Mångfaldsmålet överges när mediestödet stöps om

Halva Stora torget i Sala är avspärrat. Bakom gallret är kullerstenen delvis uppbruten. Sand här och där. Vad är det som pågår? Svar: en arkeologisk förundersökning. Eftersom hela Sala, bredast känt för sin silvergruva, ingår i ett fornlämningsområde måste arkeologerna få komma till när torget ska rustas upp inför stadens 400-årsjubileum.
Om detta har Sala Allehanda, 143 år gammal och 4 700 prenumeranter stark, förstås redan berättat.

– Folk undrar varför de gräver på torget, då går vi dit och kollar, sammanfattar chefredaktören Mats Wikman lokaltidningens själva grundpelare.

Fast inte riktigt ändå. Det tyngsta benet, och skälet till att lokal journalistik i hela landet är det som framtidens mediestöd föreslås premiera kraftigt, är maktgranskningen. Ta Heby kommun, som ingår i Sala Allehandas bevakningsområde men saknar egen redaktion. När tidningen 2020 fick vita fläckar-stöd kunde kommunreportern Rasmus Hammarström börja sätta lupp på även Hebys politiker.

– En grej som var ganska kul var när vi granskade oppositionen. Efter två år hade oppositionsrådet, som sitter med rätt bra lön, inte lagt ett enda förslag. Nu vid mandatperiodens slut hade de i alla fall lagt två, säger Mats Wikman.

Han berättar att S och C hade ”gemensam vårdnad” om Heby 2018-2022 – samtidigt som oppositionen alltså låg minst sagt lågt.

– Det säger sig självt att då rör det sig inte så mycket i en kommun. Då behövs att sådana som vi drar fram att simhallen håller på att haverera, saker som faktiskt rör folk. Vi brinner för det, vi älskar ju de här kommunerna.

Men resurserna sätter begränsningar. Hur mycket Mats Wikman än vill kan två reportrar inte få två veckor för att gräva i varför den för landsbygden så viktiga kabelutbyggnaden fungerar så dåligt, vem som tar besluten och vem som tjänar pengarna.

– Vi kan skriva om att folk är arga, men aldrig orka gå riktigt till botten med det här. Det gäller även saker som skolorna, skolbyggnaderna i Sala är i hög grad moduler, som ett Duplo. Vi gräver, men inte alls i den omfattning vi skulle vilja.

Mats Wikman har inte i detalj satt sig in i förslaget till nytt mediestöd som regeringens utredare Mats Svegfors lade fram i försomras, men tycker att grundkonstruktionen att ge stöd per redaktionellt anställd är vältänkt.

– Hur mycket reporterkraft får vi per medborgare? Det tycker jag är en jättebra ingång.

Detaljerna har däremot granskats av ägaren Bonnier News Local, som enligt de anställda på Sala Allehanda har lyft tidningen genom att åter satsa lokalt efter den centraliseringsbesatta tidigare ägaren Mittmedia.

Mikael Nestius är affärsområdeschef för BNL och Bonniers numera 45 lokaltidningar. Inte helt oväntat är BNL positiva till Svegforsutredningen.

– Det här kommer att hjälpa den lokala journalistiken på ett sätt som nuvarande stöd inte alls gör. Även om vi får väldigt mycket pengar hamnar stödet idag på fel titlar. Det är de små titlarna som har det absolut svårast. Där är tryck- och distributionskostnaderna per ex mycket högre än för stora titlar, säger han.

Flera vinnare finns om Svegforsutredningen blir verklighet, bland dem gratistidningarna som kan ansöka om stöd. Mikael Nestius pekar ut just tidningar som Sala Allehanda som de stora vinnarna.

– I de små kommunerna och på de små titlarna, där går vi idag inte runt. Vi har inväntat det här stödet och tänker att vi förhoppningsvis nu får ett system som gör att de kan överleva med nuvarande bemanning och på respektive ort.

– Utan stöd hade vi behövt se över om vi kan ha kvar dem, och definitivt behövt bemanna ned ännu mer än vi gjort. Så om man går på den politiska ambitionen att ha lokal journalistik i hela Sverige är det faktiskt det man åstadkommer här.

