Så bevakar du krigsbrott – experternas tips

Få journalister kan arbeta inifrån Gaza. Desinformation och osäkra uppgifter sprids bland annat i sociala medier, vilket gör det nödvändigt att både hålla huvudet kallt och att försöka dokumentera vad som faktiskt sker. Inte minst för att säkra bevis för eventuella krigsbrott och för att i efterhand kunna lägga pusslet över vad som verkligen hände.

Några som gjort just det, fast i Ukraina efter Rysslands invasion, är New York Times-journalisterna Yousur Al-Hlou och Masha Froliak. På den internationella grävkonferensen Global Investigative Journalism Conference (GIJC) i Göteborg i september gav de och flera andra journalister sina bästa tips för att rapportera om krigsbrott.

Yousur Al-Hlou och Masha Froliak fanns på plats för NYTs räkning efter massakern i Butja i mars 2022. De tillbringade 150 dagar i konfliktzonen och deras arbete på fältet var ovärderligt för att kunna sammanställa förloppet på Jabulonskygatan då hundratals civila dödades.

Deras intervjuer med vittnen och insamlande av material på plats tillsammans med hemmaredaktionens research av satellitbilder och öppen data gjorde att NYT kunde berätta för sina läsare att det var ryska soldater som genomförde massakern, och vilket regemente som genomförde den.

– Vi hade inte kunnat rekonstruera vad som hänt i Butja utan fältarbetet, säger Masha Froliak.

Kollegan ger ett exempel:

– Vi såg en man som stod på en stege i sin trädgård och plockade körsbär. Hans hus vette mot huvudgatan där massakern skett. Vi pratade länge med honom och smakade på hans körsbär. Efter ett tag frågade jag om han sett något av massakern. Han räckte över sin mobiltelefon. ”Du får titta själv”, sade han, berättar Yousur Al-Hlou.

Det visade sig att han hade fullt med bilder och filmer i sin mobil från själva massakern.

– Vi tankade över bilderna till vår utrustning där på plats. De gjorde att vi kunde få en tydlig bild av händelseförloppet. Hade vi inte stannat och pratat med honom hade vi aldrig säkrat bilderna och därmed bevis för vad som hänt, säger Yousur Al-Hlou och fortsätter:

– Jag har tillbringat åtskilliga timmar med att samtala med människor på plats. Jag har druckit så mycket te. Till slut så får man höra deras vittnesmål, säger Yousur Al-Hlou.

Froliaks och Al-Hlous tips på viktiga källor (och utrustning) i en krigszon:

• Lokala invånare. Familjemedlemmar – kan ge tillgång till dokument
• CCTV – säkerhetskameror. Finns ofta uppsatta överallt. Men materialet raderas efter en viss tid, ofta inom en månad, se till att säkra materialet.
• Ta hellre med en Android-telefon än en Iphone. Hellre PC än Mac. Det underlättar ofta överföringen mellan mobiler och datorer, många i till exempel Ukraina har androidmobiler.
• FB- & Telegram-grupper. Läs kommentarerna!
• Lokala myndigheter och tjänstemän.
• Lokal polis.
• POWs, krigsfångar, men var beredd på att deras berättelser kan vara hårt vinklade.
• Underrättelsetjänst, kan vara intresserad av att släppa information
• Information från militära drönare.
• Skräp som lämnats kvar av militär och andra.

I Butja hittades kodnamn och vilka som ingick i olika kommandon kvar i skräpet där soldaterna bott, liksom tomma lådor som innehållit militärutrustning och därmed var bevis för att de varit på platsen.

– Det är förvånande hur mycket som militärer lämnar efter sig i krigszoner, berättar Yousur Al-Hlou.

Genom att granska de militära fordonen från säkerhetsvideos i Butja kunde NYT ta reda på vilka trupper som varit på plats. Det var så de identifierade att det ryska 234:e regementet varit där. Ryssarna påstod först att ukrainarna själva låg bakom massakern.

Ryska soldater använde offrens mobiltelefoner och lät dem sedan ligga kvar i förödelsen som fanns kvar. Genom att ringa upp de senast slagna numren hamnade NYT-reportrarna hos släktingar till de ryska soldaterna och kunde få bekräftat vilka de var och att de varit på plats i Butja. Även sociala medier användes för att identifiera soldaterna berättar Masha Froliak. Åtta soldater kunde på så sätt identifieras och knytas till platsen och de krigsbrotten som skett i Butja.

