Därför får bara Sveriges journalister rösta om nya huvudavtalet

Hur hamnade vi här?

Den 6 oktober 2021. Den digitala Journalistkongressen har inletts och debatten om förbundsstyrelsens beslut att säga ja till Trygghetsöverenskommelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv ett år tidigare rasar. Tonläget är stundvis aggressivt, oförlåtande. Det är ingenting mot stämningen i kulisserna i TCO-huset i Stockholm där Journalistförbundets kansli, styrelse och kongresspresidium sitter samlade.

”Jag saknar helt respekt för dig”, säger en av de närvarande till en annan.

”En lögnare och idiot”, uttalas om ett kongressombud.

”Oduglig och lat, fattar ingenting.”

”Fake news.”

”Så jävla ohederligt av en journalist.”

Oron börjar sprida sig i TCO-huset. Tänk om kongressen beslutar att Journalistförbundet ska lämna överenskommelsen – och därmed åtminstone i praktiken PTK. ”Katastrof, katastrof”, upprepar en person i fikarummet.

Situationen är ohållbar. I stället för att kongressen blir ett tillfälle att vädra luften är konflikten på väg att bli mer infekterad.

Plötsligt kommer ett yrkande som får flera att andas ut. En medlemsomröstning.

Inget annat fackförbund har haft en lika uppslitande strid om de kommande förändringarna i Lagen om anställningsskydd (las) som Journalistförbundet har haft. Konflikten har varit så besvärlig att Journalistkongressen i höstas inte klarade av att fatta beslut, utan enades om att låta medlemmarna bestämma.

I juni är det dags. Under en vecka får Journalistförbundets yrkesverksamma medlemmar rösta om förbundet ska ansluta sig till det nya huvudavtalet eller inte. Blir valdeltagandet över 50 procent blir omröstningen beslutande, annars rådgivande.

Det nya huvudavtalet mellan parterna reglerar bland annat fortbildning för anställda och omställningsstöd för de som blir av med jobbet. Det påverkar också antalet undantag som arbetsgivare kan göra från turordningsreglerna vid en nedbemanning.

Det är alltså stora ekonomiska och ideologiska värden på spel i omröstningen.

Samtidigt är huvudavtalet komplext och samspelar med ny lagstiftning. Att låta 10 000 medlemmar avgöra en både betydelsefull och svårbegriplig fråga är ett risktagande. Så hur hamnade Journalistförbundet här?

Allt går tillbaka till den kaotiska regeringsbildningen efter riksdagsvalet 2018. För att släppa fram Stefan Löfven (S) som statsminister ställde C och L hårda krav, rörande bland annat anställningsskyddet. Den 11 januari 2019 presenterade S, MP, C och L sin sakpolitiska överenskommelse i 73 punkter, det så kallade Januariavtalet. Punkt 20 i avtalet fastslog att arbetsrätten ska ”moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad” och att ”Lagen om anställningsskydd ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”.

När justitierådet Gudmund Toijer den 1 juni 2020 presenterade den statliga utredningen En moderniserad arbetsrätt innehöll den bland mycket annat ett förslag om att alla arbetsgivare ska får göra fem undantag från turordningsreglerna vid uppsägningar på grund av arbetsbrist.  Utredningen kritiserades hårt av flera fackförbund, inklusive Journalistförbundet. Även regeringen underkände utredningen och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) menade att Toijer inte följt direktiven och gett ”en kraftig slagsida till arbetsgivarens fördel”.

I Januariavtalet fanns dock en öppning för arbetsmarknadens parter att nå en överenskommelse om hur Lagen om anställningsskydd ska reformeras, och regeringen förband sig i sådant fall att lägga förslag i linje med den – ”i annat fall genomförs utredningens förslag.”

För de fackliga organisationerna LO och PTK (där Journalistförbundet ingår) blev det som att förhandla med en pistol mot tinningen.