Teknikneutraliteten är väldigt positiv

Att mediestödet som föreslås verkligen är nytt i det att det inte längre ska baseras på tryckt upplaga utan redaktionell årsarbetskraft samt vara teknikneutralt, välkomnas av de flesta branschföreträdare tillika remissinstanser som Journalisten pratar med.

– Teknikneutraliteten är väldigt positiv och att man fokuserar på landsortstidningar. Det är en viktig förflyttning från storstadspress till mindre tidningar, säger Stampens vd Johan Hansson, som skulle få en kraftigt minskad stödsumma till Göteborgs-Posten men potentiellt mer för Stampens mindre titlar.

Journalistförbundet har länge velat ha en koppling mellan redaktionella kostnader och mediestöd.

– Så det är verkligen välkommet att förslaget är utformat så. Det är också positivt att stödet fördelas utifrån behov, är teknikneutralt och att det finns ett övergångsstöd, säger ordförande Ulrika Hyllert.

Ulla Sätereie, ordförande för Föreningen grävande journalister, när förhoppningar om mer granskande journalistik i hela landet om förslaget blir verklighet.

– Det är intressant att mediestödet kommer baseras som andel av lönekostnad. Jag hoppas att den här konstruktionen kan leda till att det inte blir ensamredaktörer i de kommuner som idag är vita fläckar, utan i den bästa av världar redaktioner med kollegor. Det tror vi skapar mer bra journalistik, säger hon.

Om den lokala och regionala journalistiken är vinnare finns också tydliga förlorare på förslaget: nationella medier som SvD, Dagen och flera vänstertidningar. Redan flera veckor innan Svegfors lagt fram sin utredning gick ETC-grundaren Johan Ehrenberg ut och kallade den ”en attack”. ”Förut fanns politiska krafter som försvarade presstödet, Centern behövde det till sina tidningar och Socialdemokraterna till sina. Idag är det en fråga för en bransch i stället, och branschen är väldigt monopoliserad”, sade Ehrenberg till Journalisten i juni.

Dagens ETC skulle med förslaget tappa minst tre fjärdedelar av det statliga stöd tidningen får idag, säger chefredaktören Andreas Gustavsson. För att kunna behålla dagens kvalitet behöver tidningen öka antalet prenumeranter med 10 000 och ha ”en krigsekonomi”.

– Det här är ett gigantiskt kliv bakåt för vänstermedier i stort, där det är vi som är på väg att bygga något som är journalistiskt utmanande på riktigt. Det beklagar jag. Jag tror verkligen att Dagens ETC behövs, vid sidan av floran av borgerliga dagstidningar, säger Gustavsson.

– Det behövs ett demokratiraster, det kan inte bara handla om vita fläckar. I skuggan av det här valet tror jag att det skulle vara farligt.
Andreas Gustavsson ser dessutom en risk för att ett fåtal stora koncerner äter upp hela stödet.

Ett gigantiskt kliv bakåt för vänstermedier

– Vi kommer att få se många nyetableringar där de största koncernerna använder sina bakomliggande muskler – gemensam redigering, kundtjänst, marknad. Samtidigt som det blir småpengar över till de med annan inriktning.

I den 50-talsdoftande Stockholmsförorten Hökarängen huserar en anrik vänstergranne: 116-åriga socialistiska Flamman. Chefredaktören Leonidas Aretakis tycker att det är bra att lokaljournalistiken gynnas; den behövs för att ställa lokala och regionala politiker till svars, rikspolitiken dominerade för mycket i senaste valet.

– Det jag saknar i utredningen är en medvetenhet om vikten av ideologisk mångfald – också. Det är som att man inte pratar om den otroligt iögonfallande dominansen för högern.  Det är ett demokratiproblem att vissa idéer inte hörs lika starkt, för att de kanske inte är lika lockande för människor med resurser att stödja, säger han.

Flamman skulle med förslaget tappa en tredjedel av sitt mediestöd. Med ett generöst övergångsstöd ser Aretakis att sänkningen går att parera, så han pratar inte främst i egen sak.

