Beredskap för att säkra det fria ordet måste vara ett riksintresse
På tolv år har Sveriges psykologiska försvar inte fungerat. Så kan man tillspetsat se utredningsförslaget att inrätta en nygammal myndighet som ska samordna psykförsvaret.
Den lilla Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) lades ner 2008, för att uppgå i mastodontmyndigheten MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). SPF hade ett 100-tal anställda, medan MSB har mer än tusen, och ska ta hand om allt från terror till skogsbrand.
Att MSB inte riktigt klarat av det psykologiska försvaret anas mellan raderna i utredaren Anders Danielssons förslag. Hans ton är allvarlig. Målet med ett psykförsvar bör vara att ”värna det öppna och demokratiska samhället, den fria åsiktsbildningen samt Sveriges frihet och oberoende”.
Det är vackra ord. Det öppna samhället utsätts för många slags hot, och Sverige måste bli bättre på att ”identifiera och möta otillbörlig informationspåverkan”, alltså ryktesspridning och lögnattacker på sociala medier, ibland kopplade till främmande makt.
Det är tydligt att trollfabrikernas växande hot är en viktig del av psykförsvaret. Att den nya myndigheten föreslår ett nationellt centrum som ska samordna arbetet är bra, anser Patrik Oksanen. Han är journalist och expert på säkerhetspolitik, försvar och informationskrig. I en kommentar till Studio Ett menar Oksanen att vi alla är dåligt informerade och saknar kunskaper i dessa ämnen, inte minst medierna själva. Det har han säkert rätt i.
Förslaget fick genast kritik. Stridsäpplet som utredaren skickat ut till berörda myndigheter stavas signalspaning. Danielsson ansåg att även den nya myndigheten skulle få signalspana, men då protesterade Must (militära underrättelsetjänsten). Det räckte så bra med de tillstånd som fanns, tyckte Must.
Många vill säkert diskutera signalspaning. Själv efterlyser jag ett samtal om mediernas roll i det psykologiska försvaret.
När det gamla psykförsvaret efter 55 års tjänst lades ner 2008, höll Olle Wästberg ett roligt tal vid gravölet. När han började arbeta i psykförsvaret fanns beredskapslager inte bara för ärtsoppa och filtar, utan även för trycksvärta och papper. Nere i spännande bergrum fanns stora hemliga tryckerier, där den fria pressen skulle kunna komma ut i smyg.
Det är en fantastisk bild av historiens gång. Försvarets ärtsoppa finns det fortfarande behov av, men tryckerier i hemliga bergrum har spelat ut sin roll. Men bilden av de hemliga tryckerierna äger symbolisk giltighet. Riket hade en beredskap för att säkra det fria ordet, och stödja den professionella pressen i händelse av kris. Det sågs som ett riksintresse.
I utredningen om det nya psykförsvaret nämns i förbifarten att enskilda journalister som utsätts för hot och påtryckningar behöver stöd. Det är förstås bra. Men jag efterlyser en djupare diskussion och förståelse för mediernas roll för det öppna samhället och demokratin.
Vilken roll spelar moderna medier i det psykologiska försvaret av vårt land? Här sitter dagens aktörer i en rävsax – å ena sidan vill en stor majoritet av svenska professionella medier förstås vara med och försvara det öppna samhället, å andra sidan vill man inte sitta i regeringens och myndigheternas knä.
Den nya myndigheten ska även initiera forskning. Det är bara att hoppas att mediernas roll i psykförsvaret beforskas ordentligt. Men det räcker inte med det. Olle Wästbergs gamla förslag har inte åldrats ett dugg: satsa rejält med pengar på seriös journalistik. I längden är det journalistik, folkbildning och konst som både försvarar det öppna samhället och lägger grunden till en psykologisk försvarsvilja.