(Här finns ett av NYTs reportage från Butja.)

Ukrainska Slidstvo

Den oberoende ukrainska sajten Slidstvo, som bland annat rapporterar om krigsbrott och korruption, har granskat ryska krigsbrottslingar och kidnappning av ukrainska barn. Sajtens grävreporter Yanina Kornienko var med på konferensen i Göteborg och berättade om sina erfarenheter:

– Ryska soldater publicerar själva sina krigsbrott i sociala medier. Se till få dem sparade och dokumenterade.

Yanina Kornienkos fyra steg för att rapportera om krigsbrott på plats:

• Dagliga rutiner
• Visa bilder på krigsförövarna för offren
• Studera soldaternas sociala medier.
• Vad händer i avskurna städer? Leta på sociala medier som Telegram, Facebook och VK.

(Här finns några av Slidstvos reportage från kriget i Ukraina översatta till engelska.)

Bellingcat

Grävnätverket Bellingcats Nick Waters, ex-militär och expert på open sources-gräv, gav även han sina bästa råd till journalister som rapporterar om krigsbrott på konferensen i Göteborg.

Nick Waters råd när du bevakar krigsbrott:

• Känn till krigslagarna. Vad är ett brott mot dem och vad är inte?
• Identifiera vilken sorts vapen som använts, var och hur. Vad var syftet?
• Studera nedslaget – kan visa var ifrån vapnet avfyrades och därmed vem i konflikten som var ansvarig.
• Plocka inte upp saker! Det kan finnas viktig information på granater som kan ge ledtrådar till var de kommer ifrån och när de är tillverkade, vilket kan identifiera vem som avfyrat dem, men se till att inte röra föremål som kan explodera.

The Washington Post

Meg Kelly, visual forensics-journalist, Washington Post, var en av journalisterna som undersökte hur det gick till när den palestinsk-amerikanska journalisten Shireen Abu Akleh dödades den 11 maj 2022 i Jenin.

– Genom att lägga ihop ljudet från olika filer och jämföra tidigare händelser kunde vi pussla ihop händelseförloppet via ljudet. Hur många skott avlossades, vilket avstånd, vilket vapen användes, var det en eller flera som sköt?, berättade Meg Kelly i Göteborg.

The Posts undersökning kunde visa att det var israelisk militär som dödat Shireen Abu Akleh.

Meg Kellys tips för att rekonstruera vad som hänt på krigsbrottsplatser och var du hittar källor:

• Titta på satellitbilder före och efter.
• Besök brottsplatserna efteråt.
• Hitta vänner till offer och förövare, till exempel Discord-vänner via spelsajten Steam.
• Kronologi – jämför videos/ljudinspelningar från platsen och kartlägg förloppet.
• Använd Google Earth för att få en bild över platsen.

Två unika grävreportage om krigsbrott

The DJ and the war crimes/Rolling Stone
Den smått otroliga historien om krigsbrott under kriget i forna Jugoslavien som först dokumenterades av fotografen Ron Haviv. Fotot visar hur en soldat ur ökända Arkans tigrar sparkar mot mördade civila offer på marken i en stad i Bosnien 2 april 1992. Mannen som måttar sparken gick inte att identifiera utifrån Havivs bild, men fotot kunde ändå användas i krigsförbrytartribunalen i Haag som bevis för att mord på civila begåtts av Arkans tigrar. Men vem soldaten som sparkade var, var okänt fram tills reportaget i Rolling Stone, drygt 30 år senare. Med hjälp av bilder i sociala medier, jämförelser av gamla bilder med mera kunde gåtan nystas upp. Mannen levde och hade jobbat länge som DJ i regionen.

Här finns reportaget The DJ and the war crimes.

How Shireen Abu Akleh was killed/The Washington Post
The Washington Posts genomgång av ljudfiler och videofilmer ledde fram till att det stod klart att det var israeliska kulor som dödat den palestinska journalisten Shireen Abu Akleh.

Här finns reportaget How Shireen Abu Akleh was killed.