på ett annat sätt än anställda journalister är. För att kunna bedriva en facklig verksamhet när så många av oss är ensamarbetande behöver styrelsen arbeta strategiskt och strukturerat, och det gör vi och det tar tid.

FAKTA/FRILANS RIKS
Frilans Riks är riksklubb för alla frilansar som är medlemmar i Journalistförbundet.
Antal medlemmar: 1 738 (16 procent av medlemmarna i förbundet)
Ordförande: Gert Lundstedt (sedan 2017).
Styrelseledamöt­er: 10
Intäkter 2020: 903 000 kronor.
Utgifter 2020: 902 000 kronor, varav 690 000 i personalkostnader.