”Folk vågar inte längre säga vad de tycker”

”Politikerna ljuger, liksom medierna”, är den vanligaste kommentaren om läget i landet. När jag tittar på nyheterna i de olika tv-kanalerna slås jag av det hatiska budskapet i de statligt kontrollerade medierna om oppositionen och regeringskritiska journalister.

När man byter kanal och ser de så kallade oberoende medierna, kan man följa mer trovärdiga rapporter. Men, de är lika ensidiga som de statliga, fast tvärtom.

Det är ett starkt polariserat samhälle, som kan liknas vid det som vi kunnat följa i bland annat USA, Ungern, Ryssland, Turkiet och Storbritannien under senare år.

Ändå sticker nog Serbien och övriga Balkan ut som få andra länder i Europa idag.

Konspirationsteorierna sprids som en löpeld över Serbien. Organiserade nättroll eldar på. Här en gatubild från Belgrad. (Foto: Vladislav Savic)
Konspirationsteorierna har tagit ett tydligt grepp om befolkningen och slagit rot bland gemene man. QAnon och olika trollfabrikers budskap börjar etableras som den folkliga versionen av sanningen.

– Trycket mot journalisterna har ökat markant med hot och hat från officiellt håll, som sedan följs upp av troll och andra. Vi vet om att vi hela tiden är avlyssnade och kontrollerade, säger Milorad Ivanovic, en av de ledande journalisterna vid det oberoende journalistiska nätverket BIRNs (Balkan Investigative Reporting Network) lokalkontor i Belgrad.

BIRN, som bland annat fått stöd från svenska Sida, har en rad lokalkontor runtom på Balkan, bland annat i Bosnien-Hercegovina, Kosovo, Norra Makedonien, Albanien och Montenegro. Dessutom har BIRN samarbetsprojekt med grävande journalister i Bulgarien, Kroatien och Ungern.

Milorad Ivanovic berättar om metoderna som används för att skrämma obekväma journalister. Först målas dessa journalister ut som folkets fiender av regimen. sedan ger sig trollen in i leken.

– De kan bland annat göra hembesök när man inte är hemma. Då byter de plats på några saker i lägenheten, som man säkert vet att den boende kommer att märka. Det är den första varningssignalen. Man visar vad man är förmögen att göra och att du bevakas, säger Milorad Ivanovic.

I maj 2020 presenterade Reportrar utan gränser sin barometer eller indexranking kring olika länders utveckling i fråga om mediefriheten.

För sex år sedan låg Serbien på en – i sammanhanget – hedrande 54e plats bland de 180 länder som finns med på listan. Sedan dess har Serbien sjunkit med 39 placeringar. Idag ligger landet på 93e plats. Där någonstans återfinns även Norra Makedonien, Montenegro och EU-länderna Ungern och Bulgarien.

Antalet attacker och dödshot mot enskilda journalister och mediehus ökar markant i Serbien. Dessutom noterar Reportrar utan gränser att den auktoritära serbiska regimen använder sig av alltmer inflammerad retorik, där man riktar in sig på ”obekväma” journalister eller mediehus.

”Serbien är inte längre ett säkert land för praktiserande journalister. Grävande journalister motarbetas och får inte heller något skydd av myndigheterna” hävdar Reportrar utan gränser.

En av de mest profilerade regimkritiska journalisterna i Serbien, Jovana Gligorijevic, tillhör dem som ständigt får utstå trakasserier och dödshot.

– Jag lever under extrema förhållanden. Fem personer är hela tiden informerade om vart jag ska och var jag är, för att kunna skydda mig. Det finns gator, även runt mitt eget boende, som jag inte vågar passera när det är mörkt.

– Det här är något som jag fått leva med sedan 2016. Det är framför allt folk på den extremnationalistiska sidan, nazister som hotar. Samtidigt brukar jag pekas ut av myndighetspersoner samt regimkontrollerade medier som en folkets fiende, säger Jovana Gligorijevic som arbetar vid veckomagasinet Vreme.

I maj förra året fick hon äntligen hjälp av myndigheterna som grep en person som hotat henne till livet på nätet.

– Men först efter att jag själv grävde fram hans namn och adress och försåg polisen och åklagaren med detta. Förövaren fick sitta av en månad i fängelset – tror jag, säger hon och himlar med ögonen.

Det som ytterligare försvårar situationen för regimgranskande journalister är den pågående pandemin.

Presidenten har visat att han kan använda sig av pandemin för att ytterligare skrämma journalister och andra kritiker.

