Varje journalist bör ifrågasätta detta annars efterlängtade lagförslag

Men några av förslagen i den så kallade öppna datautredningen är illavarslande. Bland annat de föreslagna reglerna om vilka avgifter myndigheter får ta ut för utlämnande av allmänna handlingar i elektronisk form. Reagerar vi inte på dessa problem nu så riskerar de snart att bli lagar som därefter inte lär ses över inom överskådlig tid.

Det största problemet är att utredaren vill tvinga myndigheter att alltid ta betalt för utlämnande av elektroniska handlingar om det rör sig om mer än nio filer. Idag kan myndigheter kräva dig på en avgift för papperskopior om din begäran omfattar mer än nio sidor papper. Men utredaren vill för elektroniska handlingar ändra så att myndigheter inte bara får utan faktiskt måste ta betalt när du begär ut filer.

Det blir ett mer ”enhetligt system”, tycker utredaren, eftersom det tidigare varit godtyckligt och myndigheter bestämt lite själva hur de velat göra.

Annons

Själv anser jag att det är alldeles utmärkt att myndigheterna har rätt att ta ut en avgift, men samtidigt har flexibiliteten i att inte ta ut någon avgift. Det går knappt att räkna gångerna journalister och medborgare fått hjälp med att få exempelvis dagboksblad och aktbilagor i pågående rättsfall från olika tingsrätter, utlämnanden som ofta färdigställs på några timmar – eller ibland minuter. Skulle samtliga registratorer runtom i statliga myndighetssverige tvingas administrera fakturor i varje enskilt fall som rör mer än nio filer så kommer det uppenbart riskera att allvarligt sinka journalister såväl vid granskningar som vid stora nyhetshändelser. Det skulle också öka på den administrativa bördan, vilket i sin tur riskerar att fördröja arbetet att hantera nästa medborgares begäran.

Att utredaren dessutom påstår att insynen i våra myndigheter blir bättre om det går att förutse vad som är gratis och vad som kostar är ett resonemang som är svårt att förstå.

Problemet idag är ju att vi saknat reglering kring avgifter för utlämnande av elektroniska handlingar. Det problemet åtgärdas genom att vi nu får sådana avgiftssummor på plats. Det är inte nödvändigt för våra politiker att därutöver tvinga alla myndigheter att faktiskt ta betalt varje gång. Säg den medborgare eller frilans som skulle bli sur över att hen förväntat sig betala en avgift, men sedan plötsligt slapp det. Förutsebarhet handlar ju om att hjälpa människor undvika otrevliga överraskningar.

Redan idag präglas alltfler tjänstepersoner av rädsla för att göra fel snarare än av viljan att hjälpa till. Då behöver vi förenkla och skapa mer flexibilitet, inte lägga på fler lager av administration och måsten. Det kommer tvärtemot utredarens förhoppning att hämma en bättre insyn i det offentliga.

De här sakerna känner utredaren dessutom till. Man skriver själv att det finns en rad negativa konsekvenser med den tvingande lagstiftningen, bland annat risken att det kostar myndigheter mer att administrera betalningar än pengarna de i praktiken får in, att det finns risk för konflikter med andra föreskrifter och regler, samt att det finns risk att myndigheter faktiskt bryter mot regeln och skiter i att ta betalt. Faktum är att det här förslaget var på tapeten redan för några år sedan, då drogs det tillbaka, bland annat efter att flera remissinstanser haft synpunkter på förslaget.

I stället vore det mycket klokare att överväga ett annat förslag som diskuteras i utredningen, nämligen att som grundregel ha avgiftsfrihet, åtminstone för utlämnande av allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen. Det skulle i sanning leda till en stärkt offentlighetsinsyn och minskad administration för myndigheterna.

Win-win, som man brukar säga.