Ärlighet viktig i sociala nätverk

Ta Boxer-Robert som ett exempel. För några månader sedan poppade Boxer-Robert upp som en "person" på Twitter (kolla twitter.com/boxerrobert). Genialiskt, kan man tycka vid första anblicken – ett varumärke som redan skapat en "person".
Men i praktiken blir det snabbt konstigt. Vem är det egentligen som talar?  Boxer-Robert började glatt och tipsade om något av kvällens TV-program. Efter några dagar tog han upp ett kontroversiellt ämne men uttryckte ingen egen åsikt, bara tipsade om ett TV-program som handlade om ämnet – och genast kändes kommunikationen falsk. När någon klagade över att han missade ett TV-program var Robert snabb med att upplysa om att med en särskild version av Boxers hårdvara så kunde man ha spelat in programmet. Det låter ju logiskt, reklam på Twitter, från en "person". Men hur ska man då kunna lita på "personen" ifråga? Han lär ju inte tipsa om en konkurrents lösning även om den är bättre.

Men vad ska vi göra då? frågar sig företagen. Ska vi strunta i Facebook och Twitter? Njae, det är faktiskt inte nödvändigt – men man bör undvika låtsas-figurer som Robert. Bättre då att utse en riktig person som ombudsman, eller redaktör, en person som har det uttalade uppdraget att tala för varumärket och som försöker vara ärlig i sina uttalanden. Annars kommer ingen att lita på dess inlägg. Coca-Cola har kommit en liten bit på vägen då de alltid ser till att någon signerar inläggen och att de finns flera olika personer som har rätt att nätverka i varumärkets namn (kolla twitter.com/cocacola).
Medieföretag som börjat använda de sociala nätverken som en källa till åsikter och information (och för att få in frågor från läsarna inför intervjuer) redan innan man börjar producera artikeln/TV-programmet, har också börjat förstå möjligheterna (kolla twitter.com/guardian).