Striden om lärartidningarna

DEL 1 – TIDNINGSCHEFEN SOM AVGICK

Det är en ljum septemberdag 2018, drygt sju månader in i Annica Grimlunds förtida pensionering från tjänsten som tidningschef på Lärarförbundet. Hon har bjudit in oss till lägenheten på Lidingö för att berätta sin historia. Vi tar med fika ut till balkongbordet. Hon tar på sig läsglasögonen, slår upp dagboken och läser högt:

”Den 25 januari 2018. Nu har de börjat skriva i medierna om min avgång och det är väldigt turbulent. Jag blev intervjuad av Medierna i P1. Städar mitt rum och slänger en massa papper. Hade möte med Anneth, Sixten och Kristina klockan 15.30. Anneth anklagar mig för illojal verksamhet. Jag blev ursinnig. Om jag är tyst får jag avgångsvederlag.”

Hon tittar upp från dagboken.

– Jag kunde inte fatta att de vågade ge mig ett sådant erbjudande, och det sa jag till dem också. Det är tvärtemot min etiska kompass.

Vad Annica Grimlund nu för första gången berättar är att Lärarförbundet erbjöd henne en årslön mot att hon slutade ställa upp på intervjuer. Inräknat arbetsgivaravgifter handlar det om över en miljon kronor som skulle gå till tidningschefen för att lägga locket på. Hon avböjde.

Hon avgick i protest måndagen den 22 januari. På förmiddagen den 24 januari informerade hon journalisterna på Lärarförbundets tidningar. På eftermiddagen hade uppgiften läckt ut och Journalisten kunde berätta om hennes avgång. Flera andra medier rapporterade också och hon blev intervjuad i Dagens Nyheter, där hon kritiserade Lärarförbundet.

Det var dagen efter, torsdagen den 25 januari, under ett snabbinkallat möte med organisationschefen Anneth Caprali, kanslichefen Sixten Frixon och Unionenklubbens ordförande på Lärarförbundet Kristina Hovlid, som hon fick erbjudandet.

Den fackliga representanten Kristina Hovlid, som fortfarande arbetar på Lärarförbundet, har dock en lite annan bild av syftet med erbjudandet:

– Det var en diskussion om ett avslut och förutsättningarna för det, och det sades att ”i sådant fall har vi avslutat våra relationer och vill inte att det förs vidare heller”. Ungefär så. De var inte glada för de saker hon sagt i medier, men jag uppfattade det som att grunden för erbjudandet var att de ville få ett bra avslut för en toppchef som arbetat i 17 år på förbundet, säger Kristina Hovlid.

Så det fanns ett önskemål om att hon inte skulle prata med medier, men du menar att det inte var skälet till att hon erbjöds ett avgångsvederlag?
– Det var så jag uppfattade det. Jag kan förstå att Annica Grimlund uppfattade det som att det var kopplat, eftersom man tog upp vad hon hade sagt i medier.

Annica Grimlund är däremot helt klar över erbjudandets syfte:

– Anneth Caprali sa rakt ut att jag skulle lägga locket på. De var förbannade på att jag hade pratat med medier och ville köpa min tystnad. Erbjudandet kom efter att de första artiklarna hade publicerats, där jag kritiserade förbundet, säger Annica Grimlund.

Varken organisationschefen Anneth Caprali eller kanslichefen Sixten Frixon vill svara på våra frågor om mötet, med hänvisning till att det handlade om ett personalärende.

Att Annica Grimlund satt inne med känslig information om Lärarförbundets agerande mot de egna tidningarna – det råder det hur som helst ingen tvekan om.

”Det är ju medlemmarnas tidning, inte förbundsordförandens tidning.”

Vid lunchtid dagen efter, den 26 januari, publicerade Journalisten ytterligare en artikel med mer detaljer om händelserna på Lärarförbundets tidningsavdelning. I artikeln kallade Annica Grimlund Lärarförbundet för ”odemokratiskt och antifackligt”. I dagboken står det sedan:

”Då började det kännas obehagligt att vara kvar i huset. Hade ett möte med avdelningen och sen hämtade Peter mig 13.30. Då stod alla mina kollegor och vinkade vid fönstren i vår lounge. Vi åkte hem. Mycket telefon.”

Hon skulle egentligen ha jobbat kvar till den 9 februari för att göra en bra överlämning. Men efter skriverierna hade hon utan förvarning blivit avstängd från mejlen, och hon insåg att hon måste ut ur huset, fort. Kollegorna förstod läget och ryckte in.

– Det var så mycket kärlek kring mig på avdelningen. Det var tio personer inne på mitt rum som hjälpte mig att sortera både tankar och papper. Jag stod med en liten tweedväska där jag hade lagt allt som var mitt. Och sen gick jag.

Annica Grimlund berättar att Lärarförbundet erbjöd henne en årslön för att sluta prata med medier. Foto: Tor Johnsson.

Vad var det egentligen som hände på Lärarförbundets tidningsavdelning, som fick henne att avgå?

För att få svar på de frågorna måste vi gå tillbaka till våren 2017. Lärarförbundet tampades då med ett stort medlemstapp och styrelsen beslutade om ett sparpaket som skulle minska antalet anställda i förbundet med 26 personer till 249 fram till den 1 januari 2019. För tidningsavdelningen innebar detta att nio personer skulle bort, en fjärdedel av personalstyrkan. Fem tidningar skulle läggas ihop till en, men det såg ut som att nedbemanningen skulle gå att klara med naturliga avgångar.

Förbundsstyrelsen förtydligade samtidigt avdelningarnas uppdragsbeskrivningar. För tidningsavdelningen innebar det ingen förändring – styrelsen ville fortfarande att redaktionerna skulle ha en fri och självständig ställning i förbundet och ”kritiskt granska dess inre och yttre liv” som det stod i det redaktionella programmet. Det framgår av förbundsstyrelsehandlingar daterade den 27 mars 2017, som Journalisten har tagit del av.

Knappt två månader senare hade någonting hänt. Under en förändringsledarkurs på Balingsholms herrgård i Huddinge den 11 maj meddelade kanslichefen Sixten Frixon att förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand ville ha en utredning om tidningarna. Det kom som en blixt från klar himmel. För Annica Grimlund var det obegripligt. Styrelsen hade godkänt sparplanen och ratificerat uppdraget för tidningsavdelningen bara några veckor tidigare. Ingen hade då uttryckt något missnöje med tidningsverksamheten. Annica Grimlund hade dock en gnagande misstanke.

Tre dagar tidigare, den 8 maj 2017, hade Lärarnas Tidning publicerat en webbartikel som handlade om att Lärarförbundet och konkurrenten Lärarnas Riksförbund var splittrade i frågan om amnesti för ensamkommande flyktingbarn. Kravet på amnesti fick stöd av Lärarnas Riksförbund, men inte av Lärarförbundet. Nätverket ”Vi står inte ut”, där många lärare var engagerade, kritiserade Lärarförbundet. Johanna Jaara Åstrand fick komma till tals i artikeln, men var missnöjd med publiceringen i den egna medlemstidningen, uppger Annica Grimlund.

När artikeln publicerats blev hon kontaktad av kanslichefen Sixten Frixon som undrade om hon inte kunde prata med chefredaktören Örjan Björklund om att redigera lite i den.

– Johanna Jaara Åstrand var upprörd över hur Lärarförbundet framställdes i jämförelse med Lärarnas Riksförbund. De var oroliga över hur det skulle se ut i papperstidningen. Det var känsligt, säger Annica Grimlund.

I dagboken har hon skrivit den 11 maj 2017:

”I slutet på dagen kallade Sixten in ledningsgruppen där han berättade att Johanna Åstrand vill ha en tidningsutredning. Hon är sur för att LT har skrivit om hennes beslut. Jag tränar och är förbannad.”

Dagen efter:

”Går det här inte till en kongress kommer jag att sluta.”

Tidningsutredningen döptes om till en kommunikationsutredning och skulle omfatta även kommunikationsavdelningen. Syftet var att ”effektivisera kommunikationen”. Kansliet beslutade att anlita kommunikationsbyrån Reformklubben för att genomföra utredningen. Annica Grimlund ställde ett krav, att tidningsutvecklaren Anders Malmsten inte skulle vara med i utredningen, och fick garantier om det från ledningen.

– Han har ett rykte om sig, förklarar Annica Grimlund.

Det ryktet beror på att Anders Malmsten flera gånger föreslagit ägare till organisationstidningar att ta över utgivarskapet – i praktiken att upphäva det redaktionella oberoendet. Han har inte heller gjort någon hemlighet av det. Under ett seminarium på Organisationspressdagen den 12 april i år menade han att en organisationstidnings självständighet är ”helt ointressant” som utgångspunkt när han tar sig an sina uppdrag och sade att det inte behöver vara viktigt för medlemmarna med en fri och oberoende tidning.

På en konferens i Sigtuna den 7 september 2017 skulle Reformklubbens utredning presenteras.

– Biträdande kanslichefen Lena Durfors ringde upp mig hemma kvällen före. Hon har aldrig ringt hem till mig varken förr eller senare. Hon sa: ”Det är bara en sak till som du bör veta, det är att Anders Malmsten kommer att vara där.” De hade gått bakom ryggen på mig. Jag satt i ledningsgruppen och var chef för tidningsavdelningen men var plötsligt utanför, och inte en del av teamet. Jag kände mig lurad.

Utredningen visade att tidningarna hade mycket hög trovärdighet och var en uppskattad medlemsförmån, men samtidigt var det en tredjedel som inte visste att redaktionerna var självständiga gentemot förbundet. Det resulterade i slutsatsen att frågan om tidningarnas självständighet inte tycktes vara en ”knäckfråga”.

Rapporten kritiserades av Annica Grimlund och av den lokala journalistklubben, bland annat för att den innehöll felaktiga siffror och för att den ”blandar ihop begreppen information, kommunikation och journalistik”. Det fanns nu en oro för att förbundsstyrelsen skulle skrota tidningarnas oberoende ställning.

Lärarförbundets tidningar har länge varit ett föredöme för andra fackliga tidningar, med stora redaktioner, flera utgivningar och ett uppdrag att granska det egna förbundet. Foto: Tor Johnsson

Den 13 december 2017 beslutade Lärarförbundets styrelse om ett nytt redaktionellt program. Utgivarskapet blev kvar hos chefredaktörerna och journalisterna drog lättade suckar eftersom de hade befarat att det skulle överföras till kommunikationschefen. Faktum är att det inte hade varit möjligt eftersom förbundets stadgar säger att ansvarig utgivare ska utses ”inom tidningsredaktionen”. Det fanns dock andra förändringar i programmet som väckte ny oro. Bland annat hade skrivelsen att tidningarna ska granska förbundet försvunnit, och en skrivelse om att redaktionerna ska planera innehållet i tidningarna i samarbete med kommunikationsavdelningen hade tillkommit.

Tidningarna ska också enligt det nya programmet ”bidra till Lärarförbundets opinionsbildande arbete” och ”stödja övrig kommunikation med medlemmar och omvärld”. Man införde också en tillsynsfunktion i syfte att ”regelbundet följa upp tidningarnas verksamhet i relation till syfte och uppdrag” genom en redaktionskommitté som ska träffas två gånger per år och vars ledamöter utses av förbundsstyrelsen.

För journalisterna lät det som att de skulle tvingas bli kommunikatörer. Än så länge har inte det skett, men Journalisten har tagit del av dokument som visar att det faktiskt var syftet med ändringarna.

”Skit, rent ut sagt. Det har varit fruktansvärt jobbigt för oss alla och vi är ju många på avdelningen som har mått väldigt dåligt.”

I början av januari satte sig en styrgrupp ned med styrelsebeslutet och försökte tolka det. I gruppen ingick den då tillförordnade kommunikationschefen Ida Strutt, tidningschefen Annica Grimlund och vice kanslichefen Lena Durfors. De kunde inte komma överens om en tolkning, och på ett möte förmiddagen den 10 januari tog man in kanslichefen Sixten Frixon som klargjorde vad som gällde.

Protokollet från det mötet visar att man skulle ”samla journalister och kommunikatörer i samma organisation eller i samma processer”, samt att den som leder ett kommunikationsprojekt har rätt att bestämma ”tema/innehåll i förbundets kanaler, såsom hemsida, Facebook, tidning på övergripande nivå”. Med andra ord skulle kommunikationschefen kunna fatta beslut om innehållet i tidningarna.

Journalistiska detaljbeslut om ”vinkling, intervjuobjekt, sidplanering etc” skulle däremot fattas av chefredaktör ”i linje med förbundsstyrelsens beslut”.

Protokollet visade också att man var beredd att säga upp journalisternas anställningskontrakt för att de skulle kunna tvingas till icke-journalistiskt arbete:

”Om journalisternas anställningsavtal är hinder för den nya organisationen, kan avtalen komma att omförhandlas”, står det i protokollet.

I det organisationsförslag som nu låg på bordet var tidningschefstjänsten borttagen och tidningsavdelningen inordnad under kommunikationschefen.

Annica Grimlund var förtvivlad. ”Jag ser mig som besegrad”, skriver hon i ett mejl till chefredaktörerna dagen efter.

Hon fortsatte ändå att kämpa ett tag till, skrev brev till förbundsstyrelsen och ledningsgruppen, rev upp himmel och jord på mötena och började känna sig som en rättshaverist när hon ständigt möttes av tystnad och oförstående blickar från förbundsledningen. Hon fick aldrig svar på breven till förbundsstyrelsen. Till slut gav hon upp.

Reportern Lotta Holmström på sitt rum, två dagar innan hon slutade på Lärarnas Tidning. Foto: Tor Johnsson.
 

DEL 2 – TIDNINGSAVDELNINGEN SOM FÖRSVANN

På Lotta Holmströms rum gapar bokhyllorna tomma. Hon är en av fyra journalister på Lärarförbundets tidningar som är på väg att sluta och hon har packat sina saker. Efter nio år som reporter och webbredaktör på Lärarnas Tidning går hon nu till Dagens Samhälle.

– Jag har ju turen att gå till något som jag faktiskt vill gå till, så jag ska inte säga att jag flyr på grund av det som har varit. Men utan det som har varit kanske jag inte hade tagit steget just nu, säger Lotta Holmström.

Hur har det känts under det här året?
– Skit, rent ut sagt. Det har varit fruktansvärt jobbigt för oss alla och vi är ju många på avdelningen som har mått väldigt dåligt. Det har naturligtvis påverkat beslutet också, man orkar inte hur länge som helst kämpa emot någonting som är väldigt starkt och massivt och drar åt ett håll.

Det är förmiddag den 25 september när vi besöker redaktionerna i Lärarförbundets hus på Stora Essingen i Stockholm. Tidigare på morgonen har Gertrud Svensén, som är chefredaktör för tre av Lärarförbundets tidningar, meddelat att hon ska vara tjänstledig i vår för att börja läsa psykologprogrammet.

– Utvecklingen här har bidragit till mitt beslut. Det har varit ett tufft år, säger Gertrud Svensén.

Stämningen på redaktionerna är tryckt. Stressen och osäkerheten som förbundsstyrelsen orsakat med sina beslut har skapat ett arbetsmiljöproblem som har lett till att sjukskrivningarna har ökat kraftigt.

– Vi har inte haft så mycket problem med sjukskrivningar tidigare så när flera blir sjuka på kort tid blir det väldigt påtagligt. Det har tagit på krafterna och i slutändan har det lett till sjukskrivningar. Det är ju ett faktum att det har blivit så, säger Niklas Arevik, ordförande i journalistklubben.

Redaktionerna har försökt upprätthålla en hög kvalitet på tidningarna samtidigt som många mår dåligt av de stora förändringarna.

– Vissa blir upprörda och ledsna. Det föder galghumor, som är en strategi för att hålla humöret uppe. Men också en form av stolthet, över att vi ska göra de tidningar vi alltid har gjort, så länge det går. Och en viss positiv känsla ändå, att vi har stöd utifrån och det finns en kampvilja hos våra chefer att slåss för det här.

I mars klubbades den nya kommunikationsstrategin av förbundsstyrelsen, vilket innebär att all medlemskommunikation, inklusive tidningarna, ”ska bidra till att stärka Lärarförbundets varumärke”. Tidningsavdelningen och kommunikationsavdelningen slogs ihop under den nytillsatta kommunikationschefen Ida Strutt, som också är en av grundarna till Reformklubben som gjorde kommunikationsutredningen. Journalistklubben protesterade. De hade velat ha en journalist som chef. I september fick de gehör, då Christina Öst rekryterades som biträdande kommunikationschef. Hon kommer från tjänsten som chefredaktör och ansvarig utgivare för Alma Talents tre juridiktitlar Lag & Avtal, Personal & Ledarskap och Arbetarskydd. Under hennes ledarskap på Alma Talent har allvarliga arbetsmiljöproblem uppstått på redaktionerna, och enligt Journalistförbundets ombudsman Markus Anderdahl rådde en ”akut situation” i mitten av september.

När ombyggnaden är klar ska journalister och kommunikatörer dela lokal på plan fem. Foto: Tor Johnsson.

I januari ska de sammanslagna avdelningarna flytta ihop till en gemensam aktivitetsbaserad arbetsplats utan fasta arbetsbord, i syfte att blanda kommunikatörer och journalister. Då kommer tidningsavdelningen att vara upplöst fysiskt såväl som organisatoriskt.

– Nu har det landat i att vi ska få ha något som kallas för hemvister, men jag säger redaktioner, där det inte är tänkt att reportrarna ska sitta, men vi ska ändå ha en desk och en vägg utan insyn eller överhörning. Man ska inte ha en fast arbetsplats, utan ett skåp där man förvarar sina saker, säger Niklas Arevik.

Vad tänker du om det?
– Som journalist behöver man sitta avskilt för att kunna ringa eller relativt tyst för att kunna skriva. Det är möjligt att kommunikationsavdelningen har verksamhet som passar i den typen av lokaler, men vi är helt eniga här om att det inte är något som kommer att förenkla någonting för oss, tvärtom.

Om ni är så starka motståndare till det här, varför vill man genomföra det?
– Jag vet inte. De kanske ser oss som ett trilskande styvbarn och vill baxa in oss i den här typen av samarbete. Men kansliledningen och förbundsstyrelsen borde förstå vilken roll vi har och att vi inte i alla lägen kan samarbeta om allting.

Eftersom chefredaktörerna fortsätter att vara ansvariga utgivare har redaktionerna kunnat freda sig från angreppen mot oberoendet. Flera av de vi pratar med tror att det beror på protesterna.

– Jag tror att de inte var riktigt beredda på att kritiken skulle bli så kraftig. Inte bara internt, utan även från ganska tunga debattörer externt. Det tror jag var något som bet, kanske mer än vad vi från fackligt håll kunde påverka.

Det är mycket i processen som journalistklubben känner att de inte har haft möjlighet att påverka, och mycket som de inte ens känt till. Några av de dokument som Journalisten har tagit del av från flera olika källor på Lärarförbundet har varit ”stjärnmärkta”, vilket innebär att de är hemliga. Några handlingar har varit så hemliga att inte ens ledningsgruppen har fått se dem.

Vi visar Niklas Arevik protokollet från den 10 januari, där kanslichefen Sixten Frixon klargjorde för styrgruppen hur det nya redaktionella programmet skulle tolkas. Han läser igenom punkterna och stannar upp när han kommer till stycket om anställningskontrakten.

– ”Om journalisters anställningsavtal är hinder i den nya organisationen kan avtalen komma att omförhandlas.” Det är inget jag har sett förut, säger Niklas Arevik.

Du har inte hört något om det?
– Nej, inte alls. Det här är första gången jag ser det.

Vad tänker du om det?
– Ja, det är nästan lite chockerande att se. Det har ju inte skett så de har väl backat från det. Jag kan inte se att de hade fått med sig så värst många om de försökt att göra journalisterna till kommunikatörer. Det hade blivit en enorm kompetensförlust för förbundet. Den hade inte gått att ersätta.

– Jag är lite tagen.

Journalistklubbens ordförande Niklas Arevik får se dokumentet som visar att Lärarförbundet var beredd att säga upp alla journalisternas anställningskontrakt. Foto: Tor Johnsson

För Lärarnas Tidnings chefredaktör Örjan Björklund har det varit ett skitjobbigt år.

– Framför allt för att folk har mått så dåligt. Det här är något vi har drabbats av uppifrån och inte kunnat göra så mycket åt, mer än att argumentera för våra principer. Det har gått åt väldigt mycket tid och kraft till detta.

Förbundsstyrelsens beslut om förändringarna i det redaktionella programmet följdes av en segdragen strid mellan kansliledningen och chefredaktörerna på tidningarna om hur beslutet skulle tolkas.

– Det har utkämpats något slags strid, det har det gjort. Vi har fått slåss för att berätta hur vår verksamhet fungerar och varför vi gör som vi gör, säger Örjan Björklund.

– Jag har försökt att förklara för dem att de inte vill ha en journalist sittande bredvid sig uppe i ett aktivitetsbaserat kontor. Den journalisten kan överhöra saker som de absolut inte vill ska komma ut, och då kommer den journalisten till mig och säger: ”Vet du vad jag fick höra?” Och då kan det mycket väl bli så att jag kommer att publicera.

Men de verkar inte tro att det blir ett problem?
– Nej, de verkar inte tro det. Det återstår att se hur det blir i praktiken.

Lärarnas Tidning har inte slutat att granska förbundet, trots att just det uppdraget strukits i det nya redaktionella programmet. Man lät exempelvis Torbjörn Nilsson granska förbundets lobbyarbete gentemot politiker inför valet, och jämförde det med Lärarnas Riksförbunds lobbying. Det framfördes en hel del kritik mot Lärarförbundet i granskningen.

– Vi fortsätter att göra samma sak som vi alltid har gjort och skriver på samma sätt. Vi fortsätter att granska, och så ser vi om det finns någon gräns och var den i sådant fall går. Det är ju egentligen inte så komplicerat – jag är ansvarig utgivare, då är det jag som bestämmer över innehållet, säger Örjan Björklund.

Har du fått någon förklaring till ändringarna i det redaktionella programmet?
– Nej. Vi har inte fått några förklaringar till varför man har strukit och lagt till på det här sättet. Om man tar bort och gör ändringar betyder det väl att man vill se en förändring, men samtidigt har man ju flera gånger varit ute och försäkrat att det står tidningarna fritt att fortsätta granska.

Processen har satt press på redaktionerna i och med att oberoendet inte längre är inskrivet i programmet. Det är de enskilda chefredaktörerna som står ”mellan oss och avgrunden”, som en medarbetare uttrycker det. Örjan Björklund har svårt att se att det finns några fördelar med det nya systemet.

– Jag anser att det finns utrymme att fortsätta att granska, men en annan chefredaktör kan göra en annan bedömning. Det blir väldigt beroende på person.

Vad har medlemmarna att vinna på att oberoendet är personberoende?
– Inget alls. Jag tror att de har att vinna på en tidning som kan bidra till den demokratiska processen i förbundet genom att granska och berätta hur det ligger till.

Hur skulle du beskriva stämningen här?
– Efter sommaren känns det ändå som att det har vänt lite uppåt. Då pratar vi från ett bottenläge, och det är fortfarande inte bra. Men folk är uppmuntrande och stödjer varandra. Många av de som har mått dåligt är ändå på väg tillbaka. Det känns bra. Men sen är flytten förestående, och jag hoppas att det inte ska bli en sak som slår ner alla igen. Sen är ju folk jätteledsna över att kollegor slutar. Det är ju tråkigt. Det här bidrar till att folk söker sig bort, och det har vi varnat för.

Lärarnas Tidnings chefredaktör Örjan Björklund kan inte se att förändringarna ger några fördelar för förbundets medlemmar. Foto: Tor Johnsson
 

DEL 3 – FÖRBUNDSORDFÖRANDEN SOM SPRANG

Inför Lärarförbundets styrelsemöte den 13 december där det nya redaktionella programmet klubbades fick Journalisten en intervju med Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand. Hon ville inte föregripa beslutet utan bad oss att återkomma efter styrelsemötet med fler frågor. Men efter styrelsemötet har hon inte velat ställa upp på intervjuer, trots upprepade förfrågningar. Däremot har förbundet vid ett par tillfällen lämnat kommentarer, som i huvudsak gått ut på att de inte besvarar några frågor under den pågående processen. Andra medier har också nekats intervjuer, däribland Dagens Nyheter och Medierna i P1.

När vi på tidningen Journalisten under Almedalsveckan i Visby 2018 försökte få en intervju med Johanna Jaara Åstrand valde hon att fly inför rullande kamera. Hon råkade under flykten stöta på Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling utanför TCOs seminarieområde och uppmanade honom att ”prata med sin tidning” och var enligt vittnen upprörd över Journalistens arbetsmetoder. Jonas Nordling hänvisade henne till Journalistens chefredaktör, eftersom han inte har något inflytande över redaktionens arbete emedan den är oberoende.

Efter att filmen från det misslyckade intervjuförsöket publicerats på Journalistens hemsida, gick Lärarförbundet till attack på Twitter och anklagade Journalisten för att använda oetiska arbetsmetoder och för att ljuga. ”Vi uppskattar inte Journalistens metoder och ger inte intervjuer under sådana tillvägagångssätt”, skrev Lärarförbundet på sitt officiella Twitterkonto den 4 juli.

I ett mejl till Journalisten dagen efter upprepade Lärarförbundets kanslichef Sixten Frixon anklagelserna om lögner och om oetiska arbetsmetoder, och hävdade att det förelegat brott mot två av de yrkesetiska reglerna: regel nummer elva som rör användandet av dold inspelning, samt regel nummer sju som rör hänsynstagande mot ovana intervjupersoner. Men någon anmälan till Yrkesetiska nämnden gjordes aldrig.

Sixten Frixon förklarade i mejlet också varför man inte ställt upp på några intervjuer i externa medier:

”Vi väljer att kommunicera med våra medlemmar och anställda genom våra egna kanaler inte genom media.”

Mejlet publicerades också på Lärarförbundets intranät.

”Det har utkämpats något slags strid, det har det gjort.”

Inför detta reportage har Journalisten mejlat 14 frågor till Johanna Jaara Åstrand, om förändringarna i det redaktionella programmet för Lärarförbundets tidningar, och om implementeringarna av programmet. Vi har också velat ställa frågor om anklagelser som riktats mot henne, dels från anonyma källor inne på Lärarförbundet, dels från den tidigare tidningschefen Annica Grimlund. Vi har velat ställa frågor om hennes syn på fri press. Vi har inte fått något svar.

Vi har bett kanslichefen Sixten Frixon om en intervju, som han har avböjt. Han har dock mejlat en kommentar och ett par svar:

”Förbundsstyrelsens avsikt har hela tiden varit, och är fortfarande, att Lärarförbundets tidningar ska följa principerna om att chefredaktören är ansvarig utgivare och ansvarig för journalistiska avgöranden. Tryckfrihetsförordningen är tidningarnas rättsliga grund. Spelreglerna för press, radio och tv är tidningarnas etiska grund. Kansliets implementering handlar om att förstärka befintliga samarbetsflöden och skapa nya samarbetsflöden inom Lärarförbundets kansli för att leverera ännu mer nytta till medlemmarna, med respekt för olika yrkesroller”, skriver Sixten Frixon till Journalisten.

Om protokollet från mötet den 10 januari skriver Sixten Frixon att det ”är en liten del av en mycket längre diskussion som handlade om eventuella samarbetsmöjligheter inom kansliet. Vilka tjänster/kompetenser kommer vi på lång sikt att behöva framöver och hur ska personalresurserna fördelas? Det är mitt ansvar som kanslichef att säkerställa att vi har en fungerande kansliorganisation som ger medlemmarna mest nytta för pengarna.”

Förklaringen till att den plan som låg i januari inte fullt ut genomförts beror enligt Sixten Frixon på ”att de frågetecken och missförstånd som funnits inom kansliet under implementeringsprocessen successivt klarats ut under våren och hösten.”

Om huruvida det fortfarande är aktuellt att omförhandla journalisternas anställningskontrakt skriver han: ”Vi har inte gjort några förändringar inom personalen på de berörda avdelningarna och jag kan inte svara på hur det kommer att bli framöver. Det finns det inga beslut fattade om.”

När det gäller kritiken mot att det saknats insyn och inflytande över processen från personalen, skriver Sixten Frixon: ”När det gäller den förändringsprocess som gjorts inom kansliet har vi följt alla gängse förhandlingsordningar med berörda fackliga organisationer. Det finns självklart alltid möjligheter att förbättra den kansliinterna dialogen i förändringsprocesser. Min dörr står alltid öppen för medarbetare som har frågor, jag har flertalet gånger talat direkt med personal och chefer och försökt besvara allas frågor och funderingar i denna process.”

Annica Grimlund hoppas att kongressen står upp för yttrandefriheten. Foto: Tor Johnsson

Den 14 juni hade den upplösta tidningsavdelningen en avtackningsfest för Annica Grimlund på Rosendal på Djurgården, sedan hemma hos henne. Det var picknick, tal och sång. Hon fick en present, en ordmolnstavla, som hänger på väggen i vardagsrummet. Det största ordet är ”Modig”. Hon vill inte kalla sig det, utan tycker att hon känt sig svag, att hon inte orkade stanna kvar och kämpa. Däremot har hon repat mod under sommaren. Det är därför vi är här och lyssnar på hennes berättelse.

– Det var när jag såg Johanna Jaara Åstrand fly från era frågor i Almedalen som jag bestämde mig. Hon är för feg för stå upp för det beslut hon ansvarar för och svara på frågor om det. Då kände jag att jag måste stå upp och berätta vad det var som hände.

Och vad var det som hände?
– De gav sig på Lärarförbundets mest omtyckta medlemsförmån och försökte strypa det fria ordet på grund av att ordförande är kränkt över en artikel. Det var vad som hände.

Tidpunkten har också spelat roll – den 23 oktober inleds Lärarförbundets kongress. 18 avdelningar inom förbundet har motionerat om att ompröva beslutet att ta bort tidningarnas granskande uppdrag.

– Jag hoppas att kongressen står upp för yttrandefrihet och demokrati inom sitt eget förbund. Oavsett vad Johanna kommer med för snömos, så ska de ställa sig frågan varför medlemmarna inte skulle vilja att förbundet skulle kunna bli granskat av den egna tidningen. Det är ju medlemmarnas tidning, inte förbundsordförandens tidning.

 

FAKTA – SÅ HAR TIDNINGARNAS UPPDRAG ÄNDRATS

Tillägg och strykningar i det nya redaktionella programmet (antaget 2017) jämfört med det gamla redaktionella programmet (antaget 2007).   

Kunskaper ströks
2007: ”Lärarförbundets tidningar ska ge underlag, kunskaper och idéer som främjar och utvecklar såväl yrkesutövandet som det fackliga arbetet.”
2017: ”Lärarförbundets tidningar ska ge underlag, inspiration och idéer som främjar och utvecklar såväl yrkesutövandet som det fackliga arbetet.”

Granskande uppdrag ströks
2007: ”Tidningarna har en fri ställning inom Lärarförbundet och ska spegla och kritiskt granska dess inre och yttre liv.”
2017: [hela stycket borta]

Demokratin ströks
2007: ”Tryckfrihet, yttrandefrihet och öppenhet är en förutsättning för demokratin.”
2017: [hela stycket borta]

Chefredaktörens fria ställning ströks
2007: ”Chefredaktören för respektive tidning ska vara ansvarig utgivare och inta en fri ställning i journalistiska avgöranden.”
2017: ”Ansvarig utgivare och ansvarig för journalistiska avgöranden är chefredaktören.”

Redaktionskommittén ska kontrollera att tidningarnas innehåll är rätt
2007: ”Redaktionskommitté eller motsvarande är rådgivande till redaktionen. Den ska öka redaktionens kontakter med medlemsgruppen och dess arbetsfält samt förmedla idéer och uppslag till artiklar och reportage till redaktionen.”
2017: ”Till Lärarförbundets tidningar knyts en redaktionskommitté som består av chefredaktör samt förtroendevalda medlemmar som utses av förbundsstyrelsen. Redaktionskommitté träffas minst två gånger per år och syftet är att regelbundet följa upp tidningarnas verksamhet i relation till syfte och uppdrag. Redaktionskommittén har en rådgivande roll och bidrar med att förmedla idéer och uppslag till redaktionen.”

Tidningarna ska se till att medlemmarna tycker bättre om Lärarförbundet
2007: ”[Lärarförbundets tidningar] ska synliggöra förbundets verksamhet och värdet av medlemskapet.”
2017: ”[Lärarförbundets tidningar] ska synliggöra Lärarförbundets verksamhet och medlemskapets värde samt bidra till stärkt relation mellan medlemmen och organisationen.”

Tidningarna ska ägna sig åt lobbying
2007: –
2017: ”Lärarförbundets tidningar ska bidra till Lärarförbundets opinionsbildande arbete och stärka det. Lärarförbundets tidningar ska bidra till Lärarförbundets samlade kommunikation genom kvalitetsmässigt och intresseväckande innehåll, främja medlemmars öppna samtal där olika åsikter och perspektiv får mötas och stödja övrig kommunikation med medlemmar och omvärld.”

Kommunikationsavdelningen ges inflytande över innehållet i tidningarna
2007: –
2017: ”Planering sker i samarbete med övriga delar av Lärarförbundets kommunikation. Den gemensamma processen anger teman och inriktning för innehållet.”

 

FAKTA – TVÄRA KAST FRÅN STYRELSEN

2017

Den 27 mars. Lärarförbundets styrelse befäster uppdraget för förbundets tidningar i samband med en omorganisation. Redaktionerna ska ha en fri och självständig ställning i förbundet och kritiskt granska dess inre och yttre liv.

Den 8 maj. Lärarnas Tidning publicerar en artikel där medlemmar kritiserar Lärarförbundets hållning i frågan om amnesti för ensamkommande flyktingbarn.

Den 11 maj. Ledningsgruppen informeras om att förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand vill ha en ”tidningsutredning”.

Juni. Lärarförbundet anlitar kommunikationsbyrån Reformklubben för att göra en kommunikationsutredning.

Den 7 september. Reformklubbens utredning presenteras. Den kritiseras av tidningsavdelningen och journalistklubben.

Den 18 oktober. Journalisten rapporterar för första gången om oron på redaktionerna.

Den 13 december. Förbundsstyrelsen beslutar om ett nytt redaktionellt program för Lärarförbundets tidningar och stryker uppdraget att granska förbundet.

 

2018

Den 16 januari. I en debattartikel i Aftonbladet kritiserar 14 chefredaktörer Lärarförbundet under rubriken ”Tål inte facken att bli granskade längre?” Det blir startskottet för en växande kritik från fackliga organisationer och publicister både i Sverige och i grannländer.

Den 22 januari. Annica Grimlund avgår som tidningschef i protest mot förändringarna. I en artikel i Journalisten fyra dagar senare kallar hon Lärarförbundet för ”odemokratiskt och antifackligt”.

Den 30 januari. Ett upprop startas bland medlemmar i Lärarförbundet för att rädda det redaktionella oberoendet. Drygt 400 personer skriver under.

Den 14 mars. Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling skriver i en debattartikel i Journalisten, ”Lärarförbundet förvägrar oss dialog”, att Lärarförbundet med sin kommunikationsplan ser ut att utmana den redaktionella integriteten på tidningarna.

Den 21 mars. Förbundsstyrelsen beslutar om en ny kommunikationsstrategi som överordnas det redaktionella programmet och medför att all medlemskommunikation ska bidra till att ”stärka Lärarförbundets varumärke”.

Den 25 april. Lärarförbundet fattar ett inriktningsbeslut om att slå ihop tidningsavdelningen och kommunikationsavdelningen. Journalistklubben och Unionenklubben på Lärarförbundet protesterar.

Den 4 juni. 18 avdelningar motionerar till Lärarförbundets kongress om att återinföra det granskande uppdrag.

Den 7 juni. Ida Strutt, en av grundarna av Reformklubben, utses till ny chef för avdelningen Marknad, kommunikation & journalistik.

Den 23-26 oktober. Lärarförbundets kongress på Stora Essingen i Stockholm.
 

2019

Januari. Journalisterna och kommunikatörerna flyttar ihop i Lärarförbundets hus.

 

FAKTA – LÄRARFÖRBUND­ETS TIDNINGAR

Lärarförbundet ger ut flera tidningar: Lärarnas Tidning som går ut till Lärarförbundets 230 000 medlemmar med 15 nummer per år, samt Pedagogiska Magasinet som kommer ut med fyra nummer per år.

Dessutom ger förbundet ut Tidningen Grundskolan som är en sammanslagning av fem ämnestidningarna, samt Chef & Ledarskap, Tidningen Gymnasiet, Förskolan och Specialpedagogik, som medlemmarna kan prenumerera på.