Den 15 oktober 2020 röstade PTKs och LOs förbund om ett utkast till en överenskommelse, Trygghets­överenskommelsen, som innehöll krav på lagändringar samt ett nytt huvudavtal kopplat till lagändringarna. LOs styrelse röstade nej, men LO har sedan dess anslutit sig, även om flera LO-förbund sagt att de inte kommer att skriva på huvudavtalet, eller avvaktar med beslut. PTKs styrelse samt de flesta av tjänstemannaförbundens styrelser röstade ja, inklusive Journalistförbundets styrelse.

Finns det något skäl alls att rösta nej till huvudavtalet? Mer än om man vill se världen brinna?

 

Trygghetsöverenskommelsen ledde till en svekdebatt i flera fackförbund, men ingenstans blev den så hätsk och långvarig som i Journalistförbundet. Ett hundratal journalister, många av dem fackligt förtroendevalda, runt om i landet krävde i flera debattartiklar i Journalisten att Journalistförbundet lämnar överenskommelsen.

Resonemanget hos flera kritiker är att om fler förbund inom PTK röstat nej till överenskommelsen hade den strandat, och regeringen hade då tvingats välja mellan att antingen driva igenom en lag regeringen själv underkänt, eller bryta Januariavtalet. Man borde ha synat sossarnas bluff, helt enkelt.

Till Journalistförbundets kongress i oktober 2021 inkom flera motioner med samma krav och under den två timmar långa debatten riktades svidande kritik mot förbundsstyrelsen för att man inte förankrat beslutet att ställa sig bakom Trygghetsöverenskommelsen. Att lämna överenskommelsen ett år efter att den träffats skulle dock spela mindre roll rent praktiskt – lagändringar kopplade till överenskommelsen var på väg att genomföras. Det gick inte att backa.

Till slut yrkade kongressombudet Stephen Lindholm att förbundet skulle genomföra en medlemsomröstning om det nya huvudavtalet, som ingår i Trygghetsöverenskommelsen. Kompromisslösningen accepterades med röstsiffrorna 87-10.

Det här var två totalt motsatta viljor.

 

– Jag var inte bekväm vare sig med motionernas yrkanden eller förbundsstyrelsens svar. Jag var orolig för att det skulle bli en uppslitande konflikt på kongressen och i förbundet, och att den skulle spilla över på valet av ny förbundsstyrelse, sade Stephen Lindholm till Journalisten efter omröstningen.

Även förbundsstyrelsen ställde sig bakom yrkandet om medlemsomröstning – oron för att någon av motionerna skulle gå igenom, samt oron för en djupare splittring i förbundet, ledde till omsvängningen.

– Det här var två totalt motsatta viljor. Hur kan man lösa det på en kongress? Det ena alternativet är att den ena sidan blir totalt överkörd. Är det bra? När förslaget om en medlemsomröstning kom uppfattade vi det som ett sätt att lösa den här frågan på kongressen. Det blev en elegant demokratisk kompromiss, säger Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert.

Det är ett sätt att se på medlemsomröstningen, ett annat synsätt är man sköt upp problemet. Ett tredje att kongressen inte klarade av att hantera svekdebatten och valde att i stället dumpa hela frågan på medlemmarna. Ulrika Hyllert håller inte med om den beskrivningen:

– Jag ser det inte som att man dumpade frågan. Jag uppfattade det som att man ville att medlemmarna ska få säga sitt. Det finns en tradition i Journalistförbundet att vi ibland har direktdemokrati. Det är fint att vi har det.

Den senaste gången förbundet genomförde en medlemsomröstning var på 1990-talet – då handlade det om lönetrappans avskaffande.

Vad ska vi rösta om?
Medlemsomröstningen handlar om huvudavtalet mellan PTK och Svenskt Näringsliv. Den handlar inte om Lagen om anställningsskydd – lagen kommer att förändras oavsett vad Sveriges journalister tycker om saken.