– Vi gör en bra tidning och har funnits sedan 1906, vi kommer säkert klara oss, men jag är orolig för ekosystemet som helhet. Det är ett hårt slag mot hela vänsterpressen och även den ideologiska mångfald som medievärlden i stort kan erbjuda.

Medieforskaren vid Nordicom Tobias Lindberg konstaterar att politikernas syfte med mediestödet ömsat skinn.

– Från början ville man uppnå många olika röster, idag vill man främja journalistik och granskning. Det är ett skifte i vad man vill att stödet ska uppnå, säger han.

Även Ulrika Hyllert och FGJs Ulla Sätereie oroar sig för den nationella mediemångfalden framåt.

– Vi ser en risk för att rikstäckande medier kommer få för lite stöd, och vill att lagstiftaren ska tydliggöra hur prioriteringen ska se ut, säger Hyllert.

En kontroversiell punkt i utredningen är att den föreslår en ”demokratiklausul”. Medier vars nyhetsverksamhet ”står i strid med grunderna för det demokratiska styrelseskicket samt respekten för alla människors lika värde och den enskilda människans frihet, integritet och värdighet” ska inte kunna få statligt stöd.

Problematiskt, tycker både Publicistklubben och Journalistförbundet. Förbundet har varit emot ett demokrativillkor när frågan utretts tidigare. Visst är odemokratiska utgivare och medier ett bekymmer, säger Ulrika Hyllert.

– Men man ska inte använda mediestödet som ett vapen. Det finns andra verktyg som inte undergräver pressfriheten.

Men ska skattemedel gå till hatpropaganda?
– Det är väldigt angeläget att arbeta mot det som är antidemokratiskt. Men det finns redan bestämmelser i TF som man behöver följa, till exempel är hets mot folkgrupp och förtal redan förbjudet. Då ska man inte också styra med mediestödet.

Det finns fler – högljudda – invändningar mot utredningen. En protestkör från TU-sfären med tunga aktörer som Schibsted och Bonnier News är besvikna på att utredningen avfärdar förslaget om att nyhetsmedier ska slippa betala moms.

– Mediestödet ska vara teknikneutralt, förutsägbart samt robust och hållbart över tid. Med nollmoms är det check i varje box. Nollmoms ryms inom det befintliga anslaget och det blir dessutom pengar över som kan riktas särskilt till de tidningar som behöver stöd. Både Danmark och Norge har nollmoms, och det fungerar alldeles utmärkt, menar TUs Johan Taubert.

Nollmoms är det absolut bästa för branschen

Schibsted, vars tidning Svenska Dag­bladet skulle få kraftigt sänkt stöd med förslaget, kommer kämpa ända in i kaklet – tills en proposition är skriven – för nollmoms, säger divisionschefen Fredric Karén.

– Nollmoms är det absolut bästa för branschen som helhet. Du vet som enskild tidning eller koncern hur mycket pengar du kan räkna med. I Svegforsförslaget finns stödet i mån av pengar. Du vet inte hur mycket du får från år till år, säger Karén och betonar att nollmoms också skulle minimera den byråkratiska bördan för tidningarna.

Thomas Mattsson har ivrigt lobbat för nollmoms i flera år, på både TU och Bonnier:

– Nollmoms är också ett transformativt stöd, eftersom det skapar incitament för god journalistik som konsumenten betalar för.
Finansdepartementet som utrett frågan menar dock att åtgärden skulle gynna de större tidningsföretagen framför de mindre, och inte vara träffsäker.

Andra problem som branschen lyfter handlar om risken för godtyckliga bedömningar när rättighetsstödet avskaffas och Mediestödsnämnden ska avgöra vem som ska få stöd.

– Man har inte tydliggjort vad ”nyhetsförmedling av hög kvalitet” betyder. Och vad är en nyhetsförmedling av betydelse för demokratin, hur mäter man det? frågar Ulrika Hyllert.

I Sala vet i alla fall journalisterna Rasmus Hammarström och Carola Blank att tidningens kommunturné med kaffe, kakor och quiz inför valet drog en mängd läsare som hade tankar om vad SA borde skriva om.

– I Ransta stod de och väntade på oss och ville prata om översiktsplanen.