– Visst kan det bli protester och demonstrationer, men nu aktar nog sig de flesta att upprepa det som hände tidigare under försommaren, då polisen gjorde blodiga tillslag mot demonstranter, säger en serbisk journalist som inte vill framträda med namn.

Milorad Ivanovic publicerade i somras rapporter, som avslöjade att myndigheterna medvetet dolt den verkliga siffran för antalet smittade samt döda av covid-19. Uppgifterna, som kom från sjukhuskällor runtom i Serbien, visade på tre gånger så höga smittotal samt dödstal än vad myndigheterna tidigare hävdat.

En av regimens officiella epidemiologer, bekräftade att så också var fallet. Men han backade lika snabbt från den bekräftelsen, sedan presidenten i arga ordalag gått ut och sagt att det hela var lögn.

Den här tystnadskulturen har pågått länge, men har förstärkts på senare tid, hävdar BIRN-journalisten Milorad Ivanovic.

– Folk vågar inte längre säga vad de tycker och tänker. De flesta har tystnat för att inte förlora sina jobb. Folk sparkas från sina arbetsplatser om de kritiserar makten, säger Ivanovic och tillägger:

– Det som är hemskt är att man på det här sättet tystar hela den akademiska eliten, och vetenskapen.

Serbiens geografiska läge samt roll på Balkan är på många sätt och vis speciell. Landet har sökt EU-medlemskap men det lär dröja ytterligare minst 15 år, innan det kan bli verklighet. EUs uttalade ambition är att släppa in Serbien inom EU. Men många serber tror bara att det är ett spel för gallerierna. Nämligen att man vill knyta Serbien till sig men inte helt och hållet.

Samtidigt är många andra länder mycket intresserade av just Serbien. Ett av få Balkanländer som varken är knutet till EU eller NATO.

Men det finns också ett annat yttre hot när det gäller Serbiens framtida val mellan demokrati eller auktoritärt styre. Det handlar om EUs framtid.

– EU har idag ett trovärdighetsproblem i fråga om demokrati, säger en källa som inte vill framträda med namn.

– USA-valet är viktigt, men jag skulle nog vilja säga att utvecklingen inom EU påverkar Serbien ännu mer. För just nu ser vi att det dyker upp hybridregimer som närmast kan liknas vid diktaturer. Diktaturer som byggs upp under den digitala eran och som har siktat in sig på att gröpa ur demokratiska institutioner.

Jovana Gligorijevic pekar på situationen i Ungern och Polen och en rad andra europeiska länder.

– Det gemensamma är att det är ultranationalister och populister som gör allt de kan för att riva ned de demokratiska institutionerna. De vänder sig inte i första hand mot grannländer, utan hävdar att fienden finns inom landet, säger hon.

– De ger sig på medier, juridiska institutioner och kulturlivet där man utropar exempelvis kulturarbetare och journalister som folkets fiender. Medan EU står och stampar och vet inte riktigt vad man ska göra med Polen och Ungern.

Milorad Ivanovic hävdar att de här nationalistiska och populistiska strömningarna inom EU självklart påverkar situationen i Serbien.

– Det är illa, för att den serbiska regimen kan säga; så här gör man i andra länder i vår närhet och dessutom inom EU.

Den andra stora faran för Serbien är alla de konspirationsteorier som sprids som en löpeld över landet just nu.

För tre år sedan skrev Milorad Ivanovic en artikel i den serbiska versionen av Newsweek där han avslöjade att det regeringsledande partiet hade egna trollfabriker i Serbien. Trollens främsta uppgift var att så tvivel kring vad som är sant eller inte sant.

Det är bland annat dessa troll, men även organiserade internationella krafter utifrån, som sprider olika konspirationsteorier idag.

– Serbien är ett perfekt samhälle för att sprida myter och konspirationsteorier. När de officiella institutionerna inte längre fungerar, gynnas trollen på nätet. När folk i allmänhet inte litar på de officiella myndigheternas ord längre och samtidigt anser att medierna ljuger, ja då finner man lätt nya ”sanningar” på nätet, säger Milorad Ivanovic.

– Det här är ett mycket stort serbiskt problem idag, men det här sprider sig. Ni har väl också till vis del problem med nationalistiska populistiska krafter i Sverige, säger Jovana Gligorevic och tittar mot mig med en frågande blick.

VLADISLAV SAVIC
journalist och författare

Fotnot: Reportaget gjordes senhösten 2020