Vackra ord löser inte medborgarnas problem
Sexhundra procent. Så mycket har budgeten för kommunikationsavdelningarna i Sörmland ökat sedan år 2000. Samtidigt tar kommunerna till allt mer drastiska metoder för att förekomma negativ publicitet.
Södermanlands Nyheter, Eskilstuna-Kuriren och Katrineholms-Kuriren har gjort en gemensam granskning av nio kommuners kommunikationsavdelningar.
Granskningen visar bland annat att sörmlandskommunernas utgifter för kommunikatörer har sexdubblats sedan år 2000. I år satsas 62 miljoner kronor i de nio kommunerna på kommunikatörer och informatörer.
Tidningarna berättar också om hur kommunerna i allt större utsträckning försöker hindra pressens arbete.
Det handlar om att skicka ut pressmeddelanden efter att tidningarna intervjuat någon från kommunen för att föregripa tidningarnas publiceringar. Det handlar om att fråga tidningen vad den ska publicera nästa dag. Det handlar om att kräva att få läsa texter i förväg. Allt för att kunna kontrollera bilden av kommunen och ge sin egen syn på saken.
Sveriges kommunikatörer har efter granskningen gått till angrepp mot tidningarna i en debattartikel där de menar att tidningarna ger en onyanserad bild av vad kommunikatörernas arbete innebär.
”Det är bra att journalister utnyttjar offentlighetsprincipen för att granska användningen av skattepengar. I det här fallet är det dock synd att rapporteringen cementerar en onyanserad föreställning om vad yrket kommunikatör innebär.”
Men deras bild av verkligheten missar det viktigaste, nämligen att något djupt allvarligt håller på att ske i maktförskjutningen mellan granskarna och de som ska granskas.
Det är stor skillnad mellan journalistik och PR, eller ”information”, som kommunerna kallar det. Journalisternas uppdrag är att granska när kommunen och myndigheterna inte fullgör sina plikter gentemot medborgarna. Att finnas där för att laga samhället när det har gått sönder. Ge de maktlösa sin makt tillbaka.
Många gånger har man som medborgare inte något annat val om kommunen inte klarar att sköta sitt uppdrag än att gå till tidningen. Relationen mellan kommunen och dess invånare är per definition ojämlik. Man kan inte bara sluta betala skatt och välja en annan leverantör om grundläggande funktioner som vård, skola och omsorg slutar fungera.
Det är därför journalister måste rapportera om missförhållanden, så de kan förändras.
Den tendens vi ser nu att försöka plåstra över problemen med vackra ord i stället för att lösa dem kan ibland ta sig nästan komiska uttryck.
Västra Götalandsregionen har tröttnat på negativa nyheter om förlossningsvården och startar nu en egen nyhetssajt för att berätta mer positiva nyheter.
”Det går knappt inte en vecka utan skandalrapporter om situationen på någon akut eller förlossningsavdelning. Det är såklart relevant och viktig mediebevakning, men VGR är en stor aktör som kan belysas på väldigt många och olika sätt. Vårt problem är inte för mycket rapportering – utan för lite!” skriver VGRs kommunikationsdirektör Erik Lagersten.
Men problemet är inte att det skrivs för lite positiva nyheter om kommuner och landsting.
Problemet är när politiker och tjänstemän slutar bry sig om vad lokaltidningarna skriver om medborgarnas problem och i stället litar på att få sista ordet själva. När det blir viktigare att styra bilden av verksamheten än att sköta den på ett sätt som gör medborgarna nöjda.
När skattepengar används för att försöka hindra eller föregripa negativa publiceringar är det att använda medborgarnas pengar för att ta ifrån dem deras enda maktmedel om kommunen inte sköter sina åtaganden.
FOTNOT: Länkar till granskningen – du behöver en prenumeration för att kunna läsa artiklarna:
https://www.ekuriren.se/sormland/drygt-62-miljoner-av-sormlanningarnas-skattepengar-laggs-pa-kommunikation/
https://www.ekuriren.se/eskilstuna/sa-angriper-landsting-och-kommuner-den-fria-pressen/
