Även anonyma coronatexter kan skada
Medieetiken är inte huggen i sten. Var anständighetens gränser går förändras ständigt.
En förändring som har skett den senaste tiden har förstås med coronaviruset att göra: balansen mellan allmänintresse och den enskildes behov av skydd för sin personliga sfär har rubbats.
Allmänintresse kan närmast beskrivas som att en uppgift är viktig för en betydande grupp att känna till. Det som är betydelsefullt att känna till skiljer sig från det som är drivet av nyfikenhet, att något är kul att veta.
Skillnaden blir uppenbar när det handlar om en uppgift som skadar den det handlar om. Är uppgiften viktig kan medier ofta publicera den även om den skadar en enskild person. Allmänintresset väger över. Om den skadande uppgiften bara är kul att veta bör man avstå från publicering.
Uppgifter som handlar om en människas hälsa är mycket integritetskänsliga. Här krävs det ett mycket starkt allmänintresse för att det ska vara motiverat att publicera. Coronaviruset har ändrat på det. Plötsligt kan en enskilds hälsotillstånd uppfattas som viktigt att känna till för en stor grupp människor. Viktigt för att undvika smitta.
De senaste månaderna har jag sett exempel på att medier har berättat om enskilda sjukdomsfall på äldreboenden, i skolor, förskolor och bostadsområden. De sjuka har inte namngivits, men detaljerna kring dem har varit så många att det varit möjligt för en betydande krets att fatta vem det handlar om – och möjligen kunna förhålla sig till uppgiften. Har jag träffat den här personen nyligen? Kan det vara förskolan där mitt barn går som drabbats? Finns smittan i vårt bostadsområde?
Jag förstår att i en kris är behovet av information stort, men jag är ändå tveksam till den här utvecklingen. Uppgifterna stillar nyfikenhet, men är de verkligen viktiga? Jag måste åter referera till en av mina favorittidningar: Kristianstadsbladet.
Under pandemin är det ett äldreboende i kommunen som drabbats särskilt hårt. Sju personer har dött, men tidningen har avstått från att berätta vilket boende det gäller. Tidningens argument är att alla som behöver veta får information; personal, de äldre och deras anhöriga. Övriga delar av allmänheten får veta att smittan kommit in i äldrevården, men behöver inte veta exakt var. Det har mötts av upprörda protester från läsare, men tidningen har stått på sig.
Heder åt Bladet.