Lagändringarna medför bland annat att alla arbetsgivare får göra tre undantag från turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist, samt att ett nytt omställningsstudiestöd införs.

Huvudavtalet, som ska undertecknas efter att riksdagen beslutat om lagändringarna, innehåller tre viktiga punkter:

1. Stöd vid uppsägning: Fortsatt stöd och rådgivning till personer som blivit av med jobbet, genom Trygghetsrådet (TRR). Detta stöd existerar redan i dag och under de senaste fem åren har sammanlagt 445 journalister tagit del av någon av TRRs tjänster, i snitt 89 per år.

2. Extra studiestöd: Ett kompletterande ekonomiskt stöd till personer som vill utnyttja det nya statliga omställningsstudiestödet för att fortbilda sig inom yrket för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden, eller utbilda sig till ett annat yrke. Det statliga stödet är 80 procent av inkomsten med ett tak på 4,5 prisbasbelopp – som mest 21 300 kronor i månaden före skatt. Med det kompletterande stödet i huvudavtalet blir taket i stället cirka 45 000 kronor. Den som har en månadslön på 43 000 kronor i månaden får ut totalt cirka 28 000 kronor i månatligt stöd under studierna genom stödet från staten och via huvudavtalet.

3. Fler undantag: Genom huvudavtalet får arbetsgivaren vid uppsägningar på grund av arbetsbrist göra tre undantag från turordningsreglerna på varje driftsenhet inom företaget, i stället för tre undantag på hela företaget.

Det kompletterande studiestödet och uppsägningsstödet finansieras genom att arbetsgivarna avsätter 0,55 procent av lönesumman på företaget. Staten kompenserar företagen för en del av bortfallet.

Ja eller nej?

Journalistförbundet har en gång redan sagt ja till Trygghetsöverenskommelsen, och den överväldigande majoriteten i förbundsstyrelsen är positiva till huvudavtalet.

Vad som händer om medlemmarna röstar nej till huvudavtalet är oklart. Kommer förbundet att på egen hand lyckas förhandla fram ett nytt omställningsavtal med motparten? Osannolikt, säger förbundsledningen. Definitivt, säger de som vill se ett nej till det nya huvudavtalet.

Röstar medlemmarna nej till huvudavtalet får det ett par märkliga konsekvenser:

Ännu fler undantag: Grundtanken i det nya huvudavtalet är att tjänstemännens fackklubbar ska förhandla tillsammans vid uppsägningar, inom det som kallas ”PTK-L”, i stället för som i dag att varje fackförbund förhandlar direkt med arbetsgivaren var för sig.

På ett vanligt dagstidningsföretag skulle det innebära att Journalistförbundets lokala klubb samförhandlar med Unionens klubb, gentemot arbetsgivaren, om uppsägningar. Arbetsgivaren kan göra tre undantag från turordningsreglerna för samtliga tjänstemän, per driftsenhet.

Men om Journalistförbundet inte omfattas av huvudavtalet kommer samförhandling inte att vara möjlig. Då måste journalistklubben förhandla separat med arbetsgivaren.

Arbetsgivaren kan då använda huvudavtalets undantagsregler i förhandlingen med Unionen, men lagens undantagsregler i förhandlingen med Journalistförbundet.

Ett dagstidningsföretag som har en enda driftenhet skulle alltså i sådant fall kunna göra tre undantag från turordningsreglerna bland journalisterna och fyra undantag bland övrig kontorspersonal, totalt sju undantag, vid en omorganisation med nedbemanning som påverkar både Journalistförbundets och Unionens medlemmar. Det ökar risken för att personer högre upp på turordningslistan ska bli uppsagda, både bland Unionens och bland Journalistförbundets medlemmar på arbetsplatsen.

