Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Ola Sigvardsson
journalist (fd Medieombudsman)

Är pressetik något för förläggare?

Har förlagen som tagit över tidningarnas roll att publicera de riktigt smaskiga historierna?

Frågan ställdes i förra veckan vid en debatt arrangerad av PK Södra i Malmö. Den utgick från en krönika av Maria Schottenius i DN Kultur. Hon var själv med i panelen, liksom kungabokens utgivare Kristoffer Lind och jag.
Krönikan berättade att tidningen Vi avstått från att förhandspublicera ett avsnitt ur Felicia Feldts bok om sin mor, Anna Wahlgren. Av pressetiska skäl. Wahlgren är inte namngiven i boken, men det är lätt att förstå vem det handlar om.
Krönikan avslutades så här:
”Men nu är det förlagen som vällustigt pressar sina juicy stories och publicerar dem medan morgon- och kvällspressen får sitta på läktaren, bunden av etiska regler.”

Debatten i Malmö visade att vi var oense. Min uppfattning är att pressetiken inte hindrar utgivare från att publicera historier som de anser angelägna. Där­emot kan etiken förändra hur saken presenteras. Det handlar om spelregler, att utgivare ställer sig centrala frågor som ”Är detta av allmänintresse?”, ”Hur väl är våra uppgifter belagda?” och ”Har de berörda fått bemöta påståendena?”.

Jag anser att uppgifterna i Felicia Feldts bok har ett allmänintresse. Författaren ifrågasätter moderns status som rådgivare i barnfrågor. Upplevelserna som redovisas är hennes egna, det vill säga förstahandsuppgifter. I vilken mån man ska anse att händelserna därmed är belagda beror på vilken trovärdighet man anser att Felicia Feldt har.
Redan innan boken kommit ut hade flera tidningar publicerat delar av den. Så gjorde till exempel Expressen den 8 januari. Anna Wahlgren fick i samma artikel möjlighet att kommentera uppgifterna. Hon svarade i ett mejl att hon inte ville diskutera Felicia i offentligheten. Därmed var den inom pressetiken viktiga frågan om samtidigt bemötande uppfylld.
Att vi får allt fler böcker med ”juicy stories” beror snarare på ämnenas karaktär. I en tidningsartikel är det svårt att skapa den nyansrikedom och det djup som en författare kan ge i en bok.

Annons Annons

En intressant fråga som väcktes i debatten i Malmö är om bokbranschen behöver etiska regler, som motsvarar de vi har inom press, radio och TV. En bok lever längre än en tidningsartikel vilket skulle göra behovet av etiska regler desto viktigare.
Det är jag mycket tveksam till.

Naturligtvis har såväl en författare som en förläggare ett moraliskt ansvar för det som ges ut. Men det bör snarare bygga på omdömet hos de inblandade än ett formellt regelsystem. En avgörande skillnad är bokens långa produktion, som ger gott om tid för eftertanke. Nyhetsjournalistikens snabba tempo skapar ett större behov av spelregler att hålla sig till.
Och en bok måste få vara ohejdat subjektiv, obalanserad, förtvivlad, rasande och desperat utan att det till exempel ska finnas krav på bemötande från berörda.
Tänk Felicia Feldts bok med ett efterord av Anna Wahlgren.

Fotnot: Krönikören är svåger till förläggaren av Felicia Feldts bok, vilket också meddelades publiken i Malmö.
 

Fler avsnitt
Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler