Är Gerdin och Sjöberg medietränade månntro?
Förr blev kvällstidningsredaktörerna ofta sura. Men inte längre. För numera säger de ofta lugnt och vänligt: ”Ja, det här var dåligt av oss. Ja, här gjorde vi fel”. Kan redaktörerna till slut ha gått en kurs i medieträning, månntro?
Aftonbladet i april. En fotograf har lyckats ta bilder på hur den livstidsdömde mördaren Mattias Flink flyttas från en sluten anstalt till en annan sluten anstalt. Den nya anstalten har dock inte murar utan dubbla stängsel. Underrubriken: ”Livstidsdömde massmördaren flyttas till en anstalt utan murar” är ju därför helt korrekt.
En rad bilder visar hur Flink ser ut i dag. Texten klargör ett och annat. ”Sedan vansinnesdådet i Falun 1994 har Mattias Flink hela tiden skytt offentlighetens ljus och har fått skyddad identitet av skattemyndigheten.
Trots många förfrågningar har han nekat till intervjuer och inte heller velat bli fotograferad”. Det där med att inte vilja vara med på bild har Aftonbladet alltså äntligen lyckats råda bot på. God och välmotiverad journalistik om relevanta ämnen?
bryt
Kvällstidningarna får ofta skit för att de gör skit. Gäsp, gäsp, vad är väl nytt under solen? Attityden som kritiken bemöts med är ny. Kolla bara på Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin och Expressens Otto Sjöberg de två senaste åren. Kritikerna kommer farande med sina frågor: ”Hur kunde ni göra så här?” ”Vad är det här för journalistik?”. Förr blev de ofta sura. (Minns bara Gerdin under nazistbilds-affären!) De burrade upp sig och fräste, förnekade och blev irriterade.
Men inte längre. För numera säger de ofta lugnt och vänligt: ”Ja, det här var dåligt av oss. Ja, här gjorde vi fel”. Kan redaktörerna till slut ha gått en kurs i medieträning, månntro?
Otto Sjöberg medger att publiceringen av Anna Lindh-bilderna var ”olycklig” och 35-åringen blev det inte heller riktigt bra med. Kanske var Ottos kurs aningen kortare än Anders. För han är inte lika avspänd, ler inte när han avfärdar. Som en mästare är faktiskt Anders när han i Mediemagasinet förekommer reportern och alldeles självmant kastar bort en av sina löpsedlar för att den var så dålig. Det blir skratt, rentav.
bryt
Redaktörerna har arbetat upp en fin ritual: 1) Göra fel. 2) Säga: Jag gjorde fel. 3) Göra ungefär samma fel igen.
Som av en slump är många av ”misstagen” så in i vassen kommersiellt gångbara att de ändå lönar sig. I grunden har inget förändrats, men allt verkar lite trevligare när någon i alla fall verkar vilja stå för misstag som begåtts.
Att det förpliktigar till nada är en annan historia.
bryt
Och Flink? Falu Kuriren gjorde en uppföljning på historien om flytten till en annan sluten anstalt. Vinkeln? Inga murar ”skymmer utsikten”(!). Flink får röra sig fritt inomhus. Två blomkrukor och en matta får han ha på sitt rum.
Så vad handlar de här artiklarna om Mattias Flink egentligen om? Om att denne mördare så här efter tio år kommer lite ”billigt” undan med sitt livstidsstraff på en sluten anstalt för att murarna blivit stängsel?
Det finns mycket att granska kring kriminalvården. Överbeläggningen på fängelserna. Om de icke-tidsbestämda livstidsstraffen haft positiva resultat. Varför vårdare på Hall ”nollat” kolleger genom att raka deras könsorgan. Varför idén om vård istället för straff blev så hopplöst ute.
Men varför oroar jag mig för skriverierna om Flink? Han är en massmördare, som inte vill ha kontakt med massmedierna. Undrar vilket av de brotten som i dag är det grövsta?
