Barn måste lära sig källkritik
Dagligen hämtar och sorterar vi information för att lägga mosaikbitar till en världsbild. Vi har turen att leva i en demokrati som värderar yttrandefrihet högt - utbudet och tillgången till information är överväldigande. Möjligheten att följa utvecklingen i världen har genom digitaliseringen ökat på ett sätt som det inte ens gick att fantisera om för 20 år sedan.
Det finns mycket att vara tacksam över. Men så har vi informationen som går att finna på de mer ljusskygga och konspiratoriska sajterna.
Gruppen medborgare som hämtar sin världsbild från Avpixlat eller likasinnade vänners Facebook-sida ökar. Antisemitisk och rasistisk propaganda sprids viralt snabbare än kräksjukan. Och den digitala revolutionen är ett oändligt universum för lika knasiga som farliga konspirationsteorier.
Vill man få en tydlig indikation på hur det kommer att se ut i framtiden bör man gå till barn och ungas medievanor. Jag tror att vårt intresse och engagemang för att stärka barn och ungas förmåga till källkritisk granskning blir avgörande för samhällsutvecklingen.
Statens Medieråd släppte under 2015 fyra delrapporter om barn och ungas medievanor, ”Ungar & medier 2015”, ”Småungar & medier 2015” samt ”Föräldrar & medier 2015” och ”Ungar & medier 2015: demografi”.
Enligt rapporterna får allt fler barn allt tidigare tillgång till skärmar och därmed informationskanaler. Medborgarna som är födda under och efter den digitala revolutionen kommer att vara mer upplysta och uppdaterade än vad vi som föddes under tryckpressarnas och gammel-TVs tid någonsin varit.
Och på det stora hela är nya generationer förstås supervinnare.
Ändå får jag lite ont i magen av utvecklingen. Av de så kallade alternativsajterna. Av de sociala mediesajterna som ger dig mer och mer av det du redan läst. Av explosionen av hat och fördomar på nätet.
Vad händer med de barn som inte har en närvarande förälder som förstår vikten av källkritik, som inte förmår att stötta och vägleda? Förklara att det varken var president Bush eller gröna gubbar från mars som planerade 11 september. Eller att vara muslim varken är synonymt med att vara terrorist eller våldtäktsman.
Vi vet att allt fler barn lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. De flesta unga kan läsa och skriva när de lämnar grundskolan, men gruppen som inte förstår vad de läser växer. Dessa unga kommer med stor sannolikhet att hamna i arbetslöshet och en utsatthet som skapar en känsla av utanförskap och oro.
Det är tydligt att utbildningsnivån är en avgörande faktor för ett kritiskt tänkande där man lär sig genomskåda desinformation. Risken är stor att redan utsatta barn och unga blir passiva mottagare och konsumenter av information. Ansvaret för att motverka en sådan utveckling faller tungt på skolväsendet.
Skolan har sedan tidigare uppdraget att utjämna skillnader och öka barnets möjligheter bortom föräldrarnas arv. En gång i tiden handlade det främst om tillgången till litteratur. I dag handlar det mer om tillgång till ny teknik och vuxna som vägleder barnen i kritiskt tänkande.
Våra barns förmåga att hantera informationsflödet kommer långsiktigt att påverka efterfrågan på information och journalistikens villkor.
Här undrar jag om inte svenska medier och dess medarbetare borde bli mer offensiva. Men hur fånga upp ungdomarna som vänder sig bort från demokratiskt sinnade medier? Det är Tiotusenkronorsfrågan.
