Gå direkt till textinnehållet

Bemanningsföretag lät som en bra idé

Som fast anställd har jag massor av privilegier. Just därför tyckte jag att det här med bemanningsföretag och kompetensförsörjning lät som en väldigt bra idé. Färre vikarier. Färre utlasningar. Färre personer som gång på gång behöver skolas in och flytta runt. I stället en kärntrupp av skickliga och noga utvalda journalister som rekryteras med sin bredd som spetskompetens.

Fast anställda, men i ett annat bolag. Trygga, men mobila. Med regelbunden inkomst, normala fackliga skydd och en större social samhörighet. Utrymme för sjukdom och föräldraledighet, fasta mejladresser och telefoner, fortbildning och företagshälsovård…

Så har det inte riktigt blivit.

Vill man vara snäll kan man säga att alla nya bolag måste uppfinna sig själva, och formera sin företagskultur.

Annons Annons

Vill man vara lite elakare kan man säga att de här bemanningsföretagen hittills har verkat till nittio procent för arbetsgivarens bästa.

Varför blir det så? Nästan säkert av marknadsekonomiska skäl: Det finns ett överskott på journalister och ett underskott på journalistiska arbetsuppgifter.

Det finns en undersökning i USA som visar att dagens nybakade journalister kommer från mycket rikare hem än för bara ett par decennier sedan. Och varför det då? För att branschen har blivit stenhård. För att du måste ha råd att göra dåligt lönad eller olönad praktik i flera år för att "få in en fot". För att du måste stå ut med krympande frilansarvoden – som medieföretagen inte krymper av något slags ondska, utan av samma marknadsekonomiska skäl. Det finns många bra skribenter där ute. Man betalar ju inte mer än man måste.

Ändå tror jag att det är kortsiktigt tänkt. Är det nån som tror att den här branschen har råd att vara dålig på något alls just nu?

Det finns en ny och rätteligen bespottad sajt som branschen har byggt som heter vikallaross.se. Syftet är att hitta ett finare ord än "bemanningsanställd". Bemannolog gillar många, liksom in-och-utare, och resurskonsult. Sajten får draghjälp av riks-snällisar som Mark Levengood.

Sajten vi.kallaross.se, som alltså skjuter in en extra punkt i sin webbadress, går till ett fint motangrepp och listar andra alternativ, som slav, daglönare och nyträl.

Att äga språket är förstås inget dumt sätt att bilda opinion.

Men det finns ett annat sätt att få bemanningsföretagens medarbetare att bli lika stolta, känna sig lika värdefulla, ha det lika bra:

Rekrytera dem med största urskiljning och noggrannhet. Behandla dem sedan som fast anställda.

ANDREAS EKSTRÖM

Kulturjournalist på Sydsvenskan

P.S. Just nu håller förmodligen den småbisarra tidskriften DSM på med sin årliga kartläggning av viktiga opinionsbildare. Den går till så att röster samlas in från olika håll, och så listas hundra personer efter hur viktiga de är. Vilken relevans har denna rankning? Jag skulle säga ingen, och föreslår ihjältigning. Det blir särskilt svårt för er som hamnar på listan, men… kom igen. Ni klarar det.

Fler avsnitt
Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler