100 sidor om att bevaka teknik och vetenskap

I förlängningen har det därmed börjat talas mer om jobbet att vara “väder-reporter” – för det krävs väl en särskild utbildning för att förstå sig på vädret – något som inte lärs ut på journalisthögskolan? Väderkunskap är helt enkelt en påbyggnadsutbildning. Det här är ju inget konstigt, det finns mängder av olika specialiteter bland journalister, som ekonomi, statsvetenskap eller sportkunskap. De här kunskaperna kan man skaffa sig på olika sätt, ofta genom att studera.

Men den globala uppvärmningen har genererat en lite större frågeställning kring nyhetsrapporteringen. Uppvärmningen påverkar så många områden i samhället och journalister som rapporterar om saken kanske inte alltid har en utbildning som “passar”. Och även på många andra områden sker en exponentiell utveckling, särskilt på det digitala området. Om några år kommer vi kanske att se teknik som är mycket svår att förstå sig på, som artificiell intelligens. Även andra områden, som medicin, biokemi och nanoteknik på molekylärnivå ställer höga krav på de som ska täcka ämnet. 

Dessa tankegångar finner man allt fler av på nätet, där man debatterar och undersöker hur journalister ska klara av utvecklingen inom teknik och vetenskap, inte så konstigt när även forskare och vetenskapmän själva säger att informationsflödet börjar bli ohanterligt. Därför är en ny samling essäer från The American Academy of Arts and Sciences extra läsvärd just nu, och den finns att ladda ner alldeles gratis från länken här intill. På drygt 100 komprimerade sidor ger man både goda exempel och förklarar närmare hur journalister exempelvis ska kunna bevaka teknik i “cyberspace”. Förslagen är många och kan innebära nya sätt att arbeta för journalister och tidningar – man kan till exempel knyta ett antal forskare inom väl valda ämnen närmare en tidningsredaktion så att man snabbt kan bolla information fram och tillbaka när nyheter ska produceras. Vilka som har råd med detta är en annan fråga.

Annons

Länk: nanok.com/ftu