Alla heta spår leder in i redaktionsrummen
Plötsligt visar opinionsundersökningar att Göran Persson fått ökat förtroende hos allmänheten. Nyss var han en buffel och en kränkmaskin. Nu är han på väg mot pinnhålet – landsfader – i rankinglistan. Hur har GP kunnat genomgå en sådan personlighetsförändring? Alla heta spår leder rakt in mot redaktionsrummen. Där tillverkas mediebilder som man fordom bedrev alkemi.
Plötsligt visar opinionsundersökningar att Göran Persson fått ökat förtroende hos allmänheten. Nyss var han en buffel och en kränkmaskin. Nu är han på väg mot pinnhålet – landsfader – i rankinglistan. Hur har GP kunnat genomgå en sådan personlighetsförändring? Alla heta spår leder rakt in mot redaktionsrummen. Där tillverkas mediebilder som man fordom bedrev alkemi. Eftersom premisserna bakom verksamheten i båda fallen är åt helvete blir hopkoket absolut inte guld. Det är inte något fel, om nu inte så många journalister känner sig märkvärdiga eftersom alla låtsas att det är just detta som fabriceras. De har ju till skillnad från andra dödliga ett UPPDRAG. När Persson s a s granskas så luras journalisterna att uppdraget handlar om att skärskåda makten, att man är objektiv, att man agerar i allmänhetens intresse. Medan uppdraget i själva verkat är att locka publik till annonserna eller bort från annonserna som i public servicemediernas fall.
Morgontidningsjournalister känner sig ofta finare än kollegorna på kvällstidningarna trots att de är mer annonsberoende för sin försörjning. Märkvärdigast av alla är de journalister som får sittintervjua statsministern och som dessutom blir uppmanade av nyhetsankaret att göra egen analys, d v s ett alkemiskt hopkok av vad de läst i tidningarna.
Att upprätthålla megabluffen om uppdraget och tredje statsmakten är både intellektuellt ohederligt och enfaldigt. Alla bedriver åsiktsjournalistik också när man granskar GP. Man styrs av intellektuell förmåga, klassmässiga/politiska värderingar och uppgiften att generera pengar till ägarna. Mediernas makt påverkar alla människors liv. Och det är något att vara märkvärdig över – att man har mycket makt, så att man exempelvis kan påverka allmänhetens syn på Persson. Men journalister är ofta malliga för de känner att de har en finare och mycket märkvärdigare sorts makt. Ett steg i avmytifieringen av journalisternas uppdrag vore att låta de inblandade i branschen inkomst- och åsiktsdeklarera på webben. Då skulle vi få en aning om vad hopkokets innehåll egentligen består av eftersom alla vet att det är omöjligt att framställa guld.
Så varför har mediebilden av Persson förändrats? Har något hänt med GP eller med journalisterna? Säkert är Persson lika bra och dålig som alltid. Larmrapporterna om buffeln hängde antagligen samman med en maktkamp inom den socialdemokratiska partiledningen, som ingen journalist har haft intresse eller kapacitet nog att reda ut. Med det fallande skandalvärdet falnade bilden av den onde Persson.
Att den nya GP mer föser skocken av journalister framför sig istället för att ha dem i hasorna kan vara resultatet av medietränare och strategers dyra arvoden. Men misstanken finns att det i grunden handlar om något helt annat. Det har klickat in ordentligt att socialdemokraterna fortsätter sin positionering högerut. Persson har sagt Ja till EMU, Sverige håller på att överge neutralitetspolitiken och orienterar sig alltmer mot NATO, EU driver med Sverige i spetsen på avregleringarna och på hemmaplan rullar systemskiftet. Persson spelar med i den teater som säger att politikerna är låsta av, vad det nu kallas – globalisering, internationalisering, kunskapssamhället, ny tid o s v – som gör att marknaden får diktera villkoren. Det är förstås fina fisken för många journalister som tjänar långt över brytpunkten.
radbryt
Min misstanke handlar inte om konspiration utan om världsbilders överensstämmelse; att de förmedlas, bekräftas, slår an i ens existens. Långsamt så förändras Perssons uppenbarelse i mediernas kollektiva medvetande. Från att ha varit en tjock, klumpig arbetarklassmänniska från Katrineholm – i avsaknad av varje uns av den överklassarrogans som fick journalisterna att så länge andaktsfullt skrapa på foten åt Carl Bildt – till att bli en regeringschef som dansar med de stora pellefanterna på världsscenen.
Men akta dig Göran Persson, glöm aldrig att du inte är något annat än en socialdemokrat. Det finns ingen ädlare sport bland journalister än att fälla en sosse.