Risk för medlemstapp på public service: Flera fackligt förtroendevalda uttrycker oro för vad som ska hända med de stora fackklubbarna på Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion om Journalistförbundet står utanför huvudavtalet. Klubbarna organiserar tillsammans drygt en femtedel av samtliga yrkesaktiva medlemmar i förbundet.

Inom den övriga mediebranschen är journalister som vill gå med i facket hänvisade till Journalistförbundet, men på public service-bolagen finns ingen organisationsgräns mot Unionen. Journalisterna på SR, SVT och UR kan välja om de vill gå med i Journalistförbundet eller Unionen, och de kan också fritt byta mellan Journalistförbundet och Unionen. Unionen kommer att skriva under det nya huvudavtalet – och därför uppstår en risk för avtalsshopping om Journalistförbundet står utanför huvudavtalet.

Debatten under den digitala kongressen 6-7 oktober 2021 var stundvis hård.

Med förlorat omställnings- och studiestöd, risk för stora medlemstapp på public service-klubbarna, och potentiellt fler undantag från turordningsreglerna – finns det något skäl alls att rösta nej till huvudavtalet? Mer än om man vill se världen brinna?

– Somliga betraktar väl den här exercisen som ”omröstningen innan man säger ja”. Och från en snäv frilanshorisont finns det kanske inte något logiskt skäl att rösta nej till huvudavtalet. Eftersom lagstiftningen kommer att genomföras saknar omröstningen en del praktisk relevans, säger frilansen Petter Larsson, som är en av de som motionerade till kongressen om att lämna Trygghetsöverenskommelsen.

Han kommer ändå att rösta nej:

– Ett nej kommer att öka engagemanget i den fackliga rörelsen, och vi frilansar behöver starka arbetsplatsklubbar som orkar försvara frilansfrågorna. Det pågår viktiga strukturella förändringar som påverkar hela arbetsmarknaden och samhället i stort, och vi behöver ett starkare fack.

Det här kan, om det vill sig riktigt illa, spränga Journalistförbundet.

Truls Nilsson, ordförande i journalistklubben på Helsingborgs Dagblad, är inne på en liknande linje:

– Ett nej till huvudavtalet skulle vara en kraftig markering, en signal till arbetsgivarna att vi inte accepterar det som håller på att ske. Det skulle ha faktiskt betydelse inne i förhandlingsrummen. Fackligt arbete kan inte bara handla om samförstånd hela tiden. Det behövs lite mer strid, säger Truls Nilsson.

Jan Spångberg, ordförande i journalistklubben på Expressen ifrågasätter nyttan med huvudavtalet.

– Är ett extra studiestöd om några tusenlappar i månaden under högst ett år verkligen värt ett kraftigt försämrat anställningsskydd? Nej, det är klart att det inte är. Jag förstår om vissa LO-förbund och Unionen vill ha bättre omställningsmöjligheter för sina medlemmar – men det behovet är faktiskt inte så stort bland journalister, säger Jan Spångberg.

– Frågan man som medlem ska ställa sig är: ”Har vi fått tillräckligt?” Om man svarar nej på den frågan ska man fråga sig: ”Kan vi få mer?” Svarar man ja på den frågan ska man rösta nej till huvudavtalet.

Oavsett utgång är det inte säkert att konflikten är över. Som frilansjournalisten Bengt Eriksson konstaterar i en kommentar till en av Journalistens artiklar: ”Det här kan, om det vill sig riktigt illa, spränga Journalistförbundet. Själv undrar jag, fortfarande, varför inte förbundsstyrelsen lät detta bli en medlemsfråga, redan från början.”

Den 7 oktober 2021. I matsalen i TCO-huset står en klunga förtroendevalda och kanslianställda. Flera är lättade. Inte alla. En medlemsomröstning är om möjligt mer oförutsägbar än vad en kongress är.

– Äh, säger en av de fackliga rävarna. Röstdeltagandet kommer aldrig att bli över 50 procent, och då får förbundsstyrelsen besluta precis som de vill. Då blir det ett ja.