Absurd EU-krock hotar offentlighetsprincipen
År 2018 riskerar att kasta svenska myndigheter decennier bak i tiden när det gäller öppenhet och insyn. Samtidigt som EU gör det svårare för svenska journalister att få ut allmänna handlingar digitalt passar de på att förbjuda samma handlingar i pappersformat. Denna krock mellan EU-förordningar kan få förödande konsekvenser för offentlighetsprincipen och svenska journalisters möjlighet att granska offentlig verksamhet.
När jag slutade på Norrtelje Tidning för tolv år sedan fick tidningen beställa två extra containrar för att forsla bort alla allmänna handlingar jag begärt ut. Det var en annan tid. I dag finns handlingarna bara ett klick bort, och kan lämnas ut snabbare, smidigare och resurssnålare än någonsin. Men snart kan nya EU-regler leda till att det blir precis tvärtom.
I maj träder dataskyddsförordningen, GDPR, i kraft. Den reglerar hur personuppgifter ska hanteras och syftar till att stärka den personliga integriteten.
Men. Något som inte uppmärksammats tillräckligt är att GDPR riskerar att göra det svårare att få ut allmänna handlingar.
På pappershandlingarnas tid var det omständligt och tidsödande att begära ut uppgifter ur myndigheters redovisningssystem.
I dag räcker det ofta med några telefonsamtal och mejl så får du redovisningen i ett digitalt dokument som går att sortera och söka i. Ett föredöme är Örebro kommun som lägger ut dokument över alla leverantörsfakturor på sin hemsida.
Svenska politiker har lovat att Sverige inte ska behöva göra inskränkningar i sin yttrandefrihetslagstiftning med anledning av EU-medlemsskapet. När GDPR införs ska därför uppgifter som publiceras inom ramen för journalistisk verksamhet undantas. Men för utlämnandet av allmänna handlingar uppstår ett glapp.
Det finns inget krav i tryckfrihetsförordningen att handlingar ska lämnas ut digitalt. Redan i dag använder myndigheter sig av det för att försinka och fördyra utlämnandet av handlingar när de inte vill bli granskade. Den så kallade pappersbromsen slår till. Och nu riskerar det att bli ännu värre. Det finns en stor risk att handlingar som innehåller personuppgifter inte lämnas ut digitalt, eftersom digitala handlingar inte regleras i tryckfrihetsförordningen.
Det är här det hela blir närmast absurt. En annan EU-förordning, som blir svensk lag ett halvår senare, vill förbjuda pappersfakturorna i offentlig förvaltning. Syftet med förordningen är att göra förvaltningen i EU digital. Och då fastnar vi i ett Moment 22.
På papperskopiornas tid fanns det alltid en genväg om en myndighet dröjde med att lämna ut uppgifter. Då kunde jag traska in på vilken offentlig förvaltning som helst och be att få bläddra i kvittopärmen. Jag har läst alla landstingsråds taxikvitton på det sättet. Jag har sträckläst spritfakturor, datorinköp och hotellnotor.
Men i takt med att fakturorna digitaliseras försvinner den möjligheten.
Jag längtar verkligen inte tillbaka till pärmarna. Men om EU strävar efter en digital förvaltning får vi inte acceptera att den i praktiken försvårar insynen i offentlig verksamhet.
Nu måste svenska politiker sätta ned foten och visa att de menar allvar med att värna öppenheten. Att inte kraven på att handlingar ska lämnas ut digitalt finns med i propositionen till nya mediegrundlagar är helt obegripligt.
Och det är bråttom. Hoten mot offentlighetsprincipen måste stoppas nu.
***
Särskilt oroande är det att den myndighet som fått i uppdrag att garantera att GDPR efterlevs, Datainspektionen, med hänvisning till tidsbrist har bett regeringen att få slippa följa offentlighetsprincipen gällande de incidentrapporter som enligt den nya lagen ska rapporteras in till myndigheten. Regeringen föreslår också att myndigheten ska använda några av de nya 30 miljoner kronor den tilldelas till att ändra namn till det Orwellskt nyspråksinspirerade Integritetsskyddsmyndigheten. Vi får väl se hur snabbt och smidigt de fakturorna lämnas ut när det är dags för journalister att titta lite närmare på dem. (RÄTTAD